Jag har stökat runt lite hemma i helgen. Flyttat lite möbler. Och se på fan; farmors mors gamla gungstol kommer fram i ljuset. Från förrförra seklet. Det får mig att inse två saker: 1) jag äger faktiskt en häftig möbel som man kan gunga i. 2) jag har något som relaterar till förrförra seklet!!!! Hur jäkla gammal är man inte då?
Imorse vaknade jag klockan sex. Söndag.
Jag går upp klockan sex en söndag morgon, fixar en balja java och sätter mig och gungar i gungstolen. Bara tanter gör sånt. Utanför mitt öppna fönster ligger stygga stan dammig, tyst och sval. Jag gungar sakta, smuttar på mitt kaffe och känner ro. För första gången på ett par tre veckor.
Jag betraktar mitt 30-talsbord, mina 20-talsstolar och jag diggar min gungstol. Jag fixar ännu en balja java. Smuttar vidare. Gungar vidare. Det går en timme i absolut tystnad och jag mår fint.
Men mitt hem? Mitt hem är en tants hem nu.
Jaha, så fort gick det alltså…
Och snart landar lite socialrealistisk absurdism i tants brevlåda. Bara så tant vet. Och inte trillar ur gungstolen när det dunsar till.
Gosefina! Tack!
Ibland blir man överumplad över tidens taktfasta marscherande…
Huh, det lät arméliknande och otäckt.
jag önskar jag kunde få känna lite på ditt hem. Bara stryka med handen över tyg och kranium.
Åh, Morran, det var fint sagt. Jag klappar skallarna lite från dig.
Vad avundsjuk jag blir.
I går var jag Stadsmissionen på Hornsgatan och insåg att mitt senaste möbelinköp var så in i bängen fel. Helt galet.
Där stod en fåtölj som hade passat helt perfekt, till 1/4 av det jag betalat för någon månad sedan.
I den hade jag kunnat suttit och njutit farbror omgående.
Du, där kikade jag in för ett par månader sedan. Tänk om du var där då?
“Njuta farbror” var ett bra uttryck.
Embrace your inner and outer Tant!
Borde man kanske ha på en T-shirt?
Att vara tant – jag vet för jag är en riktig rund liten, nej, inte liten, men i alla fall,rund tant – är att njuta sitt opium (cum dignitate) . Jag menar … jag menar … otium cum dignitate*
/Kram från Skatan, klok som en gammal korp.
Äsch då, vilken förarglig felsägning …
Jag gör det redan, njuter, fast i flygande flaxande fart. Älska du vår då-tid. Så får du njuta dubbbelt – och länge, länge – lilla blå!
* latin: vila med värdighet.
Njut du ditt opium, rara, det skulle jag också behöva göra.
Men välkommen i klubben hjärtat. Det är rätt trevligt att vara tant.:D
Du, nu har jag inte tid att kommentera. Jag måste gå och kolla i spegeln om jag fått hängröv…
Jag har ofta varit tant. Du ska vara glad att du inte blev …
…
…
blev …
Isbjörn, just det, isbjörnar, som är så mäktiga och starka, har det svårt nu. Usch och fy!
Du har ofta varit tant, säger du? Det tror jag nog du får utveckla. Max 20 meningar. Varsågod. (Isbjörnarna kan du lämna därhän).
Ja, du känner ju till min mycket macho och homoneurotiska läggning, så det är förståeligt att du tvivlar på min utsago. Dock känner du väl också till att jag vandrat längre längs de ockulta vägarna än någon annan, hur väl bevandrad jag är med Swedenborg, LaVey, Nötveidt, Bureus, Crowley, Steiner med flera med flera. Och även om du inte tillhör de invigda vet jag att du känner väl till hur detta ensliga vandrande på de esoteriska vägarna, där blå tobaksrök för en till möten med åskfåglar, där soma förtärs i stora mängder, där svampar, syra och sexuell sadism brukas och missbrukas för den slutligt själsliga upphöjelsen i en synkretistiskt holografisk allbild i den anda som Strindberg framför i Legender, där Swedenborg och Nietzsche framställs som besläktade tänkare, kan leda själen på tillfälliga irrvandringar, så att man snart knappt ens kan avgöra vem man själv är.
I sådana stunder har jag ofta funnit mig i en gungstol med tweeddräkt, skägget avrakat, håret uppsatt i en knut i nacken indränkt i tung parfym avnjutandes en sötsliskig likör av okänt märke och rökandes cigarill med munstycke.
Swedenborgianerna lär väl hänföra det till tuktoanden, Strindberg de osynliga, och dagens blinda vetenskapsmän de stora mängderna droger som förtärts; själv vet jag att det bara är ett led i frigörandet av min själ. Snart nog har jag frigjort mig från barnsliga normer, kastat av mig oket som samhälle och uppfostran tvingat på mig och står fri och oförfärad inför den slutgiltiga upplysningen, dvs Nietzsches middagstimme.
JAg hade också en gammal gungstol från förra århundradet och den hade en historia. Nu blev jag inspirerad att skriva om den – det ska bli så fort allt lugnat ner sig lite.
F ö tycker jag att dina tanttendenser är helt OK. Leve tanten!
Från FÖRRA århundradet, ja, men har du en från FÖRRFÖRRA århundradet?
Ska det vara så där många “R”?
Hur många R är det i detta?
Näpp, din är snäppet äldre, helt klart!
Jag har en häst som är barnbarnsbarn till min allra första häst.
Och min första häst var ändå gammal när hon fick sitt första föl : -)
På tal om gamla gungstolar. Och the art of being tant.
Men gungar de i gungstol, frågar jag mig… Hästarna?
Dr No: Du klarade det på sex meningar! Men vilka meningar! Vilka långa meningar! Du mästare av bisatser.
tack! Jag siktade på att fullkomligt översvämma kommentarsidan med ett tjog vansinnigt långa meningar, men se text lever ju sitt eget liv; och den där ville som synes självdö redan efter sex. Precis som jag.