Etikettarkiv: Hollywoodfruar

Aim to please? No, I aim to shoot.

Så har jag äntligen gjort det! Det där som ‘alla andra’ tycks göra regelbundet och sedan diskutera hejvilt på kafferaster, bloggar och fejsbuck. Jag har sett mitt livs första (och sista) avsnitt av Hollywoodfruar. Ja, jävlar. Först skrattade jag så jag nästan fick magknip. Tokigare kärringar får man väl leta efter. Det var ju hysteriskt roligt… några minuter. Innan jag insåg att skiten liksom var… seriöst menat. Guack! Ett gäng klonade fruntimmer med fejknaglar, fejkbröst, fejkläppar, fejkögonfransar och fejkhår stapplade omkring i skyhöga klackar och talade som tillgjorda dockor. På riktigt!

Så skulle det bli konstvernissage. Någon av fruntimren skulle ställa ut sin ”konst” och några dukar med kludd hivades in i baksätet på en taxi innan färden gick till ett galleri. Där stod ett gäng konstiga, osäkra människor med alldeles för mycket pengar och försökte säga något om vad de såg. Och eftersom de inte förstod ett jota om konst men alla hade gratis sponken i näven och glittrade ikapp, enades de alla om att det hela nog var otroligt nyskapande. Galleristen (som säkert gått en helgkurs i konstvetenskap) lyckades till och med sänka sig till marknivå genom att jämföra kluddet med Jackson Pollock. (Som hade spöat upp honom om han levt och hört). Jag fick en sur smak ända ned i magen. Sämre dravel har jag aldrig sett maken till! Hollywoodfruar. Cloning gone fucking absurd! Skrattet fastnade i halsen.

Men nu är jag uppdaterad, nu vet jag vad det är för ett träsk av skit som folk frivilligt hoppar i varje vecka när de slår på TV:n. Är hela världen på väg åt fanders? Är jag den enda som bara vill dra mig tillbaka till min egen muminsalong, stänga dörren åt idiotin och ytligheterna, stoppa näsan i en bok och lapa lite vett? Är jag den enda som sticker ut näsan genom fönstret ibland för att betrakta min samtid men blir åksjuk på kuppen?

För nån dag sedan la Mrs Li ut en länk till en bloggsida där vanlitt fölk lägger ut nakenbilder på sig själva. Eller ja, naket och naket, de ståtar i underkläder. Som en motvikt mot den jävla photoshoppade ytan som många tror numera stavas mänskligheten. Här visas människokroppen i alla dess former, utan redigering. Jag fann sidan märkligt trösterik. Javisst ja, så här ser vi ju ut. Inte retuscherade, skönhetsopererade, utslätade, fettsugna, omstuvade och utsuddade till oigenkännlighet. Så här ser människor ut! Alla storlekar, unga, gamla… och totalt ostajlade. Det sistnämnda är - får man lära sig idag - en styggelse. Det är en styggelse att vara ostajlad och oretuscherad! Det är fult att vara människa!

I konsten däremot finns det fortfarande svängrum. Gudskelov. Där finns det fortfarande luft att andas, rum för människan att vara just människa. Glo på tavlor, folks, tavlor från alla århundraden. Det är nyttigt. Folk ser ut på alla möjliga och omöjliga sätt genom tiderna. Ytor är bara en lång räcka parenteser. Där innanför finns köttet, blodet, nerven och kraften. Men ge fan i såna där skitprogram som Hollywoodfruar. Ni blir extremt dumma i huvudet. ”Jamen, när jag ser sånt så inser jag hur smart jag själv är!” invänder någon. Skitsnack. Fördumningen breder ut som som utspillt brännvin, hörni. Man klarar sig inte undan bara för att man drar upp fötterna i soffan.

Nu måste jag jobba vidare. Till skillnad från svenskarna har jag inte helg idag. Men snart så… då får vi se vad som händer. Eller fötter.

Förresten, fan vad det snöar. Vinter - det är banne mig inget annat än en enda lång jävla straffkommendering för skandinaver. Det borde kriminaliseras! Omedelbart! Som lösnaglar. Lösbröst. Löshår. Fan, skicka snöhelvetet till Hollywood, vetja. De kan behöva kyla ned sig lite därborta, ärthjärnorna! Over and out.

33 kommentarer

Under Film och TV, Konst