Det finns dagar som bara inte borde få existera. Man begriper inte vad de fyller för funktion. En sådan dag har det varit idag.
Hela kroppen strejkar inifrån utan att man kan säga vad det är för fel på en. Gör det ont någonstans?
Vet inte. Vet ingenting. Kan ingenting. Orkar ingenting. Vill ingenting.
Och så rösten i huvudet som talar om för en att man är en stor stinkande hög.
Jaha, den ja. Rösten. Fans mormor. Tänk att hon låter precis som jag?
We´re in the same mood I SINK!
Åh, har du månne flytväst? Det har inte jag.
Men kanske räcker det med att vara korkad?
Stackare. Å utanför är det november…
kram?
Som sagt redan men tål att upprepas som förklaring … utanför är det november …
En liten uppmuntrande kram från en skata som också kraxar i moll så här års …
Vi gillar inte november, va? Kramar? Oh ja. Tack. Och te’baks.
Ja du är dig inte lik. Men det är kanske inte du som hänger läpp på bilden?
Pustar över en puss och må solen skina lite på dig!
F-n, du har blivit lila och din tunga hänger ut? Solsken? Ja, mera mera!
Tycker det klär mig.
Pust, pust!
Beror väl på det jävla regnandet. Men det kanske inte regnar hos dig…
Regnar? Jodå. Jag och vädret. Together in perfect harmony, som gamle Paul sjöng. (Den fan!)
Saliga äro de korkskalliga ty de skola aldrig drukna……..
Du är INGEN stinkande hög. Det vet jag för jag har provluktat och dessutom har jag läst alla dina parfyminlägg. Fans mormor kan ta och skita på sig.
Love.