Category Archives: Jazz

Världens första sampling?

Flygplansljuden en bit in i låten ”Lucky Lindy” från 1927. Var det världens första sampling?
Ljudet av Charles Lindbergs plan… och så Nat Shilkret som sjöng med rullande r.
Som de gjorde då.
Med rullande r.

Lämna en kommentar

Filed under Arty farty de luxe, Jazz

Som en liten alptopp. Eller penis.

Jag tänker på de där gamla femtiotalsmikrofonerna.
Som små alptoppar.
Eller penisar.
Och så Sonya Hedenbratt med sin hesa röst. Lika trösterikt skön som lyxig cashmere en regnvåt dag.
Sonya. Så sorgligt bortglömd och förbisedd. Hon som blev tjocka hopplösa tanten i TV:s 70-talsbuskis… när hon i själva verket hade en röst som borde tappats på flaska och sålts som finsmakarwhisky. En jazzmadonna av rang.
Med femtiotalsmikrofon. Som en liten alptopp. Eller penis.
Sonya

3 kommentarer

Filed under Jazz

Motvikt

Blå skyar, ja. Gitter inte tala om vad jag tycker om november – det skulle bli för obscena ord härinne. Men jag längtar till något annat. Tar Jossan till hjälp med följande pärla:

4 kommentarer

Filed under Arty farty de luxe, Jazz

Heta katter

Konstigt det där. Basquiat, konstnären… som var helt okänd för mig tills jag för många år sedan såg den där fantastiska filmatiseringen om hans liv… den där David Bowie spelade Andy Warhol… jag såg den på den f.d. porrfilmsbiografen med en väninna, därinne i gränden i Stygga Staden… vi kom ut som speedade höns… lyckliga och laddade som man blir av något jävligt bra…

Nåväl, Basquiat… den skadskjutna fågeln och begåvade konstnären, den av gudarna olyckskyssta… i vintras… i januari… drog jag till Louisiana, konstmuséet, för att skåda utställningen om 1900-talskonst. Mest var det Schiele som drog. Egon är ju och lär för alltid förbli mitt historiska kåtobjekt… men där fanns även verk av Basquiat. 1980-talets New York. Graffiti.

På Louisiana hade man satt Egon Schiele och Basken sida vid sida. Overkligt nog. Och som musik hade man valt? Dizzy Gillespie. Salt Peanuts. Sen 40-talsbebop. Så oväntat och så helt rätt. Hey, Louisiana!

Varje gång jag hör den hetsiga jazzrytmen, som en ettrig pilsk piska mot ryggen, tänker jag numera på vackre Basquiat. Och för all del, på vackre Egon. Jag tänker på Dizzys tivolistora kinder. Som blåser konst rakt ut i kosmos, rakt in i rövhålet på en värnlös kvinna.

I like it like that!

6 kommentarer

Filed under Jazz, Konst

Så långt från solskenet

Ibland smyger de in som skuggor och jag bär dem med mig några dagar i taget. De krossade nattfjärilarna. Dexter Gordon. Chet Baker. Teddy Wilson. Charlie Parker. Jazzens sköra skepnader, briljanta, förintade… en kärlek som gör ont i all sin skönhet.

Tänker inte dra upp allt de gjort här, de djupa spår de satt inom musiken, alla generationer de inspirerat… Sådant känner ni redan till, kan googla eller ignorera efter behag.

Men det är en djup skattkista att ösa ur.

Det är lysande vackert, outslitligt, kraftfullt och magiskt. Det är också skitigt, fult och tragiskt. Så där som det alltid tycks bli. Kreativiteten och undergången hand i hand.

En dokumentär om Chet Baker här, drygt två timmar lång:

Här nedan spelar Dexter Gordon den fiktiva jazzmusikern Dale Turner i Paris i slutet av 50-talet. Förutom en helvetes massa skön jazz får man följa den fina vänskapen mellan den ensamstående pappan och jazznörden Frances och den gravt alkoholiserade, begåvade saxofonisten från USA. Allt utgår från jazzklubben Blue Note och Herbie Hancock.

Två gratisfilmer att avnjutas stilla, långsamt… långt från solskenet.

2 kommentarer

Filed under Film och TV, Jazz, Musik