I huset där jag bor…

Det är lite olika bud på hur gammalt det är, huset där jag bor. Några säger att det stått här sedan mitten av 1700-talet och det kan nog stämma. Jag har kikat på andra hus i kvarteret intill, de ser likadana ut till formen och har årtalet kvar inristat i fasaden. Men fasaden ja… här har man byggt på lite 1800-talsfillifjonger. Och kakelugnen i muminsalongen har nog bara dryga 100 år på nacken. Det har lappats och lagats och donats och grejats i detta hus i generationer. Jag är förbaskat glad för mitt hem.

Men… det beter sig lite eljest. Imorse smällde det till i parketten och jag tittade förvirrat upp. Små vita bitar av rappning låg mitt på salongsgolvet. Jag plockade upp dem, kikade upp i taket… efter väggarna, kring rören och elementen… Ingenstans såg det ut att ha lossnat något. Fönstren var stängda.

I köket åker ibland skåpluckorna upp av sig själva. Gång på gång. Kaffeskedarna lyfts ur och hamnar utanför bestickkorgen – inne i lådan fast den är stängd. Vinden viner hela konserter ibland från den igenmurade kakelugnen. I väggarna går mystiska rör och vindlingar som sedan länge glömts bort. Det är igenspikade luckor och vrår, det är utomhusmått som inte alls stämmer med inomhusmåtten… Och jag antar att det är så det ska vara i gamla hus. Jag bara önskar att någon kunde ta hand om tvätten också. Och disken.

Köpte creme fraiche med smak av ramslök idag. Blev helt okay i grädden tillsammans med bräckt rökt lax, champinjoner och broccoli. Lite potatis till det. Hälften av spisplattorna la av igår. Har väl gått en säkring eller nåt. Fönsterrutorna spricker av sig själva trots att ingen har rört dem. Väntar på glasmästaren. Kommer han att skylla på mig? Vem ska jag skylla på?

Jag dricker kaffe på maten, ska bekanta mig med ”Durham County” på dvd innan jag röjer upp lite. Det är lakonisk söndag, inget särskilt, men jag diggar så länge det varar. Arbetsveckan som väntar blir inte nådig. Ha det gott, folks.

About these ads

6 kommentarer

Under Hemmet

6 svar till “I huset där jag bor…

  1. Så härligt att du har ett hem att gilla! Alla måste vi ha en plats där vi känner oss trygga. Hemma. Jag blir glad för din skull. Att du sedan bor med osynliga kompisar känns ännu mer rätt. <3

  2. Huset där först farmor och sen pappa växte upp har en själ och jag är säker på att där bor ett antal invånare som ingen vet om. Huset känns så.
    Så länge det inte är nån som bråkar med dig så… känn dig omhändertagen! ;-)

  3. Så länge ni är ”on speaking terms” är väl allt väl! Fast kanske borde någon bidra till hyran…

  4. Be dem coola ner. Det brukar jag göra, och det funkar bra. (Och haha, Znogge! Bästa kommentaren.)

  5. dr. no

    Läs Swedenborg. Funkade för Strindberg då han befann sig i exkrementets helvete, efter vad jag har läst (Inferno, Legender, Blå bok-sviten).

  6. frk blå, du har inneboende från förr, som drar sina steg över golvet, vill vara med men kan inte, såna där som vill ha koll, de bara å bli kompis med dom, senast jag träffade töckena typ var på statt i Orsa, där knatade den gamla husfrun omkring och stressade över sakernas tillstånd, hon var från förra sekelskiftet, men jävlar i mig inte ordentligt död.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s