Kategoriarkiv: Gubbar

Vilken jucktyp är du?

Är du mannen som genom livet gått från symaskins-juck till det närbesläktade psykopat-jucket? Kanske är du en klassisk hantverkar-juckare eller rentav en huppiguppare? Ja, tillvaron är full av diverse juckanden, göranden och låtanden som vi alla vet. Se bara nedanstående, högst ovetenskapliga lista, som naturligtvis kan göras mycket längre. Eller inte.

Jesus just left Chicago med ZZ Top! Här har vi låten alla slöjuckare älskar. Han orkar inga häftiga rörelser men gungar väl så tungt med underlivet när han väl kommit igång. Det händer att han stämmer in med sångaren i ylandet: ”Take me home, Jesus”, utan att närmare kunna gå in på vad guds son gör i dessa sammanhang. ZZ Top – Jesus Just Left Chicago

Sedan finns ju den s.k. hantverkarjuckar’n, med sin lilla snärtiga discotwist ibland om lördagarna. Här ypperligt exemplifierat av Miss You med Stones. Taktfast, istadig, utan större variationer… men ack så enveten. The Rolling Stones – Miss You

Uppförsbackejucket finner man exempel på i introt till Sunshine of your love med Cream… Det börjar lite trevande, som en sextonåring som vill men inte vet om han vågar och kan. Men det kan han naturligtvis. Fast sen såsar det bara ut (!) och blir kasst. Precis som det brukar med sextonåringar. Och Sunshine of your life. Cream – Sunshine Of Your Love

Vidare finner vi psykopatjuckaren som likt en gigantisk kanin bara kör och kör och kör utan att märka att hon stuckit för länge sedan. Ace of Spades såklart. Motörhead. Jamen, ni hör ju själva… Motörhead – Ace of Spades

Struttjuckar’n fungerar bäst till the Cure och låten Lovecats. Han är vanligen en rätt klen och gnällig figur. Kan ingen berätta för honom att det är kutym att byta strumpor ibland? Tedrickning gör heller ingen karl. Ofta går han upp i falsett när han blir exalterad. Men det blir han inte så ofta och det är kanske tur det. The Cure – The Lovecats

Så finns naturligtvis harmonijuckar’n, han som gillar rytmen i Venus med Shocking Blue. Först går det lite si och sen ska det plötsligt ändras takt men likförbannat hamnar han direkt i samma gamla spår igen. Harmoni-juckar’n brukar förr eller senare få höftledsproblem. Shocking Blue – Venus

Du tillhör väl inte skaran räknejuckare? Han som ligger och mer eller mindre tyst räknar ett två, ett tre, två… nej vänta, ett två… Störig fan. Diana Ross med låten Chain Reaction brukar gå i bakgrunden. Tro mig, vilken normal människa som helst vill bara att det ska ta slut. Diana Ross – Chain Reaction

Så har vi förstås gammeljuckar’n… Lyssna bara på John Lee Hooker och Tupelo. Har han börjat, har han slutat, var tog han vägen, lever han? Han blir liksom aldrig färdig… om han ens kommer igång…? Men det funkar märkvärdigt nog… om man ids hålla sig vaken. John Lee Hooker – Tupelo

Symaskinsjuckar’n! Här är mannen som älskar snabba framstötar, liksom inledningen till Tremolo Song med Charlatans. Han ser sig som ostoppbar. Det är han antagligen också. Samt jobbig. Och egenkär. För det mesta klarar han sig bäst på egen hand, om ni fattar. The Charlatans – Tremelo Song

Huppiguppjuckar’n. Diggar basgångar som går i baktakt och har Desmond Dekker som husgud, framför allt i låten The Israelites. Märker aldrig om han är helt eller halvt inne. Det är inte så noga, tycker han, bara det huppiguppar. När han är ensam lyssnar han på Robban Broberg. Desmond Dekker – Israelites

Så återstår bara frågan: vilken typ är du?

