Har jag haft huvudet i röven den sista veckan eller vad?
Tvingar bort kroppen från datorn och ut i naturen, trots ilsken snålblåst och molnig himmel.
Ingenting har jag märkt, ingenting har jag sett. Men de står där en masse, gula och vita och jäkligt tuffa. De står i drivor bara några meter från ett hav där isflaken fortfarande ligger och slår mot land. Vintergäck! Snödroppar! Coola katter i guss natur. Jag blir glad som en barnunge.
Tjugofjärde februari. Lägg det datumet på minnet nu, säger jag till mig själv. Det var då bevisen fläskade till mig mitt i synen. Ovedersägligen är det så. Vinterhelvetet ligger i dödsryckningar nu. Inget snack. Känn hoppet, folks.
Det är ett LJUS på väg tillbaka till oss.
Vi små frusna spillror här i nord.
Från den leriga jorden stinker det bajs och våt hund.
Herregud vad jag diggar!!!
Jag hörde koltrasten sjunga idag,och sex grader varmt. Vår!
Stilla extas, Olle. Hej förresten.
Japp, jag snavade över en trave snödroppar i en trädgård i eftermiddag. Och ljuset! Det underbara ljuset! Som väller över oss. Hurra!
Hoppas du inte ligger kvar på marken bara. Det är fortfarande kallt om nätterna.
Bra! Hör av dig så har jag två terriers som du kan få valla i dyngan
Gla” vår, Lilla Blå!
Detsamma, Sampan.