Okay, Dr No och hans kommentar här nedan i ”Bloggtorka” om att jag borde lyssna på Britney Spears fick mig att vakna ur bloggdvalan. Nej, min käre Dr No, här lyssnas inte på Brittan. Men jag greppade efter underbara Lotte Lenya. Se på henne, bara! Blicken!
Lotte föddes i Wien i slutet av 1800-talet och var skådespelerska och sångerska. Hon gifte sig med Kurt Weill (två gånger till och med, en gång på 20-talet och sedan en gång till 1937 efter en tids skilsmässa). Hon slog igenom i Tolvskillingsoperan som Sjörövar-Jenny. Jag gillar Kurt Weill och Bertolt Brecht. Gillar man dem är det ofrånkomligt att man förr eller senare finner Lotte Lenya, som gjort otaliga tolkningar av sin mans musik. Men Lotte hann med att medverka i en bondrulle också. Nej, vad skriver jag? Inte en sån där rulle med bönder, utan en sån där rulle med James Bond. Lotte lirade mot Sean Connery i ”Agent 007 ser rött”. I filmen spelade hon agent.
I verkligheten lämnade Lenya Tyskland under nassarna och flydde till USA där hon bodde fram till sin död på 60-talet.
Här i en sång som har spelats in i otaliga versioner, med allt från Bette Midler till Joakim Thåström:
Jodå, har man först bekantat sig med den här låten via Imperiet och Pughs tonsättning kan det bli förvirrat. Men såhär låter faktiskt originalet. Personligen tycker jag den vinner i längden. Det är något med denna suggestiva sorgsna klagan som växer sig starkare ju mer man lyssnar. Efter ett tag kryper den under huden.
Därmed inte sagt att jag inte gillar den svenska versionen. Här i en inspelning från Eldkvarns ”Cirkus Broadway”, sent 80-tal, både Pugh och Joakim Thåström sjunger tillsammans. Thåström med en spastisk inlevelse som är på gränsen till svår att se. Men han klarar det, som alltid. Kolla in ögonen. Han påminner om en picassomålning som fått liv. Lyss till Pughs inledande klagan som övergår i taggig rock och se Plura som stompar omkring mitt i alltsammans i sin teatraliska hatt.
Lotte, Pugh, Joakim, varför älskar jag er så?
Det är decennier mellan dessa båda versioner. En ung kvinnas klagan inför sin mans hjärtlöshet i två helt olika tolkningar. Jag tycker det är underbart!
Och Dr No – please, no more talk about Britney in here, okay?
Det är underbart! Om det är någon som verkligen ligger mig varmt om hjärtat så är det Pugh. Britney är liksom inte ens i närheten av samma division.
Kan tyvärr inte se hans ögon i videon. Det är något annat som stjäl uppmärksamheten hela tiden…
Jag tänkte nog att det skulle få fart på dig – och nog är hon söt, men inte kan hon tävla i sängkammarblick med allas vår Britney Spears.
Jag tänkte be den samlade prettokåren (i detta fall då representerade av dig, dvs min idol eller hur det var, och znogge) att efter förmåga få ut kvastskaften, men så insåg jag att det skulle ju eventuellt kunna tolkas som en förolämpning snarare än ett välmenande råd, så jag bevisar istället min tillhörighet till gruppen vi-sitter-på-kvastskaft genom att hänvisa till följande citat ur Peter Weiss ”Motståndets estetik” om just Bertolt Brecht:
http://omniaabsurdumest.blogg.se/2008/july/bertolt-visionerar.html
Fast det kanske är mer vänsterintellektuellt, å andra sidan.
Näe fan, djuping som djuping…
(I klartext: Tack för ett bra inlägg!)
Kära Lilla Blå, vilket härligt inlägg! Även i min bok seglar Lotte i kapp ovan där med Nina och Billie, Sarah, Ella, Monica och Blossom. Och säkert några till som jag inte kommer ihåg just nu. Åh vad jag tycker om dig!
Jag tycker också det är underbart! Både båda versionerna…var och en på sitt speciella sätt…. och din underbara text om de här versionerna… Kram!
Åh, vilket inlägg. *I***L*O*V*E***Y*O*U* & thanxz
Znogge: Nej, B. är från en annan galax.
Majsan dear: Ögonen är de där svarta stirrande sakerna på varsin sida om det du tittar på.
Dr No: Tack för elchocken. Jag behövde den.
Huskorset: Vi har bra smak, vi två. Klubben för inbördes?
Skatan: Javisst är de bra båda två. Olika men bra. Kram.
Godiva: Darling!
Lotte Lotte Lotte , Og Marlene — og Hildegard Knef — og , og — Magische Deutsche Damen .
Lady of the Lake: Indeed!
Vafalls! Är det ett litet, litet, pyttelitet leende man ser på han med utväxten i början!!!
Pelle: Tror jag inte?!
Jag hörde den här låten först i Tom Robinsons version. Han har gjort en egen översättning av den tyska texten och gjort så att den har ett homosexuellt tema istället (egentligen var det bara ett eller två ord som behövde ändras, men han gjorde en rejäl revidering). Rekommenderas starkt, den är mycket bra!
Låter intressant, tack för tipset! Och välkommen hit ska jag väl tillägga.