Kanske blev hon prillig av hela cirkusen? Det är i så fall förståeligt. Var hon dålig på att räkna? Skarvade hon rentav? Själv påstod hon i alla fall – i sin egen berättelse “En modig qvinnas händelserika lefnad, Antecknad av Henne Sjelf” - att hon födde 22 barn! Alla dog om jag förstått henne rätt. Det borde ju göra vilken kvinna som helst skogstokig. Det känns nästan självklart. Men å andra sidan var det – och förlåt att jag låter så lättsam i detta allvarliga ämne – rätt vanligt att barn dog vid den här tiden. Titeln här ovan utgavs nämligen redan 1841 och den författades av Anna Carlström.
Men 22 barn? Det låter häpnadsväckande mycket, till och med för ett så remarkabelt fruntimmer som Anna. Hon föddes förresten 1780 i Ångermanland men hamnade så småningom i Stockholm där hon öppnade bordell. Hon hann även med att gifta sig – fyra gånger!
Nej, inte ens vid denna tid skyltade man med ordet BORDELL tvärs över husfasaden. Istället användes benämningar som “värdshus” och “kaffehus” och man hade ett gäng damer som sysslade med att… hm… servera sina bakelser på allehanda upptänkliga sätt.
Påskveckan 1838 öppnade Anna Carlström sitt eget kärleksnäste, “London” kallat, på den här välkända adressen:
Just det, Skeppsbron i Stockholm. Den exakta adressen har jag inte, Anna själv skriver bara att den låg “i samma hus där så kallade Gamla Rejsens varit“. Vid den här tiden hade driftiga Anna alltså hunnit med att föda 22 barn och gifta sig fyra gånger. (Hennes tredje man, underofficer i flottan, dog efter att ha fallit från Munkbron när han skulle kliva ombord på en båt). Anna, som startade flera rörelser, drabbades likafullt av diverse konkurser och elände. Skulderna hopade sig och hon accepterade därför ett giftermålsanbud från skeppare Carlström. De ingick en deal om att Anna skötte sitt till land och skepparn styrde till sjöss. Så förflöt en tid innan skeppar Carlström kom tillbaka till Stockholm, bara för att finna att frugan drev populärt horhus med specialtillstånd från polisen! Nu fick hon förklara sig och det gjorde hon på följande vis:
“Tiderna är ombytliga och man måste skicka sig därefter. Om jag nu försakar detta tillfälle, så har jag ingen utväg att kunna försörja mina fordringsägare, som är min högsta åstundan. Däremot, om jag fortsätter denna rörelse, kan jag gottgöra mina skulder och ändå ha en tarvlig bärgning på min ålderdom. Och kom ihåg, min vän, att nuförtiden heter det: förtjänst och pengar!”
Så nu vet ni det, kära medsystrar, vill ni öppna bordell för att klara skulderna, så se till att ha glasklara argument inför maken. Ovanstående bet till och med på en gammal skeppare, som efter ett ömt avsked av hustrun, stack till sjöss igen och lät Anna fortsätta affärerna. Hon flyttade verksamheten till Kråkgränd 2, i anslutning till Skeppsbron. Anna skriver själv att hon minsann var, för att tala nutidssvenska, serviceminded:
“Jag hyser den övertygelsen att jag icke haft någon möda ospard för att gå var och ens önskan till mötes, som behagat besöka detta värdshus.”
Mera exakt vad det kan ha inneburit för den drygt 60-åriga tjugotvåbarnsföderskan tänker jag inte gå in på. Men Skeppsbron blir aldrig mer densamma i mina ögon efter Anna Carlströms berättelse.
Såhär ser Anna Carlström ut idag enligt Google. Hon jobbar på Lantmännens. Jag antar att det är en annan Anna. Hej, Anna!
Hon ser förvånansvärt pigg och fräsch ut för att ha fött ett antal barn och dessutom jobbat häcken av sig.
Jag minns alltför väl hur jag såg ut efter en unge…
I övrigt inga jämförelser.
Fredagskram vännen!
Det var så ta mig fan bättre förr! Och alla som säger annat har fel och är tusenfalt förbannade modernister och de lägsta av tjänare i den vedervärdiga “Church of Progress”.
Frejdig kvinna, helt klart, Anna Carlström! Jag har visserligen träffat en kvinna IRL som fött 18 barn… många levde men några hade dött i späd ålder. Hon bodde emellertid på ett slott i Loiredalen, hade make och tjänsteandar och behövde inte jobba för att dra in kosing för att överleva… Men detta var ju på 1900-talet och andra tider förstås….
Det måste vara Hotell Reisen hon nämner?
Det har anor från 1600talet och ligger väl på adress skeppsbron?
Bott där 2 ggr..Riktigt mysigt ställe.
tack för otroligt givande läsning,i tid och otid:)
Lina: Där sa du något! Det tänkte jag inte på, men du skulle mycket väl kunna ha rätt.
Hej, förresten, och välkommen hit.
Skatan: 18 battingar var heller inte fy skam. Men jag hade hellre nöjt mig med slotten i Loiredalen och de där tjänsteandarna.
Dr No: Du är i full gång märker jag.
Akta blodtrycket bara.
Wettex: Tror som sagt inte det är samma Anna, raring.
Hmmm… Hade på gymnasiet en biologilärare som hette Carlstöm och han pratade mycket varmt om det här med preventivmedel. Kanske en släkting…
Znogge: Inte omöjligt.
Hmmmm…22 kids?? Då måste det nog ha varit dubbel- eller rentav trippelleverans då och då
I Norrland födde man många barn på den tiden, så nog för att det låter mycket (även i Norrländska mått mätt är det kanske 6-7 födslar i “överkant”) så kanske. Att ALLA dör låter ju överdjävligt förstås och synd, jag hade gärna haft lite av hennes blod. Då hade jag kanske varit mera affärsdriven idag.
Återigen en fängslande berättelse från en fängslande kvinna!