When cookies crumble

Under min idoga skafferitömning ikväll fann jag en mystisk påse med kakmix. Påsen var importerad från Irland av ett tyskt bolag men innehållet var tillverkat i Indien (sic!) Dessutom var bäst-före-datum förra månaden. Den måste ha legat i mitt skafferi i minst ett år. Jag tyckte det var synd att kasta den utan att först testa vad det var för märkligheter däri, så jag dunkade upp ugnen på drygt 200 och geggade ihop det hela enligt instruktionerna. Efter en kvart var de färdiga. Kaffet hade nästan hunnit bli kallt.

Oh, jeez louise, som sheriff Truman säger i Twin Peaks. Det doftade underbart i köket men kakorna smakade skit! Verkligen: de smakade skit! Jag åt två för säkerhets skull. Båda smakade lika konstigt.

Sedan tuggade jag raskt i mig två morötter för att komma i balans igen. Faktiskt. Det hela blev dessutom riktigt underbart när jag loggade in mig hos vad som troligen är världens bästa Majsa och fann detta: en klockren signal från växtriket. Växtriket har humor. Inget snack om saken! Och Majsan har antagligen tolkat det rätt. No more irish-german-indian-crap-cookies for me. Jag håller mig till de orangefärgade grejorna, jag. Som alla oanständiga fruntimmer. Go’kväll.