Gubbarna på startlinjen
september 18, 2009När den kristallklara, vackert färgade hösten glider över tröskeln och in i det där gråfeta grötiga blöta fanskapet brukar jag ge upp. Svenska fläskångesten slår till och jag krymper ihop till nåt knytt som bara vill dö. Ge mig en begravning eller ge mig ljuset åter! Ja, ungefär så…
Men i år verkar det finnas hopp. Nån liten ängel på nåt litet moln har fått ett par minuter över och beslutat sända mig lite guldstoff. Husgudarna och spatthästarna Nick Cave och Thåström släpper nytt strax innan gröten slår till. Det tackar jag för. Nickan är extra god och släpper både bok och platta. Han släpper sig även på Chinateatern i Stockholm i oktober men där lär jag inte få sitta och sniffa. Så god var inte ängeln. Men ändå… det finns en ljusstråle i mörkret.
Så läser jag om farbror Bobban som ska ha stor utställning på Statens Museum för Kunst i Byen nästa höst. Nästa höst alltså. Ja, ja, men det är lika bra att ta ut all glädje man kan på en gång. Jag snackar om Bob Dylan alltså. Med målarpenseln i högsta hugg. Är det inte en kittlande tanke? Bara han inte får svensk fläskångest och skär av sig örat i bästa van Gogh-stil.
Mina gubbar! Mina goa gubbar! Nu glädjer jag mig. Jävlar vad jag ska tanka och dra i den här lyckospenen hela hösten. Annars dör jag. Amen!
Bilden heter ”Train tracks” och är en akrylmålning av farbror Bobban.
Vi giller’t!
Ja, va vi giller’t!
Ja jösses, va vi giller´t
Har jag huvudet upp och benen ner så vet i alla fall jag vart jag ska nästa höst! Kan tänka mig att det blir en rejäl anstormning när den här kombinationen kommer till Byen!
Det blir väl köer runt kvarteret men vadå… vi kan ju vinka till varandra.
Så gärna så
Lilla Blå…
Husgud, Husgudar
Oj, vilket märkligt sammanträffande…
Trodde i min enfald att det bara var jag som just använde uttrycket ”Husgud” så trevligt att jag har fel…
Att det är just Thåström är ett annat… (Ja, jag vet att du skriver om honom då och då, och faktiskt stod jag med min ”kikare” senast på Malmö festivalen och försökte blicka över vem som vad just ”Lilla Blå”…)
Sällskapet, har du lyssnat på dom? Om inte, rekommenderas varmt. Om du är Thåström fan, precis som jag…
/Marie
Hej Marie och välkommen. Det finns inga märkliga sammanträffanden, vet du väl?
Jag har varit och tjuvkikat hos dig några veckor. Där ser man. Sällskapet hade varit svårt för mig att missa av flera orsaker. 
Dem har jag nära hjärtat, ser du.
Glad att se dig bland mina kommentatorer.
Till och med Skatan flaxar nog ner till ”Byen” nästa höst … om jag lever och har hälsan.
???
Det skulle kanske kunna bli en Dylan-fan-bloggvänners-träff där på museet. Man skulle vandra runt där bland tavlorna och medan man beskådar verken snegla runt lite försynt på folket … och spana. Kan hon där vara … hmm Znogge (äsch henne känner jag ju) eller han där … hmm … dr no och dääär är ju … måste vara ju … Majsan och Lilla Blåååå.
Gör det, Skatan! Flaxa in över Danmark och jag tar emot dig, ska du se. En ”Dylan/bloggträff” toppat med konst hade ju varit kanon, ju. Bra idé!
Det enda är att det är svårt för superskurkar att komma in på museum, skatan. Stöldrisken, serru.
Du kan klä ut dig. Till hemmafru. När jag tänker rätt på saken så kan jag också göra det. Klä ut mig till hemmafru alltså.
Tema hemmafruar? Jag gillar’t!