En gång i tiden, bosatt på södra halvklotet, huserade jag i ett stort hus med bl.a. två japanska kockar. De skämde bort mig med japansk mat och jag åt som en gris. Sushi blev en favorit.
Några år senare drabbades jag av stor aversion mot sushi. Då var jag tillbaka i hemlandet och sushiställen började poppa upp lite här och var. Jag undvek japansk mat som flugan flugsmällaren.
Vännerna förstod inte. Sushi som är så gott!?
Så ikväll föll jag till föga. Det var dyrt. Det såg pyntat och läckert ut på tallriken. Jag högg in.
Fy fan!
Aldrig mera sushi!
Just sushi kan få mig att bli rejält illamående ibland…vet inte varför, det finns inget traumatiskt kopplat till intaget av sushi
Men jag kan bli grymt sugen på det och när jag väl sitter där med de vackra bitarna vänder det sig i magen….
Trots avsaknaden av japanska kockar så är sushi inte min grej heller… Eller kanske just därför
Ja, det är konstigt. Samma här, för sistens när jag var sjuk fick jag dottern att köpa hem sushi åt mig. Jag såg fram emot, längtade och sa till och med att jag ville ha mellanvarianten, inte den lilla. När hon kom hem öppnade kartongerna vattnades det i munnen.
Jag började att äta och efter två bitar var det kört. Usch! Tvi vale att jag aldrig lär mig.
Kan inte låta bli att le åt era kommentarer. Jag sitter tydligen inte ensam och gungar sjösjuk i den här ekan.
Uschi!
Storabh: Där satt den!