Som tonårsjänta var jag mer än ljummen inför Jim Morrison och The Doors. Så när jag snappade upp att Lennart Wretlind och Ludvig Rasmusson båda träffat bandet i slutet av 60-talet så gjorde jag som alla människor gjorde på den tiden… fattade pennan. Herrarna Wretlind och Rasmusson förärades brev från mig med tonåringens nyfikna fråga: hur var det?
För visserligen var jag inte torr bakom öronen för fem öre men man kunde väl ta kontakt i alla fall? Hur skulle man annars kunna få reda på saker och ting?
Det gick flera veckor och så kom det då ett brev från herr Wretlind, skrivet med blått bläck på ett urrivet kollegieblad. Två-tre rader överst på pappret. Det löd väl ungefär så här: Tack för att du skrev. Jo, det var okay att träffa the Doors. Hejdå. Lennart.
Lakoniskt var väl bara förnamnet men jag blev jävligt tacksam, för på den tiden hade man inte så stora pretentioner. Man hade inte ens datorer. Eftersom jag inte fick svar från Rasmusson beslöt jag mig för att denne nog var en skitstövel.
Men en lång tid senare svarade så skitstöveln på mitt brev. Han skrev dessutom både längre och mer upplysande än Wretlind och blev därmed genast förärad ett nytt, goare epitet.
Vad han skrev? Att Jim Morrison var tjock!
Med detta passar jag på att tacka både herr Wretlind och herr Rasmusson för att de så vänligt besvarade mig den där gången för trehundra år sedan. Jag blev mycket glad om än inte klokare.
Jim Morrison ca 1968. Foto: Bob Adelman
Hur kunde han få ett vackrare epitet av att kalla Morrison för tjockis?
Men är inte det uppenbart?
Do not try and be coy with ME woman!
Ah! Det är DÄR dagens fjortisar och modeller har lärt sig truta med munnen. Tycker nog att Jimpa gör det bäst.
Jag vet inte om dagens fjortisar och modeller känner till Morrison. Jag känner knappt till fjortisar. Men truta med munnen torde inte vara en generationsfråga, truta med munnen torde vara…. tja, fan vet. Jag backar ut.
Fånigt?
Hälsade på honom i Paris, kan meddela att han nu har kravallstaket runt graven. Tänk att vara så poppis – även efter sin död – att man får omge sig med kravallstaket.
Jag vet, jag såg det också. Galet.