Home, sweet home

Mot bättre vetande har jag bestämt mig för att blogga ut det här. Trots att jag kommer att framstå som ett knaster. But here goes:

Jag kan leva med lite charmiga ”spökerier” hemma, likt de jag berättat om tidigare. Så länge allt känns okay, så länge man hela tiden kan tänka: det är nog bara jag som är trött och inbillar mig. Som när man lägger ifrån sig en sak, vänder sig bort ett slag och så är prylen försvunnen. Då tänker man: ”Vad fasen, la jag inte …. där?” Så man går ett varv runt bostaden och letar och när man kommer tillbaka så ligger den naturligtvis där… mobiltelefonen, nyckelknippan, solglasögonen… vad det nu kan vara. Varpå man tänker: ”Man ser ju aldrig det man har mitt framför sig… typiskt…”.

Jag kan leva med att det viner och rasslar i väggar och tak. Det är ju säkert bara vinden. Även om det inte blåser utomhus. Jag kan t.o.m. leva med att köksluckorna och lådorna ibland står öppna när jag kommer hem, trots att jag alltid stänger dem. Men lite svårare fick jag det när saker börjar materialisera sig ur tomma intet. (Nej, jag har inte varit på absinthen, kära vänner).  När det skramlade till i badrummet en dag trodde jag bara något föll ned från hyllan intill badkaret. Men inget hade fallit ned från någon hylla. Däremot låg en sax i handfatet. En sax som överhuvud taget inte har där att göra. Jag förvarar mina saxar i köket, se…

Eller de där döda getingarna som låg i fönstret och som jag var och petade på men glömde att städa undan. De som låg prydligt upptravade i en hög mitt på rumsgolvet när jag kom hem från affären. Hmm… Okay, de kvicknade väl till, flög ut i rummet och damp i backen tillsammans och liksom råkade dö en gång till, ovanpå varandra. Så måste det ju vara.

När så fem stora isoleringsskivor som monterats upp längs sovrumsväggen prydligt packar ihop sig själva och står i en hög bakom en gardin börjar måttet bli rågat. Håller jag på att bli komplett galen? Går jag omkring i någon slags black out och gör hyss? Hyss som sedan skrämmer skiten ur mig? Dags att söka hjälp?

När så en hand viftar framför mitt ansikte en kväll, direkt ur tomma intet, når jag bristningsgränsen. Nu är det inte charmigt längre, nu är det otäckt.

Dagen efter går jag omkring som ett smärre nervvrak. Kan man överhuvud taget berätta det här för någon? Blir man inlåst då eller?

När strömmen går helt plötsligt hoppar jag högt. Sansar mig, kollar proppskåpet, allting intakt. Testar huvudströmbrytaren. Nope. Men då är det väl ett allmänt strömavbrott i Lillhålan? Säkert, vädret är ju helt bananas så det är väl inget konstigt. Men när jag kikar ut i trappuppgången lyser lampan där. Då hör jag tvättmaskinen i badrummet börja centrifugera! Så jag sliter upp dörren, försöker tända lyset, det är kolsvart men tvättmaskinen går för fullt! Folks, vid det laget var jag rejält spak. Faktum är att jag bara ville rymma fältet som en barnunge.

Stereon i det andra rummet gick igång och stängde av sig själv, gick igång och stängde av sig.

Någonstans mitt i allt detta fattar jag ju att det är något tekniskt fel. Vem ringer man en söndag eftermiddag? Jouren såklart. ”Hej jag har ingen ström men alla säkringar verkar intakta…”  Livrädd för att låta hysterisk. Men får ett lugnande svar: ”Det är säkert en huvudsäkring i källaren. Då kan elen bli tokig, precis som du beskriver. Vi skickar en elektriker”. 

Efter en timme dyker det upp en man. Som ställer sig i trappuppgången och glor misstroget mot min dörr. ”Det här är ju min gamla lägenhet”, utbrister han. ”Bor du verkligen här?”  

”Ja”, piper jag.

