Etikettarkiv: Bloggläsning medför till sist att man tror att man känner fölk fast man aldrig träffats och det är himla trevligt!

Stoppa den i munnen, sa Micke Berg

Det var ett berg av bullar och kakor som väntade mig och Lolita Ray. Hon kastade sig glatt över en stor syltbulle men jag tvekade lite. Micke langade över en semla. Stoppa den i munnen, sa han. Men jag gillar ju inte semlor. Till slut fick jag tag i något som såg hyfsat ätbart ut. Då ryckte han in igen.

- Nej, nej, nej, så där äter man dem inte. Här, du ska ha papper runt om!

Och så virade han in bullen i några slags florsockerindränkta servetter och tryckte i näven på mig. Snällt men bestämt.

Det lilla kakghettot var av någon anledning inrymt i den gamla guldsmedsbutiken som låg i samma kvarter där jag växte upp som barn. Micke snackade och snackade, Loll och jag skrattade. Så där höll vi på tills det låg servetter över hela golvet och Micke damp ned på en stol med kallsvetten rinnande.

- Oj, sa vi och stirrade på varandra. Vad händer nu?

Då dök det upp en brunögd sjuksyster som sa att hon hette Charlotte och Micke tappade genast intresset för Loll och mig. Han försvann med sjuksyrran och kvar blev vi med kakrester och magont.

Det sker underliga ting i mitt huvud om nätterna. Tack för sällskapet , Lolita Ray och Micke Berg. Det var trevligt. Vi kanske kan göra om’et på riktigt nån dag? Fast helst då utan semlor. Och utan Charlotte.

7 kommentarer

Under Cyberrymdens bästa