Tidigt om morgonen vallas två hundar över kullerstenstorget där jag bor. Den ena vovven är svart och har sina bakben liggandes på en slags kärra. Hundens penis är så stor att den nästan släpar i backen. Hans fyrbenta hundkompis ser betydligt mer beige ut bredvid honom. Den där kärran eller vagnen har blå hjul och sele. Det ser nästan ut som en sulky. Han kämpar som fan för att ta sig fram med framben och pitt. Bakbenen sticker liksom rakt ut i vädret där de vilar på kärran. Den där har levt livet… inget snack!
På trottoaren står en kvinna och dricker kaffe ur en vit porslinskopp. Det blåser. Klockan är exakt 06.06. Hon bär ryggsäck och väntar på bussen. När den anländer stoppar hon koppen i fickan och kliver ombord.
Jag har sagt det förr: Lillhålan är ett kasserat Fellini-manus.
Fortsätt, Blå.
Underbart att läsa. Så har det varit länge härinne.
Eller, stort ljug – alltid! Jag tycker verkligen det!
Like!!!
Skit i Fellini – du har ditt eget manus – släpp aldrig någonsin det!
Hm… visst, kasserat var det. Eller hur?
Åh, är jag trög?
Jo, men visst…
/Marie
Nej, när jag ljuger så talar jag om’et.
Det här var en liten glimt av min verklighet.
Tack o puss tillbaka.
Glömde pussen!!!
Puss!
/Marie
Det här var en glimt av din verklighet. Verkligen. Du ser … fortsätt med det … Sååå himla underbart.
Kram!
Fellini is all around =)
Indeed he is.