”Vi flyttade, jag och min familj. Det är nog två år sedan.”

”Jag ska också flytta”, säger jag. ”Jag klarar inte riktigt att bo här”.

”Nej, det gjorde inte vi heller. Våra barn sov i det lilla rummet mot gränden…”

Han avslutar inte meningen utan stövlar in och kollar säkringarna. Inget fel där. Vi går ned i källaren… Finner inget proppskåp. Men väl en skyddsdörr som står öppen. Innanför leder en smal, brant trätrapp ned i mörkret. Han lyser med sin ficklampa, sveper undan spindelväven och säger: ”Nu går jag ned här och så kollar jag alla säkringarna. Du ska se att vi ska få ordning på det här.” Tröstar han mig?

Han försvinner ned i mörkret och jag står kvar och väntar. På insidan av skyddsdörren finns ett stort gulnat anslag från kriget om hur man ska gå tillväga vid ett bombanfall. Jag fotograferar det med mobilen för det ser spännande ut. Så tittar jag i displayen. Snyggt det blev! Det kan man förstora upp, tänker jag, göra nåt kul med. Elektrikern dyker upp igen, säkringar är utbytta och väl tillbaka i lägenheten lyser allt som det ska. Tvättmaskinen står tyst.

Han gör sig redo att gå. Jag hör mig själv säga:

”Jag sover också i det lilla rummet mot gränden…”. Och väntar liksom på en reaktion. Han skakar bara lite på huvudet.

”Hoppas du får det bättre på det nya stället”.  Så går han.

Natten blir lugn och jag sover gott för första gången på länge. När jag vaknar och kommer ut i badrummet står tvättkorgen där den brukar men innehållet ligger spritt över golvet. Inne i hyllan, över några av parfymflaskorna, ligger  grus och färgflagor men ingenstans har det flagnat någon färg från varken väggar, hyllplan eller tak. Allt övrigt runt omkring på hyllan är intakt och rent. Fotot i mobilen är borta och har ersatts av något suddigt gråblått.

Om två månader ska jag flytta. Om de inte forslar bort mig i tvångströja innan dess. Fan vet.

About these ads

26 kommentarer

Under Hemmet

26 svar till “Home, sweet home

  1. Jag tror inte att det är du som är tokig. Gudars, vad bra att du flyttar. Obehagligaste jag läst på länge.

  2. Men whattafuck?? Fan vad läskigt!

  3. bricktrick@hotmail.com

    Fy för satan! Det här här är ju helt galet!

  4. Det finns gränser för allt! Hoppas verkligen du kan stå ut två månader till…

  5. SHIT! Kära människa ska du bo där i två månader till!? Verkar helt klart vara en gast av något slag som vill bo ensam. Jag blir fan mörkrädd när jag läser.

    Säkert att du inte vill dela bo med oss? Puss på dig kära, rara.

  6. godiva

    Herregudihelahavet. Nu blir jag mörkrädd. Så där kan du inte ha det. Jag levde alldeles för länge med verkliga spöken, dvs man visste aldrig vad som skulle ha hänt under natten eller inträffa under dagen, IRL, och att ens behöva oroa sig och fundera tar all energi ifrån en. Skönt att du ska flytta!

  7. Det finns mer mellan himmel och jord än man tror, men varför ska allting samlas i Muminhålan?
    Mörkrädd blir jag av att läsa, hur ska då du inte ha det… Stackare, står du ut i 2 månader till?

  8. Men oj….skickar många goda vibbar så du pallar till flyttdags!

  9. Det verkar som du är mottaglig för främmande energier…
    Säg till på skarpen, högt och tydligt att ”dom” får hålla sig på sin kant.
    Obehagligt när ”det” passerar gränser i vår egen sfär.

    Du har ju inte bott där så länge, hur gick allt till?
    Troligtvis är det en energi som inte har gått över till andra sidan,
    och som behöver hjälp för att nå dit…
    Har det hänt något tidigare i lägenheten?
    Fråga fastighetsägaren om historiken till huset. Kanske får du veta något där.

