Efter en veckas vistelse i guss fria natur där solen lagt en lätt fylletouch över näsan och nerverna slutat skälva som darrloppor är jag hemma för att tvätta och fylla på kaffetermosen.
Under veckan som gått har jag gjort följande iakttagelser:
- om man inte har TV, radio, tidningar, datorer eller annat bling-bling som stör kan man på fullt allvar ägna en hel timme åt att studera en myra fyllna till i en klick marmelad och dessutom – dessutom - tycka att det är mycket bättre än Discovery.
- det finns ett särskilt slags semesterfirare som man känner igen på långt håll: akademiker i övre medelåldern som lägger dyra pengar på färdigskrynklade linnekläder och som när de kommer ut på landet låtsas att de är i Provence, tar på sig stråhatt, cyklar på tandem och idisslar såna där j-la Gösta Linderholm-visor så fort de kommer i grupp. Herrarna har dessutom en tendens att knäppa upp skjortorna och ogenerat blotta sina feta magar, skära ost med kniv och tala om akvarellmålning som om det vore tipsextra.
- dragspel i ottan är ingenting annat än djävulens tarmtömning! Det torde kriminaliseras ögonblickligen, midsommar eller ej!
- en öde strand vid ett hav i kvällningen är ingenting annat än zen!
- att kunna öppna sin dörr direkt man vaknar och kliva ut i en grön trädgård där luften är syremättad och ren och sätta sig på arslet och njuta kaffet så länge man vill är som att få en välment klapp på kind av gud farsan själv.
Men nu väntar annat. På återhörande.