13 kommentarer

Under Gubbar, Musik

Ponkel

Onkelponkel

Han skrattar för sig själv. Det låter som knäckebröd dränkt i riktigt fett smör. Exfrun, denna beskt kuttrande duva, har precis lämnat platsen och han får vara ifred nu. Med kaffet och läsningen. Han tänder nästa cigarett med fimpen av den förra. Det är eftermiddag. Det är som vanligt. Och en bit därifrån skejtar tonåringarna, runt, runt i cirklar på klippavsatsen ovanför vattnet. Han ger dem inte en blick.

7 kommentarer

Under Gubbar

Alla dessa män, alla dessa bilar… och så jag.

???????????????????????????????
Det är mest män här… män i medelåldern och uppåt. En och annan skinnväst, ett oräkneligt antal ölmagar… och en läcker varghund!
Värmen är som en bakugn efter förmiddagsregnet. Över 400 fordon står uppställda. Inte vilka fordon som helst för då hade inte jag varit här. Jag är bara intresserad av veteraner, se. Ju äldre dess bättre. Så jag är här. Plus en massa, hyfsat återhållsamma, män i olika åldrar. De liksom försöker behärska sig. Se coola ut inför varandra. Men i ögonen blänker det när de strosar från bil till bil, hoj till hoj, timme efter timme. Jag tycker det är vackert.

Ja, ni får ursäkta om det blir nördigt nu. Det här är nördigt. Härligt nördigt.
I love this shit!

Detta bildspel kräver JavaScript.

9 kommentarer

Under Arty farty de luxe, Gubbar

Författarakter

Egentligen hade jag väl inte funderat över om den skulle vara fyllig och fet direkt…eller ens lite lagom författarknubbig… stor som hans mage och ego? Men när jag såg Ernest Hemingways nakna stjärt blev jag förvånad. Över dess litenhet? Ja, men framför allt över att den var så platt. Som en ungersk pusta. Som ett norskt flatbröd.

Jag tänker ibland på Hemingways stjärt och vet inte varför. Tänkte ju aldrig på den innan.

Innan den där dagen jag såg fotografiet i Life. Då sjuksköterskan dragit undan hans särk och han står där, med aktern blottad framför kameran.
Platt som en pannkaka.

Själv har jag äppelröv.
Typ.

9 kommentarer

Under Gubbar

Hannibal Lecters favoritsång?

favorite song

”Never gonna give you up – never gonna let you down – never gonna run around and dessert you….”

3 kommentarer

22 juli, 2013 · 1:23 e m

Jesus återkomst – detaljjustering

Sitter hemma och jobbar. Det är lite knepigt idag. Något slags digitalt kassaboks-system som ska översättas. Inte min starka sida. Jag sitter med pannan i djupa veck när det ringer på dörren.

Utanför står de saliggjorda kvinnorna som funnit Jesus. Jag inbjuds att fira honom nästa vecka. Den 26 mars, påstår kvinnorna, är det 1980 år sedan han dog. ”Den största människan som någonsin levat”, förklarar den ena kvinnan allvarligt och överräcker ett blad till mig. Jag undrar i mitt stilla sinne varför de vill fira hans död om han nu var en sån finfin kille, men hej… vem finner inte anledningar att fira mitt i veckan?

På framsidan av bladet har någon tecknat ett porträtt av hur Jesus tydligen såg ut. Lite som Leif Pagrotskys yngre brorsa.  Killen är i sin tur omgiven av en massa människor som ser hellyckliga ut vid tanken på att han har dött.

jesus kommer 001

På baksidan har de tecknat en version av honom naken sånär på ett höftskynke. Han har ett lätt orgiastiskt uttryck i ansiktet där han tittar ned mot sitt underliv med armarna ovanför huvudet. Han är rakad under armarna. Min blyghet hindrar mig från att visa bilden här.

