Grönt och blött

Idag är det visst den där dagen då alla irländare klär sig i grönt och dricker mycket öl. Det är väl mest det där gröna som skiljer denna dag från deras andra dagar. Grönt är skönt och öl kan ha sina förtjänster, så jag säger inget om det. Dock minns jag min bästa St Patricks Day. I Australien. Bland öldrickande japaner vid långbord. Jag minns känslan i kroppen när de förstod vad jag hette i förnamn och det också råkade vara titeln till en tidigare japansk popdänga. Jag minns hur de där glada och fulla japanerna ställde sig upp och sjöng för full hals. För lilla mig. En bisarr men skön dag, som sagt. Klä er i grönt idag, people, och ta en kall. Vare sig ni har band till Irland eller ej. Jag har genom åren träffat många irländare som aldrig satt sin fot på ön. Det har aldrig hindrat dem från att dricka öl. Tro mig.

Är uppe med tuppen idag. Utanför muminsalongen brer sig ett grått dis, det enda som rör sig över kullerstenstorget är en och annan fiskmås på väg till havet. Några småfåglar sitter och tjafsar med varann bland grenarna i trädet utanför. Kanske pratar de om en flygtur till Irland. Vad vet man?

Själv har jag tillbringat många dagar med böcker om öar. Öar är visst något som spelar på mina inre strängar. Jag går igång på’et liksom. Nu har min själ befunnit sig bland diverse shetlandsöar och i nordatlantiska havsband, det har blåst och dundrat, regnat och klafsat. Det har varit lera och marskland och havsfågel och små pyrande torvbrasor, oändliga koppar te och en och annan whisky, stickade tröjor och blöta regnkläder. Samt lik både här och där. Ja, i böckerna alltså. Själv har jag mest haft rumpan på något tågsäte men i tankarna… oh, i tankarna har jag själv klafsat omkring i leran och muttrat över benbitar och vädret, varit barsk och lerig och vansinnigt attraktiv för alla som mött mig. Tankar är bra, framför allt när man åker tåg.

Nästa helg drar jag till Göteborg.  Tips om vad man gör där med ett gäng norrmänn varav den ena är sjövild och precis fått sin första tand?