Stänger ett slag

Det är svårt nu. Familjeskäl.

Så kom den då…

Kära dagbok. Idag snöar det.

FUCK!!!!

They’re coming to take me away ha ha

Vampyrpillren – vad innehåller de egentligen? De mörkt rödfärgade, nästan svarta avlånga kabbarna  jag petar i mig morgon och kväll? Jag vill bara visa brösten. Jag skrattar åt allt hela tiden. Jag är hög som en ekorre i granens topp. När ramlar jag ned?

Under morgonen skymtar högspannet på Öresundsbron som en Neubauten-sång i novemberdimman. Hela Byen har en fuktig smak av grå metall. Jag ler som en galning åt alla jag möter. Trafiken ringlar som stålblanka ormar.

Tisdag. Jag kan inte sluta skratta. Igår kväll garvade jag så jag nästan kräktes. Var tvungen att lägga mig ned. Inatt vaknade jag och skrattade gott och väl en halvtimme. Rakt ut i rummet. Rumpan känns alldeles varm. Handflatorna är tunga av välvilja. Tugga på främlingar, får man det?

Sunday excess

Så flög den i mig igen, köpdjävulen. Den lilla blodsvullna demonen som rövknullar min plånbok då och då. Lade precis alltför mycket pengar på sådant jag inte behöver men som förskönar livet. Då kan det väl inte vara fel? Sidenunderkläder? Pärlbroderad klänning? Back to the ol’ vintage days… med sotade ögonlock?

Men nu sätter jag på mig förklädet och ställer mig vid spisen. Tarmarna dansar jenka. Ute blåser det punk. Jag vill hångla och se gamla James Bondare. Det blir kanske bara det senare. Men vadå? Vadå!?

 

Det ska sjunga!

En bild säger mer är tusen ord. Vete fan. Jag ser så många bilder som inte säger mig ett skit nuförtiden. De är helt stumma. Men de finns ju där, jag vet ju det. Bilder som tar tag i, suger in en, ruskar om, väcker ömhet, intresse, åtrå och sorg. Bilder som får mig att vilja ha. Får mig att drömma. Får mig att förstå. Såna bilder vill jag ha idag.

En bild säger mer än tusen ord. Nej, bilder ska inte snacka. De ska fan i mig sjunga.

Söndag idag. Det betyder konst för mig. Jag vill ha foto. Som sjunger.

Kling och Klang

Ni ser mitt fåniga flin, va? Mitt inställsamma och lätt oroliga leende mot kameran? Den oklädsamma ängslan som pryder mitt lilla söta ansikte… Jag jobbar med annat, folks. Kling och Klang i bakgrunden är orsaken till att jag inte kan blogga de kilometerlånga briljanta texter som säkert annars skulle rulla ut  under massans jubel. Kling och Klang vaktar mig. Mot bloggen. Allt är Kling och Klangs fel. Bara så ni vet, alltså. Jag får inte ens gå på toa.

(Jo, det får jag förstås… men inte ensam!)

Fint väder idag, hörni

Eländesgrått. Dammgrått. Blyertsgrått. Duvgrått. Novembergrått. Blygrått. Antracitgrått. Råttgrått. Musgrått. Skitgrått. Jättegrått. Asfaltsgrått. Rokokogrått. Snuskgrått. Ångestgrått. Blekgrått. Mörkgrått. Rökgrått. Föroreningsgrått. Sopgrått. Inälvsgrått. Slemgrått. Avfallsgrått. Slamgrått. Lergrått. Mullvadsgrått. Sorkgrått. Stengrått.

Ge mig ett örngott.

Jag vill sova.

 

Jag matar min inspiration

Håååållivudd

Hur svårt kan det vara? Ett sketet ”å”. Ååååååå!!!

En nätt liten tungknullare

Mer jul än så här behöver inte jag: ”Vinter” från Marabou. Chokladkaka med kardemumma, ingefära, nejlika, peppar, kanel och vanilj. Letade på deras hemsida men inte fasen fann jag en enda rad om 180-grammaren!? God är den i alla fall. Göka för gommen. Finfint på kvällskanten när det blåser lite sådär kriminellt utanför fönstren och man har danska serien Rejseholdet på skärmen. Nu vet ni det.

Harklar mig i farstun…

Nej, jag ligger inte på sjukan. 

Nej, jag har inte en bulle i ugnen.

Nej, jag har inte gått över till fejan.

Nej, jag har inte brutit samman.

(Alla mejlfrågor besvarade nu?)

Ja, jag fortsätter blogga. När jag själv vill.

Ja, jag älskar er. Litegrann.

I hor-skåpet idag: jag ska ta en kontorsflirt seriöst.

Vad gör man när man har kontoret i köket?

Limmar på kylskåpet?

Lägger in en sjujävla stöt på wokpannan?

När vet man att det är dags?

Hur länge ska man ha en blogg egentligen? Vad tycker ni? Jag grubblar och grubblar.