Sedan kvinnorna tackat nej till att komma in och värma sig i Muminsalongen med en whisky denna blåsiga dag, tackar jag för inbjudan och går tillbaka till datorn. Känner mig småfrälst. Nu har jag ju nämligen översättningen för följande rad klar för mig: Adjustment detail non product return.

Jag fyller i bokstäverna i det tomma fältet: J-e-s-u-s.

13 kommentarer

Under Gubbar

Skinnet ska slås och piskas

Alla hårdrockstrummisar kan ju ta sig i (valfritt ord) inför den här grabben. Den polske gräshoppan. Jag har skrivit om honom förr. Men han var ju enastående elegant och fräck med sina pinnar. Trots gammal bild- och ljudkvalitet hajar man ju snabbt att grabben var vassare än ett rakblad, tyngre än tåget, råare än kriget. Gene Krupa. Gotta luv this guy! Forever and ever.

För skojs skull kan vi ju infoga den här lilla rullen också, som gått några tusen varv på diverse fejsbucksidor. Ett trött plagiat av  ZZ Top, ett av de där dästa, svulstiga, bonka bonka-numren som man bara gillar efter för många ljumma lågprisbärs. Men kolla in trummisen. Han befinner sig i ett annat stjärnsystem…

4 kommentarer

Under Gubbar, Jazz, Musik

Kannibalvecka

Kör ett Hannibal Lector-race under veckan och klämmer alla rullarna… något ska man ju göra under kvällstid när mörkret faller. Jag har Anthony Hopkins lena stämma i mitt huvud och vill bara äta hela tiden. Imorgon påbörjar jag ett litet manus till en kiltrulle. Ja, ni läste rätt. Om den blir kultrulle återstår att se. Och jag lär inte få följa med till Skottland när den spelas in.

Nu tvättstugan. Sedan rulle tre i ordningen. Med middag därtill.

Så vem har tid att blögge… typ?

 

6 kommentarer

Under Film och TV, Gubbar, Hemmet

Insnöad, tillfreds

Jag älskar mina helger numera. De är snudd på heliga. Jag fyller dem med gammal jazzmusik, sköna filmer, raggsockor en masse och så mycket sovmorgon jag mäktar med. Det är loppisar följt av soppkok i mitt lilla kök, det är mysiga böcker och brinnande stearinljus på matsalsbordet i fönstersmygen. Ja, jag snackar med mina blommor också. De älskar det! Svarar med ännu mer grönska, hånglar upp varandra på fönsterbänkarna och skjuter skott till höger och vänster, så mitt i vintern det är.

Vardagarna är mer slitsamma så här års, minst fyra timmar om dagen läggs på resor till och från jobbet, ibland mer. Och ja, jag jobbar heltid. Men nu snöar det så inihelvetet och blåser så inihelvete och är kallt så inihelvete att jag knappt ser ut genom fönstren. Så jag viker mig, kokar fisksoppa, bär dubbla raggsockor, hänger tantkoftan över axlarna och tofflar omkring som en pensionär, nyper blomskott och jollrar med krukväxterna… Det är helg och jag tänker inte fundera över måndagen. Jag är insnöad och tillfreds. Livet är gott när man slipper gå ut, när man saknar måsten. Jag har ingen karl i soffan att rufsa om i brösthåret på men det går utmärkt ändå.

Vad jag lyssnar på? Mills Brothers så klart. Mjukare, rundare, vänligare musik får man leta efter. Den värmer som konjak i kall vinterstrupe. Lägger sig som kaninpäls mot kroppen. Jag tror jag var tio år när mamsen kom hem med en vinyl med grisskärt omslag. Sen spelade hon alltid den där plattan när hon var på hemma-mys-humör. Mills Brothers, även mina hemma-mys-gubbar. Du kan få låna dem, om du vill…

12 kommentarer

Under Arty farty de luxe, Gubbar, Hemmet, Jazz

Johan på Snippen – vad är det att kalla en låt egentligen?

Sigge RomneyTitta, det är ju Mitt Romney! Eller vänta…

3 kommentarer

Under Gubbar