Category Archives: Gubbar

Vilken jucktyp är du?

Är du mannen som genom livet gått från symaskins-juck till det närbesläktade psykopat-jucket? Kanske är du en klassisk hantverkar-juckare eller rentav en huppiguppare? Ja, tillvaron är full av diverse juckanden, göranden och låtanden som vi alla vet. Se bara nedanstående, högst ovetenskapliga lista, som naturligtvis kan göras mycket längre. Eller inte.

Jesus just left Chicago med ZZ Top! Här har vi låten alla slöjuckare älskar. Han orkar inga häftiga rörelser men gungar väl så tungt med underlivet när han väl kommit igång. Det händer att han stämmer in med sångaren i ylandet: ”Take me home, Jesus”, utan att närmare kunna gå in på vad guds son gör i dessa sammanhang. ZZ Top – Jesus Just Left Chicago

Sedan finns ju den s.k. hantverkarjuckar’n, med sin lilla snärtiga discotwist ibland om lördagarna. Här ypperligt exemplifierat av Miss You med Stones. Taktfast, istadig, utan större variationer… men ack så enveten. The Rolling Stones – Miss You

Uppförsbackejucket finner man exempel på i introt till Sunshine of your love med Cream… Det börjar lite trevande, som en sextonåring som vill men inte vet om han vågar och kan. Men det kan han naturligtvis. Fast sen såsar det bara ut (!) och blir kasst. Precis som det brukar med sextonåringar. Och Sunshine of your life. Cream – Sunshine Of Your Love

Vidare finner vi psykopatjuckaren som likt en gigantisk kanin bara kör och kör och kör utan att märka att hon stuckit för länge sedan. Ace of Spades såklart. Motörhead. Jamen, ni hör ju själva… Motörhead – Ace of Spades

Struttjuckar’n fungerar bäst till the Cure och låten Lovecats. Han är vanligen en rätt klen och gnällig figur. Kan ingen berätta för honom att det är kutym att byta strumpor ibland? Tedrickning gör heller ingen karl. Ofta går han upp i falsett när han blir exalterad. Men det blir han inte så ofta och det är kanske tur det. The Cure – The Lovecats

Så finns naturligtvis harmonijuckar’n, han som gillar rytmen i Venus med Shocking Blue. Först går det lite si och sen ska det plötsligt ändras takt men likförbannat hamnar han direkt i samma gamla spår igen. Harmoni-juckar’n brukar förr eller senare få höftledsproblem. Shocking Blue – Venus

Du tillhör väl inte skaran räknejuckare? Han som ligger och mer eller mindre tyst räknar ett två, ett tre, två… nej vänta, ett två… Störig fan. Diana Ross med låten Chain Reaction brukar gå i bakgrunden. Tro mig, vilken normal människa som helst vill bara att det ska ta slut. Diana Ross – Chain Reaction

Så har vi förstås gammeljuckar’n… Lyssna bara på John Lee Hooker och Tupelo. Har han börjat, har han slutat, var tog han vägen, lever han? Han blir liksom aldrig färdig… om han ens kommer igång…? Men det funkar märkvärdigt nog… om man ids hålla sig vaken. John Lee Hooker – Tupelo

Symaskinsjuckar’n! Här är mannen som älskar snabba framstötar, liksom inledningen till Tremolo Song med Charlatans. Han ser sig som ostoppbar. Det är han antagligen också. Samt jobbig. Och egenkär. För det mesta klarar han sig bäst på egen hand, om ni fattar. The Charlatans – Tremelo Song

Huppiguppjuckar’n. Diggar basgångar som går i baktakt och har Desmond Dekker som husgud, framför allt i låten The Israelites. Märker aldrig om han är helt eller halvt inne. Det är inte så noga, tycker han, bara det huppiguppar. När han är ensam lyssnar han på Robban Broberg. Desmond Dekker – Israelites

Så återstår bara frågan: vilken typ är du?

13 kommentarer

Filed under Gubbar, Musik

Ponkel

Onkelponkel

Han skrattar för sig själv. Det låter som knäckebröd dränkt i riktigt fett smör. Exfrun, denna beskt kuttrande duva, har precis lämnat platsen och han får vara ifred nu. Med kaffet och läsningen. Han tänder nästa cigarett med fimpen av den förra. Det är eftermiddag. Det är som vanligt. Och en bit därifrån skejtar tonåringarna, runt, runt i cirklar på klippavsatsen ovanför vattnet. Han ger dem inte en blick.

7 kommentarer

Filed under Gubbar

Alla dessa män, alla dessa bilar… och så jag.

???????????????????????????????
Det är mest män här… män i medelåldern och uppåt. En och annan skinnväst, ett oräkneligt antal ölmagar… och en läcker varghund!
Värmen är som en bakugn efter förmiddagsregnet. Över 400 fordon står uppställda. Inte vilka fordon som helst för då hade inte jag varit här. Jag är bara intresserad av veteraner, se. Ju äldre dess bättre. Så jag är här. Plus en massa, hyfsat återhållsamma, män i olika åldrar. De liksom försöker behärska sig. Se coola ut inför varandra. Men i ögonen blänker det när de strosar från bil till bil, hoj till hoj, timme efter timme. Jag tycker det är vackert.

Ja, ni får ursäkta om det blir nördigt nu. Det här är nördigt. Härligt nördigt.
I love this shit!

Detta bildspel kräver JavaScript.

9 kommentarer

Filed under Arty farty de luxe, Gubbar

Författarakter

Egentligen hade jag väl inte funderat över om den skulle vara fyllig och fet direkt…eller ens lite lagom författarknubbig… stor som hans mage och ego? Men när jag såg Ernest Hemingways nakna stjärt blev jag förvånad. Över dess litenhet? Ja, men framför allt över att den var så platt. Som en ungersk pusta. Som ett norskt flatbröd.

Jag tänker ibland på Hemingways stjärt och vet inte varför. Tänkte ju aldrig på den innan.

Innan den där dagen jag såg fotografiet i Life. Då sjuksköterskan dragit undan hans särk och han står där, med aktern blottad framför kameran.
Platt som en pannkaka.

Själv har jag äppelröv.
Typ.

9 kommentarer

Filed under Gubbar

Hannibal Lecters favoritsång?

favorite song

”Never gonna give you up – never gonna let you down – never gonna run around and dessert you….”

3 kommentarer

22 juli, 2013 · 1:23 e m