Jag samlar ju på kranium. Inte för att jag fått ihop så väldigt många, men det är trivsamt att gå hemma och damma skallar och pyssla lite ibland. Idag får jag syn på till salu-annonsen: ”väderbiten skalle från självdöd boxer“. En boxer? Hm, bilden ser bra ut. Men 65 dollar? Och frakt ända från Kalifornien? Är det inte lite overkill?
LILLA BLÅ BLOGGEN
Overkill? Vad är det när samlardjävulen har en i sitt grepp? Kom igen nu
Jag har bara skelett av fiskhuvuden, en skalle från en iller och en hel torkad kantnål hemma.
Jag förstår känslan.
Föresten, räknas skelett av sjöborrar?
Haaa, overkill.
Väderbiten skalle från självdöd boxer. Den annonsören skulle jag vilja träffa. Varför inte åka dit och hämta den själv. Kan bli upptakten till en skön skröna a la Axel Munthe.
Mrs Li: Sjöborrar räknas definitivt. Dock ej snorborrar.
Dr No: Du fattade. Bra.
Anders: Hm… sätt inga idéer i skallen på mig nu.
En död sill hade fattat. Halva göteborgs befolkning vrider sig fortfarande i magsmärtor.
Dr No: Typiskt göteborgare.
Mon diö. Frakten. Se upp med den bara… Min vandringskäpp med hundhuvud från UK, bidde hyfsat mycket dyrare än jag tänk mig. Men kör vettja!!!
Jo. Lite kanske. Borde gå att hitta något liknande på närmare håll. Jag kan gillra en fälla för grannens otäcka dvärghund av någon slag terrierart. Kan de va nå’t?
Prudde: Tanken har slagit mig också under dagen. I kvarteret där jag bor springer diverse fyrbenta runt hela dagarna. Nog borde jag väl kunna ordna saken lite diskret? Hmmm.
Här kommer en inflyttad göteborgare i exil med knorren:
Tja, over-seas-kill i allafall.
Som barn fick jag sl’pa skallar fran slakthuset… som mamma kokade rena. Jag hade en kusin-grabb som samlade pa allsk;ns skallar, levande ormar, etc etc.. jag kaenner fortfarande lukten av den daer koskallen vi gick och slaepade pa genom halva stan. Lycka till! Skall halla oegonen oeppna f;r eventuell hundskalle haer pa Koh Chang. Kram!
Huskorset: Pa-ra-baaam!
Skatan: Lukten, ja. Tala inte om det.
Så kallat hundskall.