U?

Nu är det vinter. Glöm inte klä er varmt. Jag återkommer snart.

Dagens Pål Pommac

Idag skaffade Pål Pommac fjärrvärme till hjärnan.

Vackert omslingrad

Det finns dagsmusik och så finns det musik för vargtimmen. Miles Davies gjorde en hel del grejer för timmen innan gryningen då själen ibland darrar som en kanin inför ormen. ”Julien dans L’ascenseur” är en sån orm. Långsam, obeveklig och vackert iskall. 

Två minuter och nio sekunder lång. Är du säker på att du vill vara utan detta?

På bilder jag sett av Miles Davies hade han gigantiska pupiller ibland. Jag tror det kom sig av de där gethormonerna han lär ha tagit.

Whatever.

Ok ko

Jag har fått nya linser. För ögonen alltså. De är märkta med ”OK” i grönt. Jo, det är sant. På varje liten lins, längst ut i kanten, står med minimala små gröna bokstäver : ”OK”. Jag antar att det inte är reklam för bensinmackar. Men texten borde ju bli spegelvänd när jag har dem i?

Så kom riktigt nära och se mig djupt i ögonen. 

Frälsartråden

Ett av mina första översättarjobb någonsin var tandtrådsreklam. Jag skulle översätta ett belgiskt pars upplevelser av denna fantastiska tandtråd som nu skulle ta världen med storm och tro mig, det var ingen hejd på superlativerna. Denna magiska tandtråd hade fullkomligt vänt upp och ned på fru Belgiens hela tillvaro. Ja, jag minns inte vad människan hette men jag minns att hon verkade komplett tokig.

Hon beskrev lyriskt hur tandtråden räddat hennes liv! Varje morgon var en himlastormande upplevelse i badrummet; den sensationella känsla hon erfor när hon stoppade tråden mellan tänderna hade närapå religiös klang. Sedan gick hon på om hur hon frälst karln sin med samma tandtråd. Nu använde minsann hela familjen tråden och som jag förstod det löd änglaspel och harpmusik ur käften från morgon till kväll.

Varför kommer jag att tänka på dem nu? Jo, jag fann precis en oöppnad förpackning av den där jävla frälsartråden. Den har säkert ett decennium på nacken. Jag tror aldrig den blev någon större succé för den finns överhuvudtaget inte att köpa. Det var något med reklamkampanjen som gick snett. (Hmpfr?) 

Jag googlade tandtråd på tuben och fick upp en hel radda märkliga filmer där folk använder tråd till allt annat än att rengöra tändera. Oh oh oh, it’s a sick world out there, I tell ya. Det händer ibland att jag ifrågasätter mitt jobb rejält. Men jag är ju ändå inte värst. Det finns ju även de där som på fullaste allvar drar kondomer genom näsan, tuggar rakblad, slår knut på ballen och trycker bensinindränka spikar i halsen. 

Jag? Jag har bara gjort mig skyldig till medverkan i en katastrofal kampanj om frälsartråd. Jag kommer nog till himlen när jag dör. Amen.

Nerverna, monsieur, nerverna!

Ack, jag har varit så nervös idag. Skulle ju på besök till Evert och HAN SKULLE JU GÖRA SAKER MED MIG! Magen i uppror, sket tre gånger. Ack som sagt. Men nu har jag varit där och vet ni… jag tror det gick bra.

Noterade också att han hade små, små bilder på sina barn och barnbarn. Samt ett jättestort porträtt av sin hund! Det kändes som om jycken betraktade mig hela tiden med blöta, allvarliga blickar.

Nu är jag hemma. Nu ska nerverna stilla sig med hjälp av blomkålsgratin och lite stekt vegkorv. Ny sort. Spännande.

Jag mötte även en råtta ute på gården. Det är snöglopp idag.

Och jag har tappat min reflex. Jag syns inte alls i mörkret.

Ja, det var väl det hela. Adjö.

Mat, knark och utbildningsradion

För alla kunskapstörstande mat- och knarkglada jag vet hänger här inne…

Ja här är det klackarna i taket!

