Utflykterna till skinnriket – det låter kanske suspekt porrfilmsaktigt, men har inte ett smack med obskyra filmäventyr att göra – var för mig som barn en blandning av leda och trivsam helgspänning. Men framför allt var det doftupplevelser! Skinnriket, där körsnärerna löpte amok med allsköns artiklar och där lukterna som slog emot mig liksom tatuerade hjärnbarken. Jag anar att även mina föräldrar var rätt glada i de där dofterna, eftersom jag minns flera utflykter och otaliga turer bland metervis med skinnkläder. Mor provade snitsiga kappor med slag och knappar, far frossade i jackor, västar och handskar. Där fanns bälten, plånböcker, hattar, väskor, stövlar och fan och hans mormor. Allt i skinn. Minns jag fel när jag tyckte hela trakten luktade?
Än idag blir jag lite yr i hatten av att gå förbi en affär som säljer skinnkläder. Det luktar jävligt gott helt enkelt! Len nappa, knarrigt läder och sån där smeksam mocka som faller tillrätta under handens beröring som om den inget hellre vill än tillhöra dig. Är det konstigt att jag trillat dit på parfym som luktar läder? Men läder är en relativt liten parfymnisch och har kanske inte tilltalat den stora massan per se. Så gillar man läderparfymer så får man leta efter godbitarna. Letat har jag, och funnit några favoriter. Cuir Ottoman är en av dem. (Cuir betyder läder på franska).
Cuir Ottoman från Parfum d’Empire kommer förpackad som en liten maltwhisky, ni vet de där runda fodralen i papp och metall som flaskan finns i och som signalerar att innehållet är lite förmer än vanligt? Cuir Ottoman är alltså en liten minivariant på ett maltrör, åtminstone vad den mörkblå förpackningen gäller. På sätt och vis gäller det även innehållet. Jag tycker nog den här doften är snäppet bättre än flera av de läderdofter jag sniffat på och ingredienserna rymmer iris, egyptisk jasmin, rökelse, styrax, läder, tolubalsam, benzoin, cistus, vanilj och tonkaböna. Porrtermer för parfymnördar – eller rena grekiskan för den oinvigde.
För män eller kvinnor, undrar du? Höh, svarar jag. Cuir Ottoman vänder sig till dem som gillar lukten av nyinköpt mockajacka och som vill ha en doft som mjuknar på huden och blir varm, sensuell och lite kärv. Parfum d’Empires dofter är inte uppdelade i herr- eller damdofter, de måste upplevas och provas. Jag hade gärna dreglat över en man som haft på sig Cuir Ottoman men sitter gladeligen och sniffar på mig själv med stor behållning. Det är en härlig doft som sägs vara inspirerad av det ottomanska riket och den fuktiga svulstigheten hos turkiska bad. Men jag tänker mest mockaskinn, jag. Något varmt, gott och starkt att svepa in sig i, något som inte försvinner i mängden eller ögonblicket, men som lägger sig runt min kropp som en andra hud, både trygg och sensuell på samma gång.
Det är inte den svettigaste eller fränaste av läderdofter, det är inte den med störst knullvarning, snarare en markant doft som dock mjuknar och lägger sig som ett varmt lite sockerbränt skimmer över huden. Som något man vill sträcka sig ut och känna på. En komma-nära-doft. Kanske åt det maskulina hållet för den som är ovan vid allt som inte luktar enbart blommor och sötma, men definitivt värd att prova om man är ett fruntimmer med lite tåga i sig. Och det är man ju. Jag vet inte om de säljs i Sverige ännu men små prover på nätet går att finna om man vill testa innan det stora inköpet. Själv vaktar jag mitt rör som vore det en gammal fin Ardbeg.
