Kl 04.50 ringer klockan, dags att lämna sängvärmen. Gör mig i ordning, travar iväg till busshållsplatsen i minusgrader. Det kommer ingen buss. Ingen alls. Minutrarna tickar iväg men någon buss syns inte till. Jag inser efter en stund att jag missat anslutningarna till Köpenhamn både en och två gånger. Till slut går jag hem igen. Frusen.
Det är något märkligt över det hela. Inga bussar, inga förklaringar, ingenting. Inga ord från de andra som stod och väntade med mig. Bara en kall, ödslig morgon i total tystnad och lam förvirring.
På något konstigt sätt så gillar jag det. Digga läget, liksom, för här blir det inga förklaringar. Som i en komisk film. En svartvit och tyst film. Precis som platsen där jag stod.
I köket och värmen packar jag upp min matlåda ur väskan och ställer den i kylen. Travar lite snopen in till datorn. Loggar in och börjar jobba. Ingen skada skedd, en dags hemarbete bara. Inga möten inplanerade i Byen.
Utanför fönstren ljusnar dagen, himlen blir babyblå med några slafsiga rosavita moln utslängda här och där. Måsarna låter som riktiga havsmåsar, utdragna skrin, tuffa killers.
Tömmer andra kaffekoppen och kan släcka lamporna i rummet. Det är förmiddag nu. Jag har redan arbetat fyra timmar. Snart ska jag värma matlådan.
Låter mysigt ändå. Liksom sådär otippat snopet-mysigt.
Exakt.
Det kan vara rogivande med de där mörka, tysta och fullständigt oförklarliga händelserna. Jag jobbar väldigt bra hemifrån, börjar till och med alltid tidigare än när jag är på jobbet. Borde göra det oftare känner jag. Och Byen är ju kvar imorgon.
Samma här, älskar jobba hemifrån. Och Byen ja…. den finns alltid där. Som idag till exempel. Lite rimfrostig och bitande men ändå sig själv.
Låter som en typisk Stockholmsk kollektivtrafiksmorgon. (Och svaret på gåtan “gissa varför jag hellre svär i kön i min varma bil än på den slaksiga trottoaren/perrongen”).
Lyxvarelse! Egen bil!
Åker du med Skånetrafiken är jag inte förvånad… Men det lät nästan lite behagligt att få stanna hemma. Så där oväntat…
Nya gardiner ser jag
Skånetrafiken ja… samma gamla visa.
Yeps, lite ny fägring härinne. Tyckte det var dags.
Ja, nya gardiner!
äger du någon korsett, btw?
Jag äger ett par stycken, ja. Behöver du låna? De är satans obekväma.
Nä, växt ifrån mina
och behöver ingen ny. (Trodde en del av grejen var att de skulle vara obekväma).
Gryningen är mysig, synd bara att man är så trött men kaffe gör ju susen för det mesta. Gillar din nya design, mycket snyggt; Lilla Blå Bloggen har sällan varit vackrare!
Lilla Blå Bloggen behövde nog bli lite vacker. Tack, Mattias.
Fiiint här inne!
Jo, man svär gärna över köer i egen bil, men man svär också över bilar som inte startar just den dagen det är som viktigast och stressigast, svär över isiga rutor och tjutande kamremmar och 800 spänn för en tankning, osv.
men, på tal om inlägget, jag funderar ofta över att så mycket faktiskt fungerar, i samhället liksom. Nån är sjuk där, nån vabar, ett tåg blev inställt, nån blev lämnad av sin hustru och söp sig full och kom inte till jobbet nästa dag, men ändå trots allt jävelskap, elände och bara allmänt trams i vardagsmaskineriet så funkar nästan det mesta rättså, eller?
Och hur gör folk för att beräkna restid egentligen? Är alla ute en timme i förväg för säkerhets skull – OM – tåget är försenat eller biblioteksgatan är avstängd just dagen så man måste köra en sväng runt stan på en halvtimme?
Du är är en klok kaningryta, du, kära Godiva. Ja, egentligen är det ju ett mirakel att världen fortsätter snurra trots allt som kan gå åt fanders.
Gamla Bettan fyller 18 i år och har aldrig svikit mej hittills, men jag kör ändå hemifrån klockan tre när jag börjar jobba halv sex på Gärdet. Då är jag framme halv fyra och kan rulla tummarna jättelänge. Om jag kör hemifrån halv fyra är jag där tidigast sex, och har under vägen sett alldeles för mycket av medtrafikanterna vid Järva krog.
och det tramset i vardagsmaskineriet löste vi med att en elev fick hoppa in och vicka för mej 
Jag har provat med kollektivtrafiken, då kom jag inte fram alls