Det är inte bara utomhus det kan vara lätt att göra vurpor. Även inuti sig själv kan det slinta. För att inte tala om på jobbet. Men nu är vurpveckan till ända. Igår lade jag mig och sov tolv timmar på raken. Var sedan uppe i tre timmar och gick sedan och la mig igen. Nu är det eftermiddag, magen är tom och skriker efter POTATISGRATIN OCH LAXFILE och själv försöker jag fatta vad som hände. Ilska, besvikelse, indignation, enorm leda… bara här och där punkterad av ett enstaka fniss.
Det har inte varit tid för att läsa eller skriva bloggar. Lusten har varit lika med noll och orken… ja, det vete tusan var den tog vägen.
Nu vill jag ha mat. Sen tror jag att jag ska sova en sisådär femton timmar till. Eller kanske tjugotvå. Eller stoppa fingrarna i eluttaget.
Därute snurrar världen. Den klarar sig nog utan mig ett litet tag till.
Men jag känner lust att köpa mig en flygarhuva. Det gör jag. En sån där gammal i skinn som sitter tajt och brun över knoppen. Det är kanske ett bra tecken? Eller åtminstone ett tecken… på något.
Livet alltså… buaahrp… som vilse i en havreåker.
-Vurpvecka?
En flygarhuva … klart att Lilla Blå skall ha en så´n. Haaar du inte en redan … då är det hög tid.
Vurpor sover man bäst ifrån … tolv timmar, femton, tjugofyra … Om man nu kan sova förstås.
Sov gott lilla vän …
Kram!
Fast … kom jag att tänka på … du har väl inte blivit alltför påverkar av den där knepiga Mumin-familjen … väl? Sov gott … men inte alltför sägerönskar jag istället …
Äsch … ”men inte alltför länge, önskar jag istället” … skall det förstås vara istället för det där hopkoket ”sägerönskar”
En kram till får du på det … och en liten godnattpuss!
Sägerönskar går fint. Huvudsaken är att jag får en godnattpuss.
Sömn, den bästa kuren. Och mat. Med tanke på att det finns risk för att få en läderbula i huvudet så stödjer jag ditt inköp av en läderhuva. Jag kanske rent av startar en insamling.
Godnattpuss.
Idag måste jag ut och leta huva. Så fort jag fått i mig en liter kaffe.
Gör inte det! En sådan ”hurra” envisades mina föräldrar med att jag skulle bära . Brunt skinn och pälsfoder… Åk 3 var ett helvete!
Årskurs 3 ja… Herregud, det var minus tjugo utan att jag bar något på skallen. Mössa var ju värre än döden. Nu skulle jag kunna ha mössa året om. Man ändrar sig. Du skulle säkert se dödsläcker ut i en tajt brun huva, Znoggis.
Broddar?
Mentala broddar. Bra tänkt där. Det måste jag skaffa mig.
Skicka hit sockerkakan när du är klar med den!
Jag bakar en ny… på hemliga receptet. En schizokaka. Garanterat personlighetsförändrande. Toppad med blåbär.
och nu förresten blir jag lite smått sorgsam när jag kommer på att min mamma, som är en mycket fin mamma, men lite snabb på att kasta saker ibland, har rensat bort min gamla flygarluva (egentligen en snickarluva, som de hade under bygghjälmarna förr, militärgrön med tunt vaniljfärgat innertyg, öronlappar, mjuk och sliten, underbar)
liksom min gamla motorcykeljacka från 50 talet som jag köpt på Myrorna
liksom
nej, jag vill inte tänka mer på kära klädplagg som förgyllde tonåren
MIN BÄSTA SKINNROCK!! Var i helvete!?
Ja, ja. Listan kan göras lång
Men det hjälps inte. Mamma är bäst ändå. Skönt med människor man inte kan bli arg på.
Godnatt!
Ropen skalla, fler fniss åt alla!
Flygarhuva, jaaa DET är coolt, passa på att skaffa glasögon till också, sådana där runda du vet… sedan kan det blåsa o storma bäst det vill utan att ögonen blör 8o)
Jag får leta vidare. Det tycks inte vara det enklaste att hitta. Har du tips så hojta till.