Man kanske skulle börja sporta?

Nätade kulor?

Cool bandana i håret. Nätade kulor. Några rosor nonchalant slängda över armen. Person av obestämt kön som smyger på en bakifrån. Tja, man kanske skulle börja sporta i alla fall?

Sjukblogg? Va? Jag? Nu? Nä!?

Det kommer plötsligt. Yrseln. Huvudvärken. Jag bara svajar till. Vad fasen?

Och så en vansinnig längtan efter färska jordgubbar.

???

Surar…

Vissa dagar går det bara inte. Man loggar in, sitter och glor, suckar, loggar ut. Några timmar senare…men nu då? Logga in, sitta och glo, sucka, logga ut. Blogghelvete, skriv dig själv!

 

Jobba på ölbryggeri bryggera

Båda hennes ex jobbade numera på Carlsbergs bryggeri.

Om jag inte bloggar regelbundet…

… så kan ni säkert lista ut varför. Antingen arbetar jag eller så sitter jag och glor på film. Såklart.

Men tro mig, i skallen gör jag upp långa listor med idéutkast till kommande inslag. Jag har till och med gjort små anteckningar på några lappar… var lade jag nu dem…? Öh…

Jodå, det kommer. Väl. Nån. Dag.

  - Hoppsan! sa flickan.

Med resterna av en sedan länge väntande bloggläsare.

När blågult blev skitbrunt

http://www.weirdscience.se/?p=992

 

Rakt ned i diket

 Ibland kör man alldeles åt fanders. Jag grämer mig som fan över ett manus som precis anlänt från tryckeriet och ser en mening som jag beordrat tre cm åt helvete. Sånt får inte hända. Inte i min värld. Jag kan slarva på fritiden. Men i jobbet är jag petimeterkärringen numero uno. Nu har jag bevisat min mänsklighet. Jag haver skitit i det blå skåpet och fått sötsur reprimand från Bryssel. Jag grämer mig. Tre centimer. Världens undergång? Nej, men surt som räven sa. Mycket surt.

Surt också detta med midsommar. Nu ska det firas i regntyngd berså med snaps och blommor i håret. Jag blir låg. Jag ska jobba. Jag har varken berså, snaps eller blommor eller någon att fira med. Ännu mer låg känner jag mig inför det faktum att nu har alltså halva sommaren passerat. Jag tycker knappt den har börjat? Jag hinner inte med. Jag gillar inte detta. Och så har en mening hamnat tre centimeter åt helvete. Jag är en dålig människa. Jag borde skjutas. Fan! Vad! Jag! Gnäller!

 

Mitt i veckan-rapport

Mycket jobb just nu. Ingen tid över till annat. Men det vänder - det gör det alltid. Hep!

100 000 besökare

 

Ska det ske ikväll? Det lutar åt det. Sifferverket tickar. Lilla Blå tackar.

Rulla upp nu!

På 80-talet rullade folk upp kavajärmarna så att sidenfodret syntes. Det ansågs tjusigt. Kavajerna var dessutom korta och utstyrda med axelklaffar. Alla såg ut som pastellfärgade smörgåsnissar.

Jag skulle vilja att folk rullade upp ärmarna idag också. I bloggvärlden. Rulla upp och sätt igång! DET HÄNDER ABSOLUT INGENTING NU FÖR TIDEN!

Det är fotboll. Jo, jag vet.

Det är sommar. Jo, jag vet.

Det är semester. Skitprat! Jag jobbar fortfarande.

Vi ska grilla ikväll. Äh, håll mun.

Behöver du barnvakt?

 

Jag har rätt tråkigt nu. Behöver du barnvakt i helgen - säg bara till.

 

Jamen säg åt mig då!!!

 Låg vaken halva natten och läste Hegel.

Nu är det illa. Väl?

 

Nu börjar det!

 Nu drar den igång. Den heta klibbiga sommaren på kontoret då alla andra har semester men Lilla Blå plikttroget ska sitta vid datorn och hamra. Hela sommaren lång. Slut på semestrar och godis. Nu är den bistra vardagen ett faktum. Saltet i kängorna. Raspet på tungan. Det ömma i arslet. Hammaren i huvudet. Jobba! Jobba! Jobba!

