Ja, jag luktar. Jag förlöser.

Äter en citron om dagen.
Inte druckit kaffe på fyra veckor.
Inuti mig slår sig en ny människa ut.
Jag vet inte vad hon heter.
Eller varför hon kommer.
Eller ens om jag gillar henne.
Hon lyssnar på musik jag inte gillar.
Det hela är ytterst märkligt.
Går till affären och köper en påse citroner.
En påse i veckan.
Köper citronparfym.
Herrejävlar!

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Upptagen

Solen står på nu. Jag borde gå ut och ta skamgrepp på henne.
Men jag är upptagen.
Av sånt som inte är bra för mig.
Ibland vet man inte sitt eget bästa.

1 kommentar

Under Uncategorized

Det ska ju BRÄNNA!!!

Det borde jag kanske insett. För mycket av det goda blir lätt… antiklimax.
Går på den där utställningen med svenskt fotografi på Moderna i Malmö. Där hänger ju alla de goa fina namnen, från Strömholm till Tuija via Petersen och Engström och många fler.
Kommer ut därifrån nån timme senare. Lite besviken. Mer fokuserad (läs: STÖRD) på Modernas elektriska dörrar som viner konstant varje gång nån kommer eller går… än på bilderna.
Jag kan inte ramla in från rätt vinkel denna gång. Jag står bara och glor och väntar på… att nåt ska kännas inuti. Att det ska bränna. Ordentligt. Svetsa mig, för helvete!

Vissa bilder har jag sett flera gånger förr, de har tappat kraften.

Det ska vara nära och intimt, påstås det i programförklaringen. Så jag förväntar mig knullmosiga människor. Kraftfulla bilder. Ömsinta bilder. Jag får övergivna traktorer på nån åker och lite suddiga bilder på fåglar, ungar, fruntimmer och kafébord och strykjärn… men just inget knullmos!
Går ut därifrån.
Dagen efter ligger jag dubbel i magsjuka.
Nära, intimt. Utav fan.

1 kommentar

Under Konst

Wrooooong?

Konstaterar att jag är den enda i det här landet som inte fallit som en fura för det där programmet Jills veranda. Har provat se flera avsnitt. Går inte. Får klåda. Av den aggressiva sorten.
Å andra sidan har jag börjat lyssna mer på Beethoven. Och gamla Radiohead och Stone Roses. Varför?
What is wrrrroooooooong with me?

6 kommentarer

Under Uncategorized

Två centimeter till Gud

När jag var 8 år satte farsan mig i en fyrsitsig Cessna och piloten flög oss upp ovanför grantopparna, ställde planet på sidan och sedan upp och ned. Där bestämde jag mig. Jag skulle bli pilot. Aldrig så nära gud som då.

Sen blev jag närsynt som en pekingeser. Blind as a bat. Ledsyn 20 cm utan linser eller glasögon. Och två, t v å fucking jävla centimeter för kort för flygsimulatorn i Roskilde.
Nu har Gud och jag gjort slut. Gubbjävel. Två ynka centimeter!!! Well, fuck you!

Men i drömmarna, i drömmarna är jag fortfarande världens bästa och mest djärva stridspilot. Det har jag varit i hela mitt liv. Kommer alltid att vara. Det finns inte ett krig, inte en fiende jag inte bombat skiten ur. Där uppifrån.
Ensam.
Mot en knallblå himmel.
Där uppe där solen alltid skiner.
Där återfinns jag. Ensam, målmedveten och storskrattande. Aldrig så nära gud som då.

Jag har en vit sidenscarf. Och ibland röker jag cigarr.
Det går undan utav helvete!

Så vet ni det.

10 kommentarer

Under Uncategorized

Rubba denna eftermiddag

Han har flippat helt på sol och sponken. Hela hans själ är härjad. Det är 30-tal och Spaniens största lampa står på, liksom marschmusiken från trattgrammofonen. Mannen står med bar överkropp bakom de gröna jalusierna där färgen flagnar. Han viftar med armarna i takt till musiken. Svettas som en gris. Blicken är lidelsefull.

Andele! Andele!

Rubba denna eftermiddag ur sina ingrodda spår. Lyft den och släng ut den över historien. Se var den dimper ned. Se vad den gör med dig.

3 kommentarer

Under Uncategorized

Måndagsambulansen

De har knullat hela eftermiddagen. Det är måndag. Väggarna i sovrummet färgas plötsligt orange, det står en ambulans utanför huset. Det är andra gången på en vecka. Grannen. Han mittemot. Storrökaren som sitter på balkongen hela dagarna och blossar, oavsett väderlek, han som sen går in och faller ihop i kärlkramp. Ambulansens saftblandare står på i vad som tycks vara en evighet. De räknar till hundra och går sedan upp och blandar sig varsin gin och tonic. Och så Stones på hög volym. Doncha bother me. Det är måndag. De lägger sig igen. Väggarna blinkar orange. Rummet luktar av något sötsyrligt.

11 kommentarer

Under Uncategorized