Category Archives: Litteratur

Den sista absinthen snart urdrucken…

Det är nästan sju år sedan jag köpte den men jag har fortfarande halva flaskan kvar. Min sista absinthe från Paris. Eftersom jag precis bestämt mig för en vit månad och söndagens eftermiddagssol är så het på balkongen, tar jag fram den och tänker: vit månad, jovisst men… Idag är det absinthe-söndag. Det finns liksom inget tvivel.

Så sitter jag där i solen med Jonathan Grimwoods fantastiska bok ”The Last Banquet” och mitt glas. Den blekt opalfärgade drycken är exakt två nyanser ljusare än mitt linne. Benen uppkastade på balkongräcket och mellan fötterna den lilla, lilla svarta spindeln som suttit där i timmar… Jag trivs.

Jag minns alla de där uppförsbackarna i Montmartre. De där som aldrig tycktes ta slut, hur jag än travade. Och sedan, där på toppen, hur det bar nedåt igen, ned för smala vindlande stentrappor. Jag var på jakt efter en liten bakgata, med en butik vars adress jag skrivit ned på en svettig lapp i fickan.

Jag minns alla västafrikaner och den kväljande lukten av kokt hönskött. Jag minns att jag tänkte att det här, det här var inte ”mitt” Montmartre. Ty ”mitt” Montmartre stammar från tidigt 1900-tal, det är fyllt av bohemiska konstnärer och lukten av haschish och oljefärg. Det Montmartre är sedan längesedan borta och jag minns att jag saknade det så det sved i hjärtat. Men jag fann min lilla bakgata. Jag fann min lilla affär. Jag fann den gråhårige sirlige gentlemannen som lät mig provdofta och provsmaka absinthe efter absinthe.

Jag talade engelska, han svarade på franska. Det gick alldeles utmärkt, vi förstod varandra. Han log stilla, försvann bakom sitt skynke bakom disken, kom tillbaka med dammiga flaskor. Vi talade lite till… Jag köpte fyra flaskor av honom. Den stora gröna med etiketten utanpå som kändes som vävt siden… De tre mindre… guldpriset, silverpriset, bronspriset… Den gråhårige innehavaren berättade lågtmält om vilka rariteter han hade, vilka internationella priser de vunnit och som jag nu stod i begrepp att köpa.

Vi skiljdes åt i samförstånd. Jag älskade den lilla butiken, de enorma flätade pilkorgarna på golvet fyllda med vinflaskor, de mörkgröna hyllorna längs väggarna med tysta, okända skönheter… Så långt från ett svenskt systembolag man kunde komma.

Idag, sju år senare, smuttar jag på några av de där magiska dropparna, lyssnar på stenåldersjazz och ser med begrundan på min spegelbild i balkongdörrens fönster. Jag är rödhårigare än någonsin. Solen är vänlig och himlen mäktigt blå.

Ni ska läsa Greenwoods bok om ni älskar mat och fascineras av ett språk lika sinnligt som någonsin Süskinds ”Parfymen”. Den finns tyvärr inte översatt till svenska, vad jag vet. Men den är underbar, ett Frankrike under första hälften av 1700-talet och en man som återberättar sitt kulinariska liv… från då han åt de första dyngbaggarna som barn till betydligt mer raffinerade rätter… allt beskrivet med sinne för detaljer, dofter och smaker. Nu vet jag t.ex hur man flår en katt och kokar den och hur tillagad hund smakar.

Och absinthen är snart urdrucken. Söndagen ännu inte över.

Allt är som det ska.

9 kommentarer

Filed under Litteratur, Resor

Nope, Nin

Provar att läsa Incestens hus av Anais Nin en kväll. Läser den från pärm till pärm i ett slag (inte så svårt, den är tunn som en oblat). Jag begriper inte ett smack av handlingen.

Det känns därför lite skönt att komma till slutordet och läsa att Henry Miller inte heller begrep den – åtminstone inte första gången. Själv tänker jag inte försöka en gång till. Livet är för kort.

3 kommentarer

Filed under Litteratur, Uncategorized

And drunk the milk of Paradise?

- Vad läser du? frågar ungen framför mig uppfordrande.
– Poesi, baby, poesi. Godare än spagetti.

