Allt rostar igen

höst 108

Allt rostar just nu. Så även jag.
Det känns fruktansvärt trist och segt att komma igång med något. Projekt. Texter.

Har dagar då jag oroar mig för mig själv. Känns som jag är på väg åt fel håll, ett destruktivt håll.
Det där fladdret i själen som förebådar paniken och ångesten.
Inte bra.

Trycker undan.
Drar upp och fram.
Petar och pillar och stoppar undan igen.

Tycker intensivt illa om mig själv.
Fast jag inte vill.

Så går dagarna.
Har en kropp som värker.
Så typiskt om hösten.
Det gnisslar och knakar och skaver.

Jag är inte romantisk.
Jag är medelålders.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Aldrig så ensam som man tror

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Låtom oss likt svalorna bygga oss ett bo

Blandat 017

Äter du fläsk och dricker brännvin och är emot spårväg i Malmö och Lund? Tror du att invandrare tar över och exploaterar skånsk åkermark? Är du förvissad om att Skåne skulle kunna bli ett alldeles eget självständigt land i Europa? Vill du hinna före Skottland och Katalonien i att rösta om självständighet? Jamen, då kan du lugnt rösta på Skånepartiet. Ett minst sagt udda parti som tycks vilja vrida klockan tillbaka till något slags brännvinsosande bondesamhälle samt stänga de skånska gränserna för allt och alla. Ut, smålänningar och polacker! Försvinn, göteborgare, norrlänningar och bosnier. Låt bli de skånska åkrarna. Ge fan i våra morötter och sockerbetor! De växer snett tack vare er. Eller hur man nu resonerar… det hela är väldigt luddigt men det verkar som om halalslakt och icke-kristna kan ha något med saken att göra? Eller så är det den där spårvägen i Malmö som är roten till det onda. Spårvägar, det är säkert islams fel. Eller hur fan man nu ska tolka den här gravt sinnesförvirrade smörjan som (felaktigt hoppas jag) damp ned i min brevlåda igår…

Blandat 018

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men det är lite sött att de måste trycka instruktioner på kuvertet om hur man öppnar det. De har tydligen insikt i sina medlemmars bristande förstånd.
Saliga äro de okunniga, som mormor skulle sagt.
Amen.

16 kommentarer

Filed under Uncategorized

Idag den dag som är

En underlig dag detta… sorglig och allmänt pissig… och så frustration ovanpå det. Nås av nyheten att Birgitta Stenberg dött. Denna fyrbåk till kvinna som jag beunndrat sedan tonåren. Hon visade liksom vägen för både det ena och det andra, hon var ett ljus i mörkret. Nu lär hon ha lämnat in med orden ”Alles ist gut”. 82 år gammal. Cancer igen… den där jävla sjukdomen som plockar folk oavsett ålder och livsstil.

Så läser jag att nassarna ska hålla torgmöten runt om i Skåne idag. Man får mobilisera med poliser från övriga Sverige. Jag begrundar detta ett slag. Nazister… När jag växte upp var det ett ord som hörde andra världskriget till. Något fördömt och förpassat till historien. Vi som kom efteråt visste ju bättre och världen hade väl ändå lärt sig sin läxa?

Tydligen inte. Idag påstår alltså folk på fullaste allvar att de är just nazister och åberopar sin demokratiska rättighet att hålla offentliga möten på torg och gator.
2014.
Året då det unknaste unkna och sketnaste sketna blev rumsrent igen?

Jag besöker Landskrona fotofestival. Glor på diverse utställningar. De flesta ger mig inte så mycket, ärligt talat. Men jag slås av tanken att jag gillar att glo på bilder av skruttiga människor för att det är så lätt att tycka om dem. De flesta bilder man ser idag föreställer de vackra, tillrättalagda och photoshoppade människorna, de där som får en att tycka illa om sig själv. Skruttiga människor är mycket enklare att ta till sig. Och idag är dessa bilder i minoritet och blir exotiska. Sedan tänker jag hädiskt att bilder av störiga, jobbiga människor, människor med missbruk och fan vet vad, är ok att glo på just för att man då distanserar sig från jävligheterna in real life. Man har dem på avstånd och kan objektivisera dem. Men de är stumma, de larmar inte och gör sig till. De luktar inte.

Den stora behållningen är nog ändå ungen som går med sin mamma längs uställningen i parken. Foton är nedlagda i marken. Bland annat bilder av svarta dildos.

- Mamma, det är negerpickar i backen!
– Tyst, Henrik!

Alles ist gut. Not.

10 kommentarer

Filed under Konst

Är Sveriges poliser våra dagars tjänstehjon?

Läser i dagens Aftonbladet att lägstalönerna för poliser höjts. De meddelar det som om det vore något oerhört positivt som skett… Jag tänker: äntligen… tills jag fortsätter i texten och ser siffrorna. Hittills har ingångslönen legat på 21 300 kr i månaden. Nu (plats för trumpetfanfar) höjs den till 24 100 spänn! Brutto! Det är vad ingångslönen för ett call center-jobb i Köpenhamn är. Grattis, alla ni poliser därute som riskerar livet i ert jobb. Nu får ni äntligen lika mycket som de som svarar i telefonen och tar emot beställningar på… tja, rakhyvlar. Aftonbladet kan vidare meddela att alla poliser får 400 spänn i påslag från 1 oktober.

400 spänn före skatt. Vad blir det kvar efteråt? Pengar till en hamburgare och coca cola? Två hamburgare rentav? Yay!

Poliser idag ska tydligen behandlas som hjon. Först utbildar de sig i flera år, sedan ska de upprätthålla lag och ordning och skydda allmänheten, dvs oss, från all slags skit. De är först på plats när tillvaron gungar för oss, när vi blir utsatta för våld, stöld… you name it. De är konstant under psykisk press och ska, oavsett vad som händer, ha ett obändigt starkt psyke, alltid orka med skit, alltid orka konfronteras med skrik, förtvivlan, ilska, aggressioner… De kan dö i sin tjänst. Säga vad man vill, men inte fan riskerar jag livet där jag sitter på ett ombonat kontor och kladdar med reklam… inte heller behöver jag tampas med risker varje dag som en polis förväntas ta utan att blinka.

Poliser i Sverige… de får ta skit för omorganisationer och märkliga politiska beslut, poliser är de som syns utåt och alltså får klä skott för olösta brott och beklämmande statistik. Jag fattar inte hur de orkar. Jag fattar inte att det fortfarande finns människor som faktiskt vill utbilda sig till poliser, men jag tar av mig hatten för dessa och bugar.

När jag tar över världsimperiet ska en polis ha lika mycket i ingångslön som en läkare.

Det ska vara fint värre att bli polis.

Inte som nu, när de tydligen ses som något skit som fastnat under skorna.

I vintras snackade jag med ett amerikanskt par på genomresa i Europa. De hade träffat en norsk polis som imponerat stort på dem. Dels för att hon var kvinna och dels för att hon doktorerat. Hemma i USA var polis något man blev när inget annat liksom återstod, när man inte kom in på andra utbildningar. Polis var ett skityrke, för människor som inte riktigt hade alla getterna hemma, var andemeningen i deras resonemang. De var mutkolvar, de var aggressiva och opålitliga och stod ganska lågt på samhällsstegen.

Jag tänkte i mitt stilla sinne: är det dit vi också är på väg?

1 kommentar

Filed under Uncategorized