Det finns dagar som bara inte borde få existera. Man begriper inte vad de fyller för funktion. En sådan dag har det varit idag.

Hela kroppen strejkar inifrån utan att man kan säga vad det är för fel på en. Gör det ont någonstans?

Vet inte. Vet ingenting. Kan ingenting. Orkar ingenting. Vill ingenting.

Och så rösten i huvudet som talar om för en att man är en stor stinkande hög.

Jaha, den ja. Rösten. Fans mormor. Tänk att hon låter precis som jag?

Borttappat

Helt plötsligt försvann den bara. Lusten. För mycket strykning av tvätt. För mycket hänga gardiner. För mycket konstaterande att jag har mer prylar än jag har lägenhet. För mycket golvslipning hos grannen. Jodå, han har hållit på hela jävla dagen.

Så helt plötsligt försvann den bara. Lusten. Kraften. Orken. Hitta-på-något-känslan. Det pissar ute. Hela himlen pissar. Asfalten ser iskall ut. Andra världskriget-kall. Ikväll ska jag på teater.

Jag har fan ingen lust. Och det, det är allvarligt.

Björnen sover inte alls i sitt lugna bo

Jag vaknar och tror en jätteråtta, modell mindre volvo, gnager på mitt tak. Sedan minns jag min renoverande granne. Aha, tokfan är igång redan? Ute har det knappt börjat ljusna. Jag gonar mig i sängvärmen ett tag innan jag ger upp. I två dagar har han slipat golv. Först det amatörmässiga hackandet innan han kom på hur slipmaskinen fungerade, sedan alltmer rytmiskt, ihållande allteftersom timmarna led. Jag var tvungen att fly fältet igår, lämna huset för att få lugn och ro i skallen.

Samtidigt kan jag inte bli sur på honom. Han har det antagligen värre än jag. Fy fan för renovering. Fy fan för att slipa golv. Troligen upplever han en bisvärm i skallen, troligen har den surrat där hela natten. Armarna värker, kroppen skriker i protest. Det luktar och ser ut som fan i hela hans hem. Så… nä, jag ska inte bli sur. Och hellre en renoverande granne än en knarkande granne. Jag har nog sådana också. De där som aldrig sover. De där som får nattliga, stirriga besök i parti och minut.

Idag ska jag fortsätta uppröjningen. Kom igång lite smått igår men inte i närheten av vad jag trodde. Så är det alltid. Man är seg i starten. Jag tappade dammtrasan och lastade ned ett program från svt om grizzlybjörnar istället. Grizzlybjörnar har alltid fascinerat mig. Jävligt biffiga typer, enorma ludna rumpor, öron att kela med, ramar att rammas av. Fantastiska skapelser! Käkar lax och grönt. Precis som jag själv. Inrutade tider för sex, sömn, käk, motion. Som det ska vara. Ordning och reda i vildmarken. Det har det alltid varit. De har rutiner sedan tusentals år därute. Dem ska man inte tjafsa med.

Tjafsar gör man i stan. Där bryter man rutiner innan de hunnit bli rutiner. Resultatet? Ängsliga, bajsnödiga varelser som irarr hit och dit, varken vet hyfs eller vett, biter varandra i strupen… Inte bra, inte bra.

Sådärja, nu drog han igång slipmaskinen igen ovanpå. Jag tar mig en kopp kaffe till. Ja, jag har den där lila på mig igen. Den mjuka. Gud, vad ni skulle vilja kela med mig om ni visste.

Nykläckt och naket

Morrn, folks. Helgen har kläckts och ligger nu och skälver lite naket i lördagsmorgonen. Det är helt ok med mig, lite naket skadar aldrig. Idag är dagen D. Kanske. Förhoppningsvis. Dagen då jag får tummen ur fundamentet och röjer upp i mitt gyllene pörte. Byter gardiner. Torkar bort höstens damm och sotlager ur fönstren. Får styr på tvätthögarna. Sätter ljus i stakarna. Förvandlar pörtet till ett hyfsat normalhem. Kanske. Förhoppningsvis.

