Etikettarkiv: Matt Damon

Trivsamt psykopatiskt

Kanske är det den där scenen i båten, en öppen eka mitt ute i medelhavet under en knallblå himmel då döden plötsligt slår till. Bokstavligt talat. Den kommer ju så plötslig, allt har ju bara varit italiensk idyll. Sent 50-tal, goa jazzhak, svassiga damer och coola grabbar på vespa… och så BANG! Blodet sprätter upp i en plötslig, ilsket röd båge och ovanför välver sig himlen, oändlig och lysande blå.

Första gången jag såg det hoppade jag högt. Andra gången blev jag mer nervös av Philip Seymour Hoffmans rollfigur när han oväntat knackar på till den där lyxvåningen och man vet… man vet att nu går det åt helvete. Åtminstone för Philip Seymour Hoffmans rollfigur. Vad var det nu han hette? Freddy Miles! Gah, en läskig typ… överlägsen, dumdryg… och full av misstänksamhet mot vår huvudrollsinnehavare… med all rätt, ska det ju visa sig.

Jag talar alltså om filmatiseringen från -99 av Patricia Highsmiths bok ”The Talented Mr Ripley”. Den har filmats en gång tidigare, 1960 tror jag, med Alain Delon i huvudrollen. Den versionen minns jag inte mycket av men den senare med Matt Damon som Tom Ripley är klart sevärd. Jag har lust att kliva in i den där världen just nu, just idag. Något i mig behöver lite goa jazzhak, svassiga damer och coola grabbar på vespa. Jag skulle t.o.m. behöva göra en tur i en hyrbåt under öppen himmel. Så snackar vi inte mer om just det.

Patricia Highsmith skrev sin första bok om mördaren Tom Ripley nån gång på 50-talet och den skulle komma att följas av fler, några av dessa också filmatiserade med skiftande resultat. I den här rullen från -99 får man en hel näve skådisar; Jude Law, Cate Blanchett, Gwyneth Paltrow, Matt Damon och en magnifikt läbbig Philip Seymour Hoffman. (Jag minns förresten en märklig afton i en källarbiograf i Wien där jag såg honom ligga och göka i storformat… helt vilt surrealistiskt… att i ett okänt kvarter knata nedför en helvetes massa trappor, rakt ned i underjorden och hamna på en liten biograf… nästan helt allena…. det stod en liten man i vit servitörsjacka bakom en disk och rattade en espressomaskin… vi inledde en konversation… hur sa man ”espresso” på svenska? ”Espresso” sa jag och beställde ett glas vin. Drack upp och gick in i den helt mörklagda salongen… vi var kanske fyra fem besökare totalt… och upp på duken dyker så en naken Philip Seymour Hoffman upp, knullandes och stånkandes som en atlantångare… en magnifik man… ett magnifikt surrealistiskt minne).

Nåja, Patricia Highsmith skrev thrillers med psykologisk knorr och boken är läsvärd än idag, finns översatt till svenska med titeln ”En man med många talanger”. Läs den! Se filmen! Digga musiken! Matt Damon härmar Chet Baker. Medelhavet är blått. Vesporna flyger fram genom gränderna. Fruntimren är jobbiga. Solen steker. Blodet stänker. Bängen trålar. Ja, ni kan ju glo själva:

2 kommentarer

Under Film och TV, Jazz, Litteratur