    Jag, ”flummiga” Marie, säger till dig att försök stå ut den här tiden som är kvar.
    Nej, jag hade själv inte varit coollugn. Det här smyger innanför huden.
    Inte okej.

    Var rädd om dig, Blå.

    /Marie

    • Fastighetsägaren verkar inte veta ett smack om husets historia men jag får snart fatt i en man vars farfar en gång ägde huset så honom ska jag pumpa på information, tänkte jag.

  10. dr. no

    Lovely party, isn’t it? Now, bring me the axe!

  11. Marianne Hoden

    Sådant fins. Men bli INTE KVAR I TVÅ MÅNADER. Prulle.

  12. Jag skulle inte bo där en natt till … kan du inte flytta ut till Ön … eller till en kompis eller … Fy för den lede …

    puss puss och kram … (men det hjälper ju föga även om pussen är vitlöksdoftande … )

    Vilket helvete!

  13. Svälj..
    det där låter ju riktigt, riktigt läskigt.
    I vår gamla lägenhet var det också på ett liknande vis och jag vågade knappt yppa något, man serverar inte gärna sitt huvud på ett fat…
    Bland annat var det ”någon” som både drog i mitt täcke och knuffades om nätterna, usch säger jag bara nattliga dragkamper för jämnan är inte alls min grej…
    Där vi bor nu finns inga läskiga vibbar alls och livet är lugnt igen på den fronten.Kan du inte bo hos någon tills flytten?
    Kram

  14. Tack alla ni för kommentarer. Ja, det är dagar då det är svårare än annars att bo här. Jag reste bort några dagar och det var skönt. För tillfället är det lugnt… och jag har det bra. Det är inte själva huset det är fel på, tvärtom har jag stormtrivts här. Fast de där ”besöken” kan bli jobbiga… Men som sagt, just nu är det lugnt så jag försöker koppla av och tagga ned.

  15. Marguerite

    Vore det inte intressant att bjuda in någon forskare, det verkar ju vara en riktig guldgruva för forskning av det slaget eftersom man inte verkar behöva vänta in spökena. Själv tycker jag det är synd att en viss byrå som lät och pratade alldeles av sig själv i min pappas gamla föräldrahem inte blev undersökt..det var på 50-talet och man fick helst inte prata om denna möbel..

  16. Men Oj! Detta har jag missat! Fy sjutton vad obehagligt! Jag gör som de andra, undrar hur du ska stå ut i två månader till???

  17. Annelie

    Mycket läskigt. Här flyttar sig saker också lite sisådär, men något eller någon visar sig åtminstone inte. Tur det, för då hade jag kissat på mig. Hoppas att dina månader går fort!

  18. Men schajse! Det brukar ju gå att bli överens med dem. Själv har jag nån här som inte gillar att vi ska flytta. Som har börjat knaka i hörnen och ställa till. Det är nytt för mig. På landet är vi numera kompisar sedan den som regerade i salen insett att vi tar hand om och pysslar och gör fint. Men det låter som du har en riktigt förbannad själ på vift i lyan. Går det att forska något om vad som hänt där? Hursom, fattar att du drar. Det där orkar man inte med. Hoppas du får en fin ny och lugn och ombonad muminsalong.
    kram Loll

    • Tack, det ska nog bli bra. Jag drar till ett ställe som förhoppningsvis är lugnt både invändigt och utvändigt. Här där jag bor nu är det full rulle utanför om nätterna och det har jag haft mer än nog av. Det är också främsta anledningen till att jag flyttar. Egentligen tog oroligheterna inomhus fart när jag bestämt mig för att dra. Men sedan några dagar är här stilla och ”tomt”… Fasen vet vad man ska tro? Och du, lycka till med din flytt! Jag vet ju att du är på språng i dagarna… ;-)

  19. Det är nog lugnast att flytta i alla fall. Vem vet när det blir aktivitet igen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s