För ett par veckor sedan låg de överst på nätnyheternas sidor: rubrikerna om kärnkraftsverkens instabilitet och läckage i Japan. Strålningen var typ hundra gånger mer än normalt. Nu är det miljoner gånger mer än normalt men rubrikerna har halkat långt ned – nu är det viktigare att vi får veta vem som vinner danstävlingar i TV och hur många blomkvastar avgående politiker avtackas med. Världen är en konstig plats. Allra konstigast är det nog i Japan där marken återigen skrynklats samman i ett rejält skalv. Vad man tänker där kan jag inte ens föreställa mig. Jag har kollegor i Japan. Efter jordbävningen tog det dem två dygn att ta sig hem – utan att veta om hemmen fanns kvar, om familjerna fanns kvar. Det är lite knivigt att få fram utförligare information ur de där avlägsna kollegorna – de håller masken långt efter att man räknat med att de skulle tappat den och blottat nakna nerver. De håller masken. Stronga jävlar – med tysta hjärtan som oavbrutet blöder.
Jag sitter hemma med laptopen i knät och läser om hur man kommer i form efter vintern. Hur man bäst går ned i vikt. Att komma i form är detsamma som att tappa vikt, enligt tidningarna. Undrar när Japan kommer i form? Undrar när världen kommer i form efter vintern? Undrar när planeten jorden är redo för badsäsongen?
Visst är det fördömt konstigt vad som anse vara “viktigt”?
undrar när planeten jorden är redo för undergång.
jag vill också komma igång efter vintern. inte gå ner i vikt nödvändigtvis för jag är inte tjock, men jag vill bli fastare. fittare, som man brukar säga. tightare och smidigare är ord jag gillar också.
det är synd om japan. men det som händer måste hända, antar jag. och det kommer bli bättre. antar jag.
god natt.
“… med tysta hjärtan som oavbrutet blöder.” Såna hjärtan brister till slut. Precis som marken i Japan gjort.
Om vi BARA fick oss serverat allt elände … och det finns det ju gott om att välja av … både som för-, varm- och efterrätt … skulle vi nog sluta äta efter ett tag … man orkar helt enkelt inte lassa in allt … kanske. Det blir fööör mäktigt.
Om det också finns dansbandstävlingar på menyn … som aptitretare kanske för en och annan … eller varför inte Tom Waits eller Thåström som “tröst-nattamat” … och om man också kan linda in sin ångest i sockervadd tillsammans med en och annan kåtkotlett så …
ser då åtminstone jag det som sådan där nästan nödvändig överlevnadsbukfylla som vi alla behöver … för att orka med … och till och med kanske få aptit och hjälpa till och äta lite från deras fat, de som fått sig tilldelade alldeles för stora portioner av sorger, katastrofer och tragedier.
Kram!
PS Nu tog jag välan i så jag nästan sprack … va?