Get it?

Varför har min tandläkare tre getter i väntrummet? De stirrar obehagligt på en varenda gång man kommer dit. De är dessutom målade i de minst lika obehagliga kulörerna uringul, tarmrosa och hjärtfelsblått. För att getterna ska få stirra ut mig tar tandläkaren hiskeligt mycket betalt.

Fisen, svetten, cigaretten – ut från toaletten

Vi pratar bajs, jag och min kamrat. Av anledningar som vi inte behöver gå in på. Men vi pratar om olika varianter ur bakluckan. Nåväl, då slår det mig plötsligt:

Sambandet!

För visst måste det finnas ett samband mellan de senaste årens nischade parfymtrender där dofter skapats som ska påminna oss om svettiga kroppar, asfalt, smutsiga lakan, unken garderob och gammalt skoläder – och västvärldens alltmer spridda rökförbud?

Hur jag tänker?

Tja, nuförtiden så luktar det fan att gå på krog, konsert och klubb. Det har det i och för sig alltid gjort (pga röklukten) men numera stinker det istället fis och svett. Röken kamouflerar inte längre och istället känner vi vad vi människor egentligen luktar när vi tränger ihop oss på liten yta och gnider oss mot varandra av diverse anledningar.

Folk har klagat på detta. Men de där parfymskaparna måste ha tänkt till: nu är det dags för den ‘civiliserade’ västerlänningen att åter vänja sig vid riktiga lukter, kroppslukter. Och så får vi otvättad kropp på flaska! (Och till er som bara köper blomdofter, det finns en annan trend inom parfymbranschen också. Men ni finner den inte på Åhléns hylla – ännu).

Jag kanske ska tänka ett varv till. Jo, det gör jag. Under tiden sniffar jag på  bitonerna av sur disktrasa i doften ”1740 Le Marquis de Sade” och undrar om det kan vara något för kontoret imorgon?

markis-disktrasa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Luktade han disktrasa?

Ernst-Hugo – pussmun?

Lång promenad idag för att rensa systemet. Skitväder ute men inne är det varmt och gott. Nu står en potatisgratin i ugnen och börjar dofta alltmer. Ska steka upp en laxfilé. Tre rullar med Ernst-Hugo Järegård ur serien  ”Skånska Mord” att välja bland. Vågar jag? Ernst-Hugo var jag rädd för som barn. Han hade så våta läppar. Han verkade alltid så arg.

Jag äter nog först.

Att vakta sin tunga

Jag rökte cigarr igår. Idag när jag vaknade kändes det som om jag tappat tungan ute nånstans. Troligen på en sån där gångstig av grus där folk passerar förbi i tid och otid, hundar rastas, cyklar viner, ungar klafsar omkring och petar med pinnar, nån tant med rullator stöttar sig fram. Där inunder alla dessa aktiviteter har min tunga legat inatt. Känns det som. Jag har precis varit ute och letat rätt på den, hjälpligt torkat av den och stoppat in den i munnen igen. Ja, ja, sent ska syndar’n vakna och nu är klockan redan tio.

Snabbkäk à la klatt

Ni vet de där mjukostarna i små plastburkar från affären? Med vitlökssmak? Ta en klatt av en sån sort och en klatt creme fraiche och ljumma i en kastrull tillsammans. Stek under tiden upp ett par örtbiffar. Några sekunder innan de är färdiga – hiva ned lite bladspenat och några bitar fetaost i stekpannan och låt fräsa. Dunka sedan ned biffarna på tallriken bredvid några körsbärstomater och en klatt keso. Du har väl saltat och pepprat? Och så klatschar du ned spenaten och fetaosten bredvid och toppar biffarna med mjukost/creme fraiche-röran. Voila! Middagen fixad på mindre än 10 minuter. Under förutsättning att du har örtbiffar hemma förstås. Men det har du väl?

Med ett glas rödvin till slipper du skämmas.

Generande hårväxt

”Går det att hypnotisera bort generande hårväxt?”

Den intressanta frågeställningen låter jag raskt gå vidare till mina läsare. Själv vågar jag inte svara. Och ja, det är naturligtvis någon som sökt svaret på google och fått direktivet att bege sig till Lilla Blå Bloggen. I say no more.