Säger jag och viftar lurigt med Coleridge och Kubla Kahn. Han stirrar som en katt på mig och min bok hela tågresan. Jag låter honom glo. En djungel väntar honom. Han har ingen aning om lyckan. Vet inget om Mount Abora. Ännu.

3 kommentarer

Filed under Arty farty de luxe, Litteratur

Jag vill ju vara fri

Fyndar på loppis: boken ”Jag vill ju vara fri” om Lena Nyman. Det är konstigt, det där. Jag kan sakna Lena väldigt mycket. Vilket är underligt för jag träffade ju henne aldrig. Antar att hon är en av de där människorna som alla tycker att de kände på något sätt. Jag saknar henne ibland som man kan sakna en gammal vän.

Jag kan också bli väldigt glad vid tanken på att hon funnits….  med den där tajta söderdialekten, tajt som en stuprörsbralla… och lika böjbar som bubbelgum…

Fina Lena, vad du var bra! Så nu, innan vintern kommer, ska boken om dig bli mitt sällskap; där i timmarna efter jobbet, på väg hem, i tågkupén, ska jag ta dig i hand och så går vi tillsammans in i en annan tid, en annan värld, inte så långt från nu men ändå förlorad, förgången…

Och kanske toppar vi det med något försynt och smeksamt från Chet Baker. Hans förmåga att med rösten svepa in en i de finaste filtarna kan ju hålla den fisigaste vinter stången!

2 kommentarer

Filed under Litteratur

Baktungt men ändock framåt

Klarade nästan en timme i spåret idag innan de första smärtsignalerna kom – och det utan tejpad fot! Jag ser det som en seger. Ankorna skrek av glädje. Jodå, det gjorde dom. Havet låg alldeles stilla av pur förvåning. Det har regnat idag. Ni som bor i skogen hajar kanske inte hur grymt vackert det är vid Öresund i sånt där drisslande sommarregn då allt blir gråsilvrigt magiskt. Ljuset som spelar genom molnbankarna och lyser upp delar av havsytan som på en scen… En och annan trut som står på ett ben långt ute i det långgrunda och ser fånigt salig ut… Ja, det är så tjusigt så bröstkorgen börjar gnissla.

Nå, vad var jag…? Det har inte hänt mycket idag. Jag hade idéer – som alltid – men kom av mig halvvägs. Lite ljummet att ha semester utan en massa storstilade reseplaner och engagemang, men alla kan ju inte flänga till Thailand och såna där andra solbrynta svenskkolonier och ha sig. Jag tassar omkring hemma på min vänstra fungerande fot och ibland t.o.m. på min högra, läser böcker, lyssnar på fåglarna och kliar mig i arslet. Nej, det där sista har ni inte med att göra. Glöm det.

Vad jag har läst? Lite baktung litteratur och så lite med mera studs i. Dandy av Guillou hör till den första kategorin, hade rätt stora förhoppningar på den med tanke på temat men tyckte den stod och tuggade för mycket. Guillou var en bra journalist, bra på att snoka upp fakta och radda upp dem på bordet. Det är inte nödvändigtvis vad som får en skönlitterär bok att koka dock. Det var mera fart i Kerstin Ekmans Grand finale i skojarbranschen. Det är befriande med folk som kan bita huvudet av svenska akademien trots att de själva sitter där… Penetrering av Unni Drougge var också oväntat bra. Intressant tema om konsten av idag. Få fatt i den, hörni!

Nå, kampen med flugorna går vidare. Nuförtiden går det inte att få fatt i de där hederliga gula flugpappren längre, de där som man drog ut som serpentiner och hängde i taket i sommarstugorna. Ni som har varit med några år fattar vad jag talar om. Nej, nu får man små piffiga 12-pack med klisterremsor med diverse blommotiv! Om de biter på flugorna däremot verkar tveksamt. Tre remsor och ett dygn senare har jag fångat två små satar. Två! Tvåtusensjuhundratjugosju övriga smådjävlar valsar runt utan att bry sig det minsta om blomstermotiv. De surrar så förbannat att jag får sitta med hörlurar på mig. Kärnvapen, är de svåra att få tag i numera?

8 kommentarer

Filed under Litteratur