Det gamla körsbärsträdet med sina ledsna sjuka löv. Jag har suttit under det i åtta somrar nu och för det mesta fungerar det bra. Ibland lossnar förstås klattar av kåda, kladdiga klickar som plaskar i gräset som små inälvor. Dem vill man inte ha på sig. Men de ligger där och blänker brungula i solen. Kära gamla körsbärsträdet. Med sina ledsna sjuka löv.
För ett par morgnar sedan kliver jag ut med frukostkaffet i högsta hugg och sätter mig. Hör något som gnölar uppifrån grenverket och kikar upp. Näää!? Usch!
En duva sitter ovanpå en annan duva och juckar hejvilt. Ska man verkligen behöva åse slikt SNUSK direkt till morgonkaffet? Duvsnusk dessutom.
Men det är dessvärre ingenting mot vad som väntar. Efter ett tag kliver hanen av honan och sätter sig framför henne. Deras huvuden börjar guppa i sidled och sedan upp och ned. Det är nåt slags jävla efterspel av oanad David Attenborough-karaktär nu. Stackarn, nu ska hon ha honom till att dansa också, tänker jag. Ingen rast, ingen ro.
Men vad liten han ser ut? Bredvid den smällfeta honan sitter denne lille hanne och ser ut som en…. men herregud, vänta nu… det där är ju inte en vuxen duva? Det är ju… det där är ju en… hm…ja…tonårsduva?
Det är då hon börjar kräkas upp mat i hans vidöppna gap. Jag kan se det för jag sitter på första parkett. Han gnyr och gnyr, slår på henne med sin vänstra vinge, oavbrutet. Så fort hon slutar kräkas så slår han henne med vingen tills hon fortsätter mata honom.
Men hallå!?!
Då satte han ju på sin morsa!
Jag sätter chockerat morgonkaffet i halsen! DUVSNUSK!
Ja, förlåt Åsa, men jag var bara tvungen att dela med mig av det traumatiska.
Vilka naturupplevelser du bjuder på till mitt morgonkaffe! Här blixtrar och dundrar det, och inte ett djur i sikte… mer än hundeländet förstås, men hon är inte så spännande.
Hon är inte så spännande? Var glad för det, du. Du har en anständig hund. Kanske en kristen hund?
Trots att det är osmakligt att bevittna till frukost kan jag inte låta bli att tycka att det är smått fascinerande ändå. Duvor verkar vara kapabla till vad som helst.
Jag tror det hade varit lika osmakligt att bevittna under lunchen. Men det är alltså bara vad jag tror…
Incest kan förekomma bland kråkor ( http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en|sv&u=http://www.physorg.com/news157222220.html ) till exempel …
Bara så du vet …
Och duvor och kråkor har vingar och är djuuur … fåglar är väl djur, eller?
Och inte tar fåglar HÄNSYN inte … (undantag förstås: en och annan skata)
Inte ens till folks frukostvanor.
Ja jag säger då det …
Välkommen tillbaka in i (blogg)gemenskapen igen.
Kram!
Hoppas jag slinger genom granskningsnålsögat . Även om jag slarvade med länkningsadressen:
http://www.physorg.com/news157222220.html skall den vara … om kråkornas sexliv
Och den skakade du fram ur rockärmen bara sådär…?
Ja, men då vet jag varför duvor alltid verkar så korkade. Det är inaveln, helt klart.
Just det …
Jag hade inte någon aning om att duvincest existerade. Är glad att jag sluppit se det. Jag är också glad att du visar dig här igen. Hur går det med lägenhetsletandet?
Singelmamman, letandet efter ny muminsalong har nått sin kulmen med bra resultat. Kontrakt skrivet. Äntligen!!!
Jäkla curlande!
Dagens kommentar!