Enligt en av de svenska kvällstidningarna är det här bilden av nakenråttan Rufus. Glo en gång till, tänk bort öron och ben. Ja, jag säger inget mer…
LILLA BLÅ BLOGGEN
Enligt en av de svenska kvällstidningarna är det här bilden av nakenråttan Rufus. Glo en gång till, tänk bort öron och ben. Ja, jag säger inget mer…
Jag tycker den är jättesöt!
Vet inte riktigt vad det säger om mig…
Det säger att du gillar Rufus.
Rufus är bara hans artistnamn. Egentligen heter han Petter Niklas. Har jag hört.
Du är välunderrättad.
Då har man inget sagt
Nej, precis.
Hjääälp! Den var läskig.
Du, var hittar jag din mailadress? Är jag både dum och blind?
Maila gärna mig på lovely_godiva@hotmail.com, jag vore väldigt glad om du har lust att titta in hos mig ibland!
Jag försöker samla på mig lite bra folk, lite krångligt och långsamt, men det blir bra!
Jag hade en sån där “presentationssida” här till höger men den tycks ha blivit uppäten av widgets.
Nå, jag har mejladress lillablabloggen@gmail.com för den som känner sig manad. “Samla på mig lite folk” … nu känns det som jag ska bli uppträdd på ett grillspett tillsammans med några andra stackare. Men det är väl inte det du har i åtanke? Jag tittar gärna in till dig men då får du ställa dörren på glänt. Om man så säger.
Hm, en Rufus i var flickas hem kanske…
Inte i mitt. Inte ens Rufus Wainwright. Framför allt inte Rufus Wainwright.
Undrar om inte både öron och ben bidrar positivt till funktionen s.a.s.
FÖr råttan alltså…
Det får vi ju utgå ifrån… något “kul” ska den väl ha i livet som nakenråtta.
Nee..den sätter inte igång just den avdelningen av in fantasi.
Men ändå.. Nån har tänkt såhär: “ja råttor är ju äckliga, men inte TILLRÄCKLIGT äckliga. Vi tar och avlar fram en sort som är skär och rynkig förutom de vanliga äckelattributen som hårlös svans, stor hängande gump och ful nos med stora tänder.”
“jaa..vi lyckades, men vad skall vi ha den till? Asch, vi bollar det problemet till marknadsföringsavdelningen”.
Och dom rakade den, tog bort ben och öron och sålde den som falukorv!
Ouch! Där satt den, sa flickan.
Du behöööver inte säga nåt mer … kära vän … En sån goding … förutom de små sylvassa gaddarna då som säkert döljer sig bakom det sardoniska småleendet.
Sardonisk? Nja egentligen mest nyfiken och pigg när jag tittar närmare efter … men … de där tänderna …
Kram!