Är det jag som äger mina prylar eller är det tvärtom? Igår kväll insåg jag att det var hög tid att sätta igång och rensa inför flytten om två veckor. Sex kartonger fylldes rätt snabbt, flera kassar med böcker rensades ut och bars iväg mot nya öden och äventyr. De får inte följa med till nya muminsalongen. Men ändå… så mycket kvar? Så lite tid, så ömma armmuskler, så många dammtussar, så många nysningar, så mycket längtan efter att sjunka in i någons famn och bara säga: äh, nån annan får fixa det där!
Oväntat meddelande från hyresvärden: han har i samråd med styrelsen beslutat att jag slipper betala en månadshyra. Detta utan att jag ens har bett om det! Ibland ramlar det ned en kamel i skallen på en! Dessutom var jag djärv igår och bad en av mina störande grannar att dämpa sig. Utan att bli det minsta svettig eller tappa andan. Det tar sig.
Saker och ting tar sig, hörni.
Bara att tacka och ta emot!
Yep.