Så går jag in i medelåldern. Får nämligen mitt livs första kallelse till hederliga svenska Pattologen som önskar klämma på mig. Önskar förresten. Kallelsen är gammaldags stalinistisk i tonfallet:
“Kom hit den dagen på det klockslaget. Passar inte klockslaget så ring omedelbart och boka om till nytt klockslag. Du ombokar genom att ringa exakt detta nummer exakt denna dag mellan klockslag det och det och inte på något annat sätt. När du tar dig hit, ta dig hit med färdtjänst eller samåk med någon annan. Vi har brist på parkeringsplatser. Du ska betala med kort, du ska inte betala med kontanter. Har du inget kort blir det extra dyrt och inbetalningskort i näven. Du får heller inte använda ev. frikort. Du får inte parkera direkt utanför entrén. Du får inte bära parfym. Du ska respektera alla instruktioner. Har du frågor så ring inte oss, vi har inte tid att tala med dig. Isåfall ska du ha dator. Du ska gå in på www…. ” o.s.v.
En varm och vänlig inbjudan från den svenska barska sjukvården. Dessutom ska jag betala 120 pix för att flasha fläsket.
Borde det inte vara tvärtom? Den som vill klämma mina bröst ska väl för fanken betala mig?
- Har du aldrig varit på Pattologen? Vad är du för en kvinna?
Aouch! Det där är ingen rolig historia. Bara att bita ihop och tänka på fosterlandet. Sen får man ha sina boppar ifred. Och så ska man vara tacksam. Och det är man. Men jag tycker nog att någon kvinnlig industridesigner borde kunna komma på en trevligare metod istället för den stalinistiska klämmatillsdespricker-metoden.
Klämmatilldespricker? Hellre dånamensjagdricker.
Tur att jag inte har några tuttar.
Nåja, du har väl nötter?
Gah! Damn it! Ännu värre!
Ja, alla vi kvinns skall den vägen vandra … om vi lever så länge och har hälsan. Och vill och kan och känner för det … En del tror att det är bra med det … med det professionella klämmet och fotograferingen alltså och klämmer inte mer på egen kammare … en del föredrar att klämma själva och så är det bra med det … Och en del vill ha både-ock.
Var och en blir salig på sin fason … antar jag. Och den där kallelsen behöver ju verkligen inte vara så stalinistiskt avskräckande klämkäck för det. Vill man ha dit sina patienter, eller ?
Kram!
Nej, jag tror inte de vill ha dit några överhuvudtaget. De vill sitta i fikarummet och lösa Sudoku tills det är dags att gå hem. Kanske ska jag ta med en termos hemkokt och förära dem?
Joooooo! Du borde gå betalt! Och parkeringsplats! Och en kyss på kinden
Jag ska framföra det till Stalin och hans maskin.
Själv är jag tacksam för att “p(l)attläggaren” brukar vara kvinnlig!
Vad? Kan det vara män också?! Yauza. Ja men DÅ SKA HAN betala!
När jag pattologade mig för första gången för något år sedan sa hon, Å de ser ju jättefina ut, som CD-skivor!
Alltid nåt, tänkte jag.
Klämma är ett groovt understatement. Tyvärr.
“släpp loss mig för i he*l*te”
Jädrans, nu börjar jag bli nervös.
Här i Stockholm börjas det vid 40-års åldern, har redan hunnit bli kallad tre ggr tror jag (har dessutom gjort det ett par ggr tidigare – av egen noja). Och det är lite buttert här också, en gång var jag nära att skälla ut en av sköterskorna som skötte maskinen – hon var stressad och okänslig … Men, nästa undersökning genomfördes av en mild och varsam kvinna med mjuka händer. Och i slutändan ÄR jag tacksam, på riktigt, över att jag blir undersökt och scannad … Lycka till Lilla Blå, unna dig något gott/fint efteråt. Det är du värd
Okay. Jag biter ihop, tänker på Fröknarna Höger och Vänsters bästa och tröstar mig sålunda med något gott/fint efteråt. Bra idé. Kanske något innefattande grädde? Jag har alltid poängterat hur nyttigt det är för fröknarna med rejäl grädde. Ja, vi får se vad det blir.