Jag har varit lite borta. Hemifrån alltså. Men nu är jag tillbaka. Trodde ni att ni var säkra? Det är ni inte. Men innan jag bloggar vidare ska jag dyka ned i Henry Millers värld. Det tar den tid det tar. Men sen så…
LILLA BLÅ BLOGGEN
Jag har varit lite borta. Hemifrån alltså. Men nu är jag tillbaka. Trodde ni att ni var säkra? Det är ni inte. Men innan jag bloggar vidare ska jag dyka ned i Henry Millers värld. Det tar den tid det tar. Men sen så…
En vårpassion?
Henry? Mja…
osäkerhet är en underbar känsla, om man tar den på rätt sätt
Det är på greppet det hänger.
Frökens kåmmbakk e emotsedd!
Ha ha! Bilden får mig att tänka på en vårdag för snart två decennier sedan. Var så ivrig att nå fram till Saxåns mynning att jag stövlade på utan att tänka på den sugande effekten i vart och vartannat sumphål på våtängarna vid nämnda mynning. Plötsligt stod man där i ett sumphål… på ett ben och försökte bibehålla balansen – medan man långsamt sjönk djupare ner… och den andra stöveln kunde enbart nås genom att “offra” det stövellösa benet…
…och denna gång så ivrig att orsaken till ovannämnda iver utelämnades… ville ju så ivrigt få chans att fresta åns havsöring med mina egenhändigt bundna dunkrokar…
Sumphål = dåligt. Havsöring = himmelskt. Dunkrokar = låter påskvänligt.
Välkommen tillbaka och glad påsk!
Glud pusk, solis.
Jag har varit så bort att jag inte ens märkt att du varit borta! Nu blev jag rädd!
Åh gud!
Välkommen tillbaka och Glad Påsk! Om den nu är så rolig…
Hittills har den faktiskt varit rätt trist. Men än kan det ju ändras…
Henry Miller … är inte så illa att “sätta tänderna i” … Var började du?
Kram!
Henry och jag går en ojämn kamp. Jag VILL liksom gilla honom och det gör jag också, men jag blir så fort uttråkad och det är inget bra tecken.