Men först en balja kaffe. Jag har köpt en ny morgonrock, den är dovt lila och så mjuk att jag närapå börjar spinna. Nu vill jag bara ta på mig själv.

Har i veckan hyst vissa idéer om den här bloggen, men det hela stoppades av en – för mig oväntad - moralisk ådra jag inte visste jag hade. Nu är jag lättad jag inte genomförde perversiteterna men jag vet ett par stycken läsare som nu stönar och vill slå mig med hammare.

Nå, det blir måhända annat snusk. Det finns ju så många sorter. Här t.ex:

Gå och bada!

Oavsett vad jag skriver här i Blå Bloggen så är det ett inslag som drar mer läsare än något annat: en sketen bildjävel på Sean Connery, uppkastad för tre år sedan! Det är otroligt. Snudd på kränkande. Här sitter man och fiskar visdomsord direkt ur själsdjupen, bänder loss dem från hjärnbarken, tar på sig den stora uppgiften att bilda och underhålla bloggpöbeln vecka efter vecka, år efter år. Men vad vill folk ha? En bild på Sean Connery i kilt!

Och visst är Sean Connery en stilig hanne och visst är kilt jordens sexigaste plagg men det är ändå surt sa räven. Surare än gamla tant Andersson på tolvan (ja, nu gick jag visst i barndom men det fattar ni väl). Så vad göra? Förvandla hela Blå Bloggen till ett galleri med snodda bilder på gamle skotten Sean? Vad tycker ni? Är det den slags porr ni vill ha? Va?

För övrigt har jag fått tillbaka värmen på dass idag. Ja, den försvann för nån vecka sedan och sedan dess har jag levt farligt. Riskerat istappar i musslan och hjärtstillestånd i duschen. Men jag har gnisslat tänder och tappert härdat ut. Tänkt att kunde Vilhelm Erövraren lufta kulorna i Hastings i motvind 1066 så borde väl jag kunna tvåla in arslet i 16 plusgrader? Men det har varit lite av en kamp, det ska erkännas. Dessutom var Vilhelm Erövraren född i Normandie och som sådan att klassas som fransos. Och fransoser ska man aldrig tänka på i duschen. Det är avkylande. Enligt en undersökning är nämligen fransoser sämst i Europa på att tvätta sig under förhuden. Så nu vet ni det. Vilhelm Erövraren var visserligen ättling till gamle vikingen Gånge-Rolf i rakt nedstigande led, men under generationernas fortskridande hann nog all hederligt hygientänkande rinna ut i bäcken. Personligen tror jag Vilhelm Erövraren luktade ost för jämnan. Både här och där, if you get my point.

Herregud, kommer jag från ämnet eller kommer jag från ämnet? Vad var det jag ville ha sagt? Jo, värmen är tillbaka i mitt lilla pörte. Prisa herren och säkert också vaktmästaren! Nu kan jag leka herrturk utan vare sig herrar eller turk. Jag kan glömma ramsan min finska väninna lärde mig om ”kyla styvare än en nunnas bröstvårtor i en mässings-bh”. Jag kan strippa i 60-wattaren, iakttaga hederligt hygientänkande från gamle Gånge-Rolfs dagar (tvålens uppfinnare?) och invänta sommaren. Det är bara nåt halvår kvar så står den här och gungar i farstun som ett avdankat fyllo. Det ska bli ljuvligt.

Sa jag att jag hatar vinter och kyla? Är jag gnällig? Jag får gnälla precis hur mycket jag vill. Det är min blogg. Lilla Blå Bloggen. Inte Sean Connerys blogg. Lägg det på minnet, folks.

Imorgon är det dessutom lilla lördagen. Ett litet huppigupp sådär mitt i arbetsveckan, då man borde stanna upp, pilla lite på sig själv och sedan unna sig en sockerbit i kaffet… eller vad som nu gör en glad. Sean Connery brukar kasta kilten på lilla lördagen. Det har jag från säker källa.