Test

Kulturarbetare? Det är väl såna där som sitter och runkar hela dagarna när de inte dricker rödvin i grupp?

Men lyser jag upp?

Gör man ett danskt anagram på mig får man fram något som betyder mörk blixt.

Me like.

Ned i rören

Idag leker jag rörmokare. Det är inte så kul. Det går dessutom väldigt långsamt. Jag vet, jag borde ringa efter en sån där gubbe i overall. Men då måste jag ta på mig BH först. Fan, jag orkar inte. Jag vadar i skit. Måste jag dessutom piffa mig?

Skit som sagt.

Blir det bättre snart?

Fortfarande arg. Men mest ledsen. Måste tillvaron vara så krånglig?

FuckingjävlawonderfulCopenhagenNOT!!!

Så slår Lagen om Alltings Jävlighet till igen. Har den inget annat för sig än att jaga mig varje vecka? Som ett utsvultet djur nafsandes i ett par oskyldiga svenska skinkor. Det är fan i mig helt käpprätt åt skogen!

Danmark är ibland ett u-land utan dess like. Ett administrativt lillepyttland helt uppbyggt av lego, självgodhet och rasism. En trång kartong mitt i stora världen. Därinne sitter ett gäng apor och kliar sig i röven och nickar viktigt åt varann.

Ja, jag är förbannad!

Och ja, de flesta dagar älskar jag Köpenhamn, med en kärlek som kommer lätt och självklar och varmt bultande. Men inte idag. Idag vill jag slå sönder skiten.

Hur odlar jag skägg?

Jag vill bli fiskare. En sån där tyst gubbe med skägg och vegamössa, jag vill ha stickad tröja som luktar hav och torsk, jag vill röka pipa och ta en bajer på kajen varje dag. Så vill jag ha en båt lagom stor för en hyfsad fångst, jag vill ha en liten brits och ett gasolkök ombord, jag vill att havet ska gunga stillsamt, oupphörligt och oändligt. Jag ska vara en tyst gubbe som havet inte anpassar sig efter och måsarna ska skräna och himlen ska gnistra av stjärnor om nätterna.

Tack.

Snö

Pulver som pulver, sa kärringen – drog upp en lina nyfallet i snoken.

/Trad. ordstäv, Vesterbro

Dagens Pål Pommac

Idag luggade Pål Pommac en luftvärnsrobot.

Mentala proppen

Jag vet inte, jag… är tillvaron inte lite gnällig numera? Förstoppad? Kung Bore har stopp i röven – så måste det vara. Det saknas energi både här och där i bloggvärlden, det är mest ett jävla hasande eller möjligtvis lunkande… Ja, ja, ta åt er bara, herregud, JAG tar åt mig! Jag vill ha en elstöt eller femton!

Jag vill en jädra massa, helt klart. Men fokus, spjutspetsen i tillvarons öga, saknas. Jag far iväg som en hyfsad bålgeting men fem sekunder senare glider jag i sidled, svajar till och dunkar i backen. Gäspar och ger upp.

Vad sker?

Inte mycket.

Alldeles för lite.

Och när det sker något -

är det inte det jag vill!

Nu provar jag eluttaget i väggen. Hej på er…

Nytt anslag på kyrkdörren i Wittenberg?

Man vill glida in i spåttifaj-dimman, man vill lyssna på Bessie Smith, man vill smutta Talisker, man vill behålla tofflorna på, man vill bli knådad på ryggen av en snäll dansk, man vill glömma att det finns ett jobb, man vill glömma att man har en chef som inte stavas Lilla Blå. Man vill, man vill. Men kan man?

(lång tystnad)

Tjaaa…

Butiksöppet? Nja…

Hemma i köket igen. Mitt kök. Det stökiga och varma. Tomt kylskåp och tom mage. Dränerad på energi varje dag numera - jag misstänker den där lilla bråkiga körteln i halsen som ömmar och gnisslar. Kroppen är som lim och jag sväller över alla breddar. Börjar kanske dra ihop sig till ett opkald till Dr Mengele igen. Lika upphetsande som ett råttbett. Tvi!

Men resan var dejlig och företogs i det långsamma tempot. Jag sov trygg som ett barn på det svarta vinterhavet. Fluffiga dunbäddar. Fick frukost på sängen av en skön yngling. Föll i gråt framför El Greco. Fann en ny favorit i konstnären Rolf Nesch. Njöt goda vänners avslappnade sällskap. Kaffet smakade som det skulle och utsikten var grann.

Men jag är trött, så otroligt trött. Det känns som jag svalt en tubsocka som satt sig på tvären i halsen. Ute snöar det. Imorgon lovas rejält oväder. Och jag ska jobba. Fattar bara inte hur jag ska orka. Skulle kunna sova en vecka. Blogga? Senare, senare…