Detta måste få ett slut! Andy dear, du dräller kroppsdelar överallt. Ni minns väl hur det gick när han förlorade ett ben på golfbanan? Nu tycks det som om vänsterarmen gått förlorad. Jag börjar bli oroad. På allvar. Snart tappar han väl huvudet också.
Nej, glad ser han inte ut – och det tror fan, det…
Ytterligare bildbevis… Den enarmade banditen!
Man sliter hund i saltgruvan. Man drar hem stålarna. Man städar. Man lagar mat. Undrar varför soppåsen står där den står. Andy?
Här är pinfärska bevis på att karlfan är som alla andra – bara ute och roar sig. Det här togs igår kväll. I Miami! Jag vill väl också vara i Miami och mingla. Och vad menas med gesten?
- Det här liknar ju fan! I alla bemärkelser…
- Men var är hon? Varför bloggar hon inte?
- Vi talar inte mer om saken.
Sedan förra året har han lärt sig sin plats på färgkartan. Tack och lov. Men ett tag såg det dystert ut. Idag för ett år sedan. Andy Garcia försöker och misslyckas.
- Vad tusan, de där duvorna vägrar ju?
- Tålamod, Andy, tålamod.
Dåligt gängad?
Sedan den där fatala stormen på golfbanan har Andy Garcias högerben aldrig varit sig likt. Se bara. Men han kämpar tappert vidare, vår lille kuban. Jag misstänker protes. Vänta, jag ska kolla…
- Jodå, Andy, precis så här mycket måttade Lilla Blå.
- You’re joking? She would not have said that…
Gammal är äldst. Grattis, gullet.
– Sitter håret kvar?
Det är fortfarande rätt tomt i bloggosfären… Men jag tror mig ha löst gåtan. Det är tjärten som spökar. Tjääääärrrrrten!
Nej, jag visste först inte heller vad det var. Stjärt känner jag till men tjärt? Gick förbi en restaurang som tillkännagav att de minsann hade kräfttjärtar på menyn. Då gick det upp ett ljus. (Jo, det händer ibland). Kräftor är senfärdiga rackare. De rör sig i slow motion, det har Arne Weise berättat. Så efter idogt helgfirande med godis, ägg och snaps har bloggarna helt enkelt drabbats av blytjärt. De rör sig inte ur fläcken, sitter bara i soffhörnan och stönar. Eventuellt kravlar de saaaktaa ut mot muggen då och då. Men till mer räcker inte krafterna.
Okay, jag förstår. Men se till att få lite rotation på röven, va? Snart stundar ny arbetsvecka.
- Grabben, vet du hur man stavar till kräfttjärt? Eller rentav krafttjärt?
- A-n-d-y G-a-r-c-i-a?
Jag har bestämt mig för att det ska ske i påsk. Förra gången var visst i juli. Året dessförinnan i mars. Traditioner ska man hålla på. Så nu är det bara att ta fram det italienska rödvinet, ställa sig att hacka vitlök, svamp och tomat. Färsk basilika är inhandlad. Små fjantiga söta rökverk doppade i konjak vid namn Al Capone hamnade hos mig via Gardemoens flygplats häromdagen. Färsk pasta ska kokas. Parmesan ska rivas. Tomatsåsen ska puttra länge, länge. Jag går in för detta med samma dödliga allvar som beträdde jag katedralen. Det drar ihop sig till Gudfadern-trilogin. Jaaaa!
Ni som varit med ett tag vet vad det handlar om. Bäst passa på när man är ledig några dagar och kan dra ned persiennerna. Andy dear, glöm inte diska ur espressokannan.
