Jag har nittioåtta lik på mitt samvete… och vill ha fler!
juli 1, 2008Det är ingen tvekan om saken, tisdagen den 1 juli 2008 går till historien som en av de blodigaste i mitt liv. Jag har bokstavligt talat slagits för mitt liv. Det hela började när jag skulle ta mig hem från jobbet.
Lättad att äntligen få lämna ett kvavt kontor styrde jag kosan mot busshållplatsen. Jag hann bara korsa motorvägen och börja gå längs kajen när de slog till. Först kom de lite försåtligt smygande ur buskagen. Sedan blev de alltmer brutala. Jag tvekade inte att sätta in den hårda stöten, varenda gång jag blev attackerad. Följdaktligen dödade jag många – men inte tillräckligt många.
Inte vet jag vilken terror som drabbade stan under eftermiddagstimmarna. Det var en fullkomlig invasion. Två raser dessutom. En svart och en ljusgrön variant. Båda lika aggressiva. Jag hade dem i öronen, i håret, i näsan, i ögonen, de skulle in i käften på mig och de kröp in under kläderna. Jävla typer!
Nittioåtta små jävla flugor lyckades jag klämma ihjäl. Bussen var naturligtvis försenad så jag hade gott om tid att räkna, klämma, räkna, klämma. Döda, döda, döda!!!
Väl hemma ramlade jag svettig in på ett varuhus och köpte i rask takt upp hela Håkan Nessers Van Veeteren-serie. (Fan vet’eru?) Är jag riktigt frisk? Tja, alla andra verkar ju ha läst honom så varför inte jag? Bättre sent än aldrig. Nu blir det ännu fler lik i min tillvaro. (Ännu fler lik. Alltmer lik. Lik vem då? Mig själv…. sorry, utarbetad).
När jag skulle betala nös jag ut en fluga ur ena näsborren. Damen i kassan höll masken. Det ska hon ha en eloge för. Sedan fick jag mängdrabatt. Det ska hon också ha en eloge för. Fan, jag kanske borde gå tillbaka och ge henne en rulltårta. Eller nåt.
Dom där otäckingarna råkade vi ut för också! Helt otroliga mängder, tyckte nog de svarta var värst och mest… Fan, det börjar klia på kroppen bara jag tänker på det! Såg lite roligt ut när alla man mötte gick o viftade med handen framför ansiktet eller höll för näsan… Trodde det var jag som luktade illa först… DDT åt folket!
Pelle: Det är nån slags epidemi. Kanske importerade från USA (Jeeeerseeeey) häromdagen? Ja, jag bara spekulerar, jag…hmpfrg…
Det måste vara flugornas fel/förtjänst…hade de rymt från ett bibliotek eller bokaffär kanske? En gång när jag var i Köpenhamn invaderades stan av nyckelpigor, de låg i drivor runt omklädningshytterna vid badet i KLampenborg. Det var inte kul…
Oj, har du buss? Där jag bor är det strejk. Det betyder att risken att krocka med en buss är i det närmaste obefintlig. Och det är skönt.
Die Q: Vi har massor med bussar. Ska jag skicka över några stycken? Du kan få flugor också. Hur många som helst.
Prudde: I Köpenhamn flockas skiten, det är inget snack om saken. Ja, och så en och annan skön typ förstås. Utan vingar.
Men danskar är de lyckligaste människorna på jorden såg jag på text-tv. Klart att de som pendlar ska drabbas av gräshoppssvärmarna. Det står om hemsökelsen i böckernas bok. Du ska hålla dig till Danmark
Hav deth godth.
Dom finns hos oss med! Cirkulerar, närmar sig men ligger i bland förbaskat risigt till! Den senaste ligger död i vasken…
Håkan Nesser är inte alls fel fst jag hade satsat på hans senaste böckern ”En helt annan historia” eller ”Människa utan hund”. För övrigt är han synnerligen skicklig med orden tycker jag. Enligt honom själv (stötte ihop med honom på Bok- och biblioteksmässan) beror det att han i grund och botten är svensklärare. Tror faktiskt han har en poäng där… Vilken otroligt sympatisk karl dessutom!
Håkan Nesser…Hon som badade i Genesarets sjö??? har jag läst men …Fan vetéru …har jag nog bara sett på TV. Kram lilla blå och tack för dina tröstande ord hos Pål Pommac och i min blogg ..Skatan
NÖS ut en fluga??? Hahaha.
Stackare!
Jag kan posta attac idag, han är en jäkel på flugfångeri!
Bättre en fluga i näsan än tio i röven.
Morry: Attac kommer att äta sig mätt. Dessutom blir han Byens mest älskade kisse. Han kommer att bli idol för tusentals. Han kommer att stå staty över hela Danmark. Han kommer att dyrkas i årtionden, ja århundraden framöver. Det kan du ju hälsa honom.
Suziluz: Jag hade dem överallt. No more said.
Ulf: Jag ser mest sura danskar, jag. Var är dom där lyckliga någonstans? På Jylland?
Znogge: Svensklärare är aldrig fel. Folk med hut. Typ.
Skatan: Puss på tippen till dig.
Just det! Hurt går alltid hem! Tut!
Hut alltså och inget annat. Hurt är inget för mig…
Men folk med tut kanske?