Tag Archives: Phyllis Rose

När det krafsar i hjärnan

Det går trögt med bokläsandet just nu. Tänkte jag skulle ändra på det och beställde Håkan Lahgers bok om Ulf Lundell häromdagen. Både Halvar och Micke Berg, de rävarna, har tipsat om den tidigare så jag tänkte att det kanske vore något för mig? Den har inte kommit ännu. Jag går här och lullar och väntar. Har snart tragglat mig igenom biografin över Josephine Baker, en visserligen bra bok som överraskade mig positivt med skildringen av hur jazzen kom till Europa i början av förra århundradet, men som likförbannat inte ger mig något grepp om Jossan. Inte helt. Ett makalöst kvinnoöde, visst, men ändå… Hon är hal som en ål. De där bananerna hon dansade med kring midjan, det var faktiskt bara en säsong! Tänk vad den bilden har fastnat på näthinnan, säkert också hos människor som inte vet vem hon var för övrigt. Fan, ingen verkar ju ha vetat egentligen. Författaren till den här biografin, Phyllis Rose, klagar över att hon fick skriva om boken fem gånger – den blev aldrig som hon hade tänkt sig från början.

Men när blir det som man har tänkt sig? Det är en bra bok, åtminstone första halvan. De svarta i Paris på 10- och 20-talet, hur de mötte en öppnare värld, en friare värld; hungrigare och tolerantare än de var vana vid hemma i det unkna Amerika. Och så chocken när de återvände efter kriget. Inte ett skit hade förändrats, snarare tvärtom.

Men jag haver tragglat, som sagt. Man ska inte traggla med böcker, man ska smeka dem och lukta dem och vänslas med dem i timmar. Krypa in i dem, ha det gott, lära sig nya saker, öppna stängda dörrar, dyka in i äventyret, tankeflykten. Böcker är inte något som man ska ta till fem minuter innan man somnar, bara för att man lever i ett kärleksvakuum. Tre sidor och så en snark på det! Inte bra. Sammanhanget går förlorat. Det är att göra boken en otjänst. Så har jag behandlat boken om Jossan Baker de sista två veckorna. Tacka fan för att jag inte kommer igenom den. Nu väntar jag på ”Den vassa eggen”. Så får vi se vad som händer.

Men när jag inte är läshungrig är jag ofta bildhungrig. Just nu är det inte film. Just nu gillar jag att betrakta foto. Jag glor och kryper in i bilderna. Känner regn mot läpparna, vind i håret, det doftar jord och stad. Jag tror jag vill bort. Jo, det vill jag. Jag vill bort. Som vanligt…

2 kommentarer

Filed under Jazz, Litteratur