Etikettarkiv: Roligare än så här blir det inte

Hundpenisar och morgonfika

Tidigt om morgonen vallas två hundar över kullerstenstorget där jag bor. Den ena vovven är svart och har sina bakben liggandes på en slags kärra. Hundens penis är så stor att den nästan släpar i backen. Hans fyrbenta hundkompis ser betydligt mer beige ut bredvid honom. Den där kärran eller vagnen har blå hjul och sele. Det ser nästan ut som en sulky. Han kämpar som fan för att ta sig fram med framben och pitt. Bakbenen sticker liksom rakt ut i vädret där de vilar på kärran. Den där har levt livet… inget snack!

På trottoaren står en kvinna och dricker kaffe ur en vit porslinskopp. Det blåser. Klockan är exakt 06.06. Hon bär ryggsäck och väntar på bussen. När den anländer stoppar hon koppen i fickan och kliver ombord.

Jag har sagt det förr: Lillhålan är ett kasserat Fellini-manus.

6 kommentarer

Under Uncategorized

Gasa och blogga!

Nej, nu börjar det bli läskigt. Varenda gång man kommer in här sedan ett par dagar möts man av den där råjalistgrabben. Hos mig! Petite Bleu – som inte är ett dugg råjalistisk! Enda boten är att blogga nya inlägg, få ned grabben några snäpp på sidan så man möts av nya vackrare vyer. Håller ni inte med?

Ligger jag i kanske han är borta från skärmen om ett par dagar. Men då får jag som sagt ligga i.

Jag hade hellre legat i sängen.

Eller legat i gräset på kära ön i tjugo graders värme, med skränande fiskmåsar vid horisonten. Allt medan havsglittret bombarderade ögonen och sinnet. Oh la la. Pillat naveln, varit cool och känt mamma jordklots stadiga puls under skinkorna.

 -Jag kände mamma jordklots puls under skinkorna, förstår du.

- Men hela byxarslet har ju spruckit, Holger?

Har ni satt tänderna i Marabous nya tvåhundragrammare än? ”Passion” heter den och innehåller följaktligen passionsfrukt och chili. Det är en parfymerad historia, den håller hyfsat för en bit eller två men blir lätt äcklig efter ett tag. För söt. Chilin lyser med sin frånvaro. Mjölkchoklad ska vara mjölkchoklad. Ska man ha snajdiga smaksättningar ska man kräma på med kakaohalten också – annars blir det lätt en sockrig fjantmesyr. Som en tanttidning med kungligheter som låtsas att den är The Herald Tribune eller nåt. Om nu The Herald är så jädra märkvärdig då – men ni hajar.

Som sagt, här gäller det att blogga på för allt vad tygen håller. Råjalistgrabben ska ned några knäpphål till.

Egentligen borde jag jobba. På riktigt alltså. Men det gör jag, det gör jag.  Just nu tänker jag på jobbet, och det är också ett slags arbete. Jag ska åstadkomma en rubrik, finna ord som rimmar på Delight. Ja, det är till nån trycksak. Fråga inte så mycket. Finns det några svenska ord som rimmar på Delight? Iså fall, kom med dem snabbt. Nej, fajt kan jag inte använda. Det passar sig inte. Men det får gärna ha anknytning till sommaren. Så, nu fick ni något att bita i. Utan chili.

Mera uppdateringar från mitt rafflande blå lilla liv? Tja, hantverkarna gör som hantverkare gjort i alla tider. Lyser med sin frånvaro. Men jag har en plåtslagare in action idag, det ska erkännas. Han låter mycket och jag tänker inte bjuda på kaffe. Han skulle varit här för tre veckor sedan så kaffefristen har löpt ut för länge sedan. Nu ska han bara slamra färdigt och sedan gå hem. Inget socialt finlir här inte. No way! Do your thing and disappear, man!

Har precis suttit i en sån där telefonkö för att få tag i en av vitrockarna. En specialist, minsann. Jag blev rätt glad när jag fick reda på att jag 1) dels skulle till en specialist 2) specialisten ifråga hade ett väldigt judiskt namn. Ja, jag såg genast framför mig en trygg äldre man med lugn och klok blick, grått skägg och fast hand. Min alldeles egna judiska läkare. En trygg farbror som skulle lugna mig, ha en pillemarisk glimt i ögat men ändå vara barsk nog att hålla mig på mattan och inte hispa till’et för mycket. Jag har såna där fantasier om äldre judiska män, förstår ni. För mig står de som symbolen för Trygga Läkare Av Den Gamla Stammen.

Så vad gjorde jag? Jag googlade namnet innan vi skulle träffas. Tänkte att han säkert hade en massa goa referenser från tidigare tacksamma patienter som skulle hylla honom till skyarna. När det första som kom upp var en massa grillparty-bilder från facebook tänkte jag bara: det kan ju omöjligt vara han? Det där är ju bara en pojkvasker.

