Kontrasten är enorm och jag ligger som en frustrerad sardin i burk där i min säng. Stängda fönster, kvavt och varmt. Trots öronpropparna hör jag ändå basgången i min grannes förkärlek för europeisk trashdisco, en förkärlek som tycks drabba honom efter midnatt. I en dryg vecka har jag sovit på svala vita lakan, för öppet fönster, med bara mamma natur utanför fönstret. Fågelkvitter en masse. Inga pundare, inga fyllon, inga skrikiga uppgörelser utanför. Jag gnisslar tänder av ilska och trötthet. Varför, varför är jag tillbaka i detta? Varför känns stan så helvetes smutsig och trång och ful? I stan blir jag en liten värdelös skit, en obetydlig mygga. På landet blir jag STOR.
Det verkar åtminstone så, det känns som jag gått upp minst ett par kilo. Jag har inte ägt en badrumsvåg på många år, jag har ett annat knep. Ett måttband som jag lägger runt magen och mäter precis tvärs över naveln. Följande mått/viktklasser gäller:
1. YES!!!
2. Jaså?
3. Vänta, måttbandet har nog snott sig. Jag får mäta igen.
4. Nej. Fan också.
5. HELVETE!!!
Just nu ligger jag kring snäppet 4 så jag är lite extra sur.
Men nu är det dag igen och grannen har hamnat i sin dagskoma. Om han visste hur många gånger jag avrättat honom på alla möjliga fyndiga vis – i mina tankar alltså – så skulle han klokt nog fortsätta med koman.
Jag glömde Henry Miller igår. Ingenting var bra efter att jag kommit hem. Det kändes som att komma bort.
Då är det inte bra. Snäppet 4 är heller inte bra. Nej. Fan också.
Oj då. Men välkommen hem igen!
Tack, hjärtat.
Prova att strypa grannen med måttbandet?
Skönt att du har haft det bra, var lite bekymrad där ett tag faktiskt. <3
Jag funderar just nu på smörsyra genom brevinkastet. Lite anonymt kanske men väldans effektivt.
Tänk att du pallar bekymra dig för mig. Nu blir jag rörd.
Klart jag gör. Glömmer aldrig parmesanen. <3
Välkommen hem även om du inte tycker det känns vidare roligt…
Du som tycker om lugn och ro (?), landet – och havet.
Börja se dig om till just den där platsen…
Varm puss på kind från huset Fyrkappan – och en glad påskhälsning.
/Marie
Det är inte det att jag inte vet var jag vill bo. Men det stupar lätt på finanserna. Bland annat.
Ha ha! Det är som min shortsmetod. Just nu ligger jag på plus vilket innebär minus. Minus är också våra grannar som vrålar musik ut i trädgården. Antingen skriker jag över häcken eller så vet jag var deras brevlåda bor….
One man’s cieling is another man’s floor… Kan det vara så svårt?
Då sitter vi i samma båt. Nu låter vi grannarna ro.