Utflykt i friska luften idag, pallade 20 minuter. Hela systemet vinglar och vacklar. Konturerna skarpa och vassa, måsarna skriker, folk trängs överallt med fula miner.
Jag ville bara hem. Istället fastnade jag hos nån matlagningsmänniska som skulle omvända mig till vegetariskt.
- Behövs inte, kraxade jag. Det är redan gjort!
Han hörde inte på. Ville proppa mig full med rödbetor och kapris och starka kryddor. Jag lät honom hållas, det var ett tag sedan nån karl proppade mig full med nåt. Sen vacklade jag hemåt.
Människor med lördagsansikten. Trängs-och-stå-och-köa-och-göra-av-med-stålar-ansikten. Rena krigsmålningen. Man blir så trött, va?
Jag gör som pöbeln, jag veckohandlar. Bågnar under bördan. Vegetariska biffar, morötter, kilovis med citrusfrukter – och så dasspapper. Men jag pallar ju knappt äta numera? Jag lever ju på te och morfin. Det räcker fint.
Kylskåpet som morrat och brummat är nu fullstuvat och håller tyst.
Bokat tvättstuga imorgon. Måste upp i ottan, enda lediga tiden. Gud. Hav. Förbarmande. Och. Ge. Mig. Rena. Trosor.
Lipsillen här får vänta. Jag pallar inte ge mig ut i den skånska djungeln ikväll. Man är ju morfinist. Men om några dagar… Jag tar på mig tropikhatten och grabbar macheten. Får väl hugga mig fram, ända upp till Småland.
Själv har jag tagit mig ur medelsvenssonträsket den här veckan och helt enkelt skippat veckohandlingen. Det känns lite otäckt och främmande, men gränser är till för att tänjas
Själv behöver jag inte så mycket käk här i torktumlaren, blir så förbenat åksjuk då….och familjen får väl klara sig bäst de vill.
Puss och kram!
Hej, Blå. Ville jag bara säga.
Hej, Petter.
Kram… en jättekram …bamse..
Kram och kram igen och som ren omväxling kram.
Det var värst vad det blev kärleksfullt? Jag tackar och tar emot. Kan behövas.
Jag tafsar också litegrann. På det där trevliga sättet, alltså.
Verkar rörigt! Känn glädje!?
Ja jädrar, kanske är det nåt kosmiskt trots allt. Jag känner mig som om jag vore morfinist. Har frenetiskt läst innehållsförteckningen på mina Omega 3 kapslar för att utröna om det innehåller nåt knarkaktigt. Yr, borta i huvudet, tankspridd, lullig helt enkelt… dessvärre når inte mitt morfin till muskler och så, där skulle det vara skönt att bli lite bedövad också.
Synd att jag har lovat Fjodor, har liknande bilder från nutid på honom… synd…
Huskorset: Tafs, tafs.
Storabh: Glädje? Öh… jo, du har rätt.
MG: Ha-ha, synd han är så blyg då…!
Gå inte och dratta omkull igen, va. Var rädd om dig.
Hej,
Så jobbigt att vara krasslig…
Krya på dig!
Men, har detta utspelat sig i verkligheten? Det låter som en jobbig dröm. Speciellt den där matmänniskan med rödbetorna….
Hoppas du mår lite bättre nu!
Jag tafsar och kramar på dig jag med. Blev så inspirerad av övriga kommentarer. Rena rama ormgropen ju
Jag ser lystet på från mitt mörka hörn. Som vanligt. När jag dyker fram är det ju med samma subtilitet som Nicholson i “Livet från den ljusa sidan”. Eller Shining.
Ha’t gött!
Madonnan: Jag försöker krya och krya allt vad jag orkar.
Mrs Li: Ja, detta händer i verkligheten. Välkommen till ormgropen förresten. Nu har vi väl det svinaktigt skönt, för att citera Jarl Kulle.
Dr No: Jo, jag har märkt din lystenhet, för att inte tala om din subtilitet. Hej du.
Hur har du det i dimman hjärtat? Vi kan ägna måndagen till att lyssna på båttut och drömma om bättre dagar.
Hoppas du känner dig lite stadigare och att du fått i dig något gott i helgen. Kanske rentav lite whisky för att liksom snurra till det på andra hållet. Borde ju bli “rakt” då?
Blyg vet jag inte om han är… kanske vill han behålla sin image. Idag sjunger han barnvisor på dagis och gesterna till dessa kan ju se snarlika ut
Han är fin Fjodor, förbannat fin…
Jag skådar människorna med en blandning av avsmak, åtrå och saknad. Som alla vampyrer.
Nu är jag sjuk istället – jädra babysim! (men jag har i alla fall lärt mig ligga på rygg…) Frisknat till nog för konsert eller?
Wettex: Dimman har lättat, Köpenhamn är mulen och själv sliter jag med medicinska termer på jobbet. Ingen whisky i helgen. Morfin och aristokrater för hela slanten.
MG: Det där vet du bättre än jag, men jag tar dig på orden. Hälsa och klappa.
Dr No: Jaså, du hamnade på rygg till slut?! Jag har några dygn på mig att tillfriskna och slipa macheten. Det ordnar sig nog.
Men jag skulle ju inte…hade lovat att inte sätta mig vid datorn…men jag bara måste säga det till dig…jag älskar din blogg, eller är det dig jag älskar…jag vet inte, mer än att du e så jäkla bra. De där lördagsansiktena är scary, samma fejjor som fö mötte mig i fredags när jag sprang på stan.
Peace: Åh, söta. Goa fina du. Tack!