Toby or not Toby

- Visste du att jag ätit människokött? frågar den gamle mannen mig där vi slår följe under strandpromenaden. Jag kikar lite under lugg på honom. Nu skarvar han väl?

- Hur smakade det då? säger jag lugnt. Tänker att gubbfan inte ska tro att jag är ett mesigt fruntimmer som ger förskräckta pip till svar på slikt påstående.

- Som skinka. Ja, det var Tobys skinka jag åt. Toby och jag gick på sjön tillsammans, vi var kamrater i många år. Men 1967… i augusti…. nere i sydkinesiska havet…

- Tog du ett bett i hans skinka? avbryter jag och tillägger lite beskt…. - Låter lite homoerotiskt?

Samtalet dör ut ett slag. Vi går längs havet tillsammans i blåsten, gubbens lilla jycke skäller lite halventusiastiskt efter måsarna. Men så samlar han sig efter min replik och klämmer i med:

- Jag har ätit katt också. Det smakade fränt. Inget jag rekommenderar lilla damen.

- Nej, men en jamare kan man ju alltid ta sig, tycker jag.

Gubben börjar se lite irriterad ut och tar ny sats:

- Jag åt upp Holgers katt för jag blev så jävla förbannad på honom när han snodde gräsklipparen.

- Katten?

- Nej, bror min. Holger. Jag slog ihjäl kattrackarn och så stekte jag den nere vid sjön. Ja, vi hade kåk uppe i Göinge på den tiden. Men fan vad det smakade illa. Jag mådde tjyvens i säkert en vecka efteråt.

- Och Holger? Vad sa han?

- Han visste inte om’et. Nu är han död. Han dog för sex år sen… Jag sa aldrig nåt om katten. Men det där med Toby kände han till.

- Och Tobys röv, fyller jag i.

- Jamen, Toby dog ju. Vi hade inte haft mat på nära två veckor. Så vi dela på’n, jag och besättningen. Man kan hamna i lägen, förstår hon, då man är tvungen att göra sånt man kanske inte annars skulle göra. Men det där förstår inte hon, hon har aldrig gått på sjön.

- Nej, det var det väl bara Jesus som gjorde. Ja, och så du då, förstås. Vem åt Tobys pitt? Minns du det?

Gubben mumlar nåt vresigt och rycker i hundkopplet. Han vill gå ifrån mig nu men så lätt ska han inte slippa undan. Jag berättar om boken jag läst, en bok av en annan stolle som varit sjökapten nån gång för hundra år sedan eller så. Denne sjökapten påstod bestämt att människokött smakade lite som – hör och häpna – banan! Så hur var det nu med Toby och hans banana split?

Gubben drar iväg så fort han orkar över sanddynerna med hunden efter sig i kopplet. Den gnyr, gillar inte tempot.

- Du, skriker jag efter honom i blåsten.Ska vi inte ta och käka upp din hund? Jag har inte fått nåt i mig sedan jag åt upp taxichaffisen i tisdags. Jag är hungrig! Öhj, du!?

                                                                                                                                                                                                                                                       Efterrätten?