Jag skulle ju till en SPECIALIST, gu’bevars, inte nån nyutexaminerad sprallig fan som lattjade vid grillen i badbrallor på facebook for the whole world to see.

Men vem möttes jag av när jag kom in på sjukan? Jo, grillkillen. Dock i vit rock. Men vad spelade det för roll, det enda jag hade på näthinnan var bilden av honom, lite halvtoppad och svettig, i badbrallor vid en grill!

Bilden av den gamle, trygge judiske farbrorn försvann med ett POFF!

Fy fan, det borde vara förbjudet i lag att hänga ut sig på internet när man är läkare. Det gäller även advokater, snutar, all slags vårdpersonal och en del andra yrkeskategorier. Man vill liksom INTE VETA vissa saker om folk som ska ta hand om, ställa till rätta, fixa och dona och vad det nu kan röra sig om.

Grillpojken satte sig tre meter ifrån mig inne på sin jättelika mottagning och ropade frågan hur jag mådde?

Jag stirrade ett slag och ropade sen tillbaka: Ja, vad fan tror du? Grillat nåt på sistone eller?

Nej, det gjorde jag naturligtvis inte. Men jag borde ha gjort det! Nästa gång ska jag fråga honom! Ropa tvärs över det där stora vita golvet. Pojkvasker!

Nämen, vad ser jag? Råjalistgrabben, ännu  en pojkvasker, börjar halka längre ned på sidan nu. Så skönt. För er som läser i feeden och inte på själva besöksidan så … ja, vad tänkte jag säga nu? Jag vet inte. Äh, skit i det. Det här blogginlägget är s.k. automatisk text, jag bara skriver utan att tänka men jag ser i alla fall ut som om jag arbetar och det kan ju bara vara ok. Dessutom är väl bloggen också ett slags arbete, eller hur?

Igår kom jag på att jag skulle skriva ett inlägg om min kriminella bana. Det ska jag försöka komma igång med lite senare. För jag har nämligen varit kriminell. Jodå, förfalskare. Det hade jag glömt bort men blev påmind när jag läste Vallgrens roman om Kunzelmann. Det slog mig att även jag fuskat i branschen. Joråsåatt… Vi får väl se om jag kommer ut ur krimgarderoben och chockar skiten ur er fina, laglydiga medborgare. Någon gång. Kanske. Eventuellt.

Men man måste ju tänka på imagen också… Den blå imagen. Den lilla blå imagen. Apropå (i)mage, min mage har det blivit mer av. Skulle knäppa brallorna imorse när det fattades sisådär tre fyra centimeter bralla! Mycket märkligt. Tja, jag får väl ta upp det med han den där SPECIALISTEN! Kanske kan han rekommendera nån grilldiet. Vad tramsig jag är. Nå, hur går det? Har nån kommit på något bra rim till Delight ännu? Kan ni snabba på lite? Jag har inte tid att sitta här hela dagen och prata goja, jag har ett viktigt arbete att utföra!

Förresten, var tog plåtslagaren vägen? Nu står han i ett hörn intill väggen och snackar i sin mobiltelefon. Han ser skum ut. En skumtomte. Han finns säkert på facebook i badbrallor, med fylleflin utsmetat över hela sig. Det är tur jag inte vet vad han heter. Så slipper jag googla. Varför googlar jag så mycket på allt och alla? Nyfiken i största allmänhet? Extremt kontrollbehov, skulle min psykolog sagt. Jag säger ingenting jag, som ni märker. Inte ett ord. Inte jag inte. Jag vet när jag ska hålla truten.

12 kommentarer

Under Uncategorized

Frihet?

- Varför tar du inte ledigt från jobbet några timmar? föreslog en väninna. Jag som stått vid skrivbordet hela veckan med ryggvärken från helvetet frågade mig detsamma. Får man det? Chefen?

Jag fick ett något motvilligt och sötsurt ”ja” uppifrån. Ledig efter lunch imorgon alltså. Det var nog tur det, för just nu är jag lite grinig mot min arbetsgivare, av flera specifika skäl. Dessutom har jag lovat jobba hela julen. Så vad fan… en ledig obetald eftermiddag… det är jag värd.

Nu hoppas jag bara att väninnan hittar till det där lunchstället. Och att metron går som den ska. Och att Christiania ligger där det alltid legat. Ja, nu för tiden vet man aldrig säkert.

Tänk om jag kunde tro på tomten också?

Det är inget kul med vinter. Rena nedförsbacken. Eller uppförsbacken. ”Det där beror ju på var man står” som min brorson uttryckte det häromsistens.

Jag står. Men saknar perspektiv just nu. Upp eller ned?

15 kommentarer

Under Uncategorized