Suck!

Sitt i naturen

 Lilla Blå bedriver naturstudier i några dagar. So long!

Kom ihåg vad Arne Weise sa (nåja, kunde ha sagt) : In álio pedúclum vides, in te rícinum non vides.

Bistra tider, banktider

 Skulle uträtta lite bankärenden idag. Först vid datorn. Föra pengar över två landsgränser. Vojne, vojne. När jag är mitt i överföringen blinkar det plösligt till på skärmen och upp kommer en ruta med information om att nu när jag för pengar över landsgränser så kommer uppgifter om detta att eventuellt gå vidare till USA:s myndigheter. Bara så att jag vet…

?!?!?

Jag brister ut i gapskratt. Vad fan har amerikanska myndigheter med mina diverse elräkningar och skitamorteringar att göra? Vi lever i en paranoid tid. En bister tid. 

Senare under dagen kliver jag in på en bank för att uträtta ett ärende åt min finska väninna som tyvärr befinner sig i ett annat land just nu. Jag har lovat sätta in lite stålar på hennes bankkonto innan hyran ska dras. Jag ombeds barskt att legitimera mig.

- Men jag ska ju SÄTTA IN pengar? Inte ta ut. SÄTTA IN, säger jag med högre stämma. Damen bakom disken stirrar surt på mig. Ingen legitimation, ingen insättning. Dessutom tar fanskapet 75 kr för besväret.

Jag brister inte ut i gapskratt längre. Jag får närapå frossa. Vi lever i en paranoid tid, som sagt. En bister tid.

Kiss my ass!

Att vilja men inte kunna…

Skulle gärna vilja blogga nu men tiden är knapp och armar och händer ovilliga. Sorry, folks. Senare…

Vad säger man?

Brorsan sände mig denna länk. Jag kom helt av mig…

Hello, hello, hello, hello… here we are now…
 

Gläntar på dörren till saltgruvan

 Semestern går raskt mot sitt slut. Det ilar i tänderna när jag tänker på nästa vecka. Tre jobbdagar att ta igen två veckors arbete på. Fy satan! Men sedan firar danskarna grundlovsdagen, gudskelov. Och dagen efter firar svenskarna nationaldagen. Det är härligt att fira nationer. När man firar nationer går man från kontoret. Punkt slut.

 

10 år och fem saker bara för att Sparring är Sparring

Idag kan ni göra kors i taket. Speciellt Anders Sparring. Lilla Blå har gått med på att anta en av de där s.k “utmaningarna” och går därmed emot sina sedvanliga principer. Men man är ju inte sämre än att man kan göra ett undantag ibland. Egentligen handlar det mest om att komma igång och blogga igen, är lite ringrostig efter en vecka i exil. So here we go:

Vad jag gjorde för 10 år sedan:

Jag var sjuk, käkade enorma mängder mediciner, såg ut som en spärrballong och pluggade på universitetet. Hade vissa religiösa grubblerier och kämpade med tillvaron. För tio år sedan såg livet inget vidare ut. Dagarna handlade om att få kroppen att lyda, ta sig till föreläsningarna och sedan hem igen för att säcka ihop. Det var en svart period. Inget jag gärna tänker tillbaka på.

Fem platser jag bott på:

London, Kalibukbuk, Örebro, Amsterdam, Perth

Fem jobb jag haft:

Fotoretuscherare, sekreterare, reporter, översättare, hotel manager.

Fem saker jag ska göra idag:

Se “Me, Myself & Kubrick” med John Malkovich. (Eller “Colour me Kubrick” som den också heter).

Beställa fler filmer med John Malkovich.

Försöka att inte tänka så mycket på John Malkovich.

Läsa ikapp lite bloggar.

Kanske blogga lite själv.

Så, då var det avklarat. Det blir inget mer av den här sortens inslag. Nä, nä. Vad nästa inslag blir, däremot, det vete fasen. Grüss gott!

 

Blått igenkännande…

Sånt här brukar ju jag också roa mig med. En man med ett skägg “bevisar” saker och ting här:

http://kulturarbete.blogspot.com/2008/05/six-degrees-of-kevin-bacon.html