Att bli med tavla…
juni 22, 2008Har blivit med tavla. Oväntat men samtidigt inte alls. Traskade iväg igår för en lång eftermiddagspromenad och stötte ihop med en polsk konstnär som visade mig sina alster. Jag föll för några av tavlorna men alla visade sig vara sålda. Men i ett hörn hängde en bild som klev rakt in i hjärtat. Jag slog till på stående fot och med bara en hundring på fickan. Typiskt mig. Lade hundralappen i handpenning och knatade hemåt. Undrade om jag fattat ett klokt beslut.
Tillbaka idag med resterande avbetalning. Ett livligt samtal utspann sig. Eller rättare sagt; konstnären talade oavbrutet och jag nickade bifall så ofta jag hann med. Samtalet gick i 200 knyck. Fragment ur livet. Minnesbilder. Klimt, oh la la. Och så kulsprutefrågor. Hur gammal är du? Vad jobbar du med? Har du körkort? Var bor du? Vad heter du? Varför heter du det?
Jag brukar av naturen retirera hastigt när någon är för, som jag uppfattar det, burdus. Jag tycker inte om privata frågor alltför snabbt. Har aldrig gjort det. Men det var något med den här livliga varelsen som fick mig att vilja gå till mötes.
- Du, jag åker till Polen över sommaren. Men jag är tillbaka i september. I september, hör du? Då ringer du mig. Vi ska träffas och dricka vin och äta god mat och du ska titta på mina tavlor. Du ringer mig i september. Du är trevlig. Jag är trevlig. Vi ska träffas och prata och dricka vin. Men du får inte ringa på dagtid, då arbetar jag. Jag drar ut jacket. Men på kvällen går det bra. Jag har ett stort glasbord. Vi får plats åtta personer runt det bordet. God mat. Mycket vin. Ja?
Jag lovade ringa. Jag kommer att ringa. När jag gick därifrån balanserade jag en stor mugg i näven fylld med karameller och nötter; under den andra armen min nyinköpta tavla. - Du har väl inte ätit frukost, kan jag förstå? Här, ta med dig nötter. Och karameller. Du ska ha karameller, hör du. Här, ta mer. Och ring mig i september. Ja?
Har jag fått en ny vän? Eller bara varit på promenad igen?
Helt klart en ny vän!
De finns där man minst anar det. Vore kul att se tavlan..
Du har fått en ny vän. Och en ny tavla…Spännande, jag blir verkligen nyfiken. Har varit i liknande situation på 60-talet. En Hundertwasser på Kungsgatan i Stockholm. Han, Hunderwasser satt alltså på trottaren och sålde…. Kram Skatan
Majsan: Vi får väl se vad det kan vara för en vän…eller galning.
Skatan: Hundertwasser? Det var som f-… Kram.
Att du lät konstnären fråga ut dig utan att du backade tyder på att det kan visa sig vara en ny och intressant vän…
En släkting till mig fick en gång en tavla som betalning för en skuld. Många, många år senare efter min släktings död inser någon vem konstnären var. Blå tornet blir min simpla ledtråd;-) Det händer intressanta saker inom konstens värld!
Hur skulle det vara med en bild på din nya tavla?
Det är intressant med människor som delar med sig, inte bara med det materiella utan också med sin tid och engagemang. Det finns sådana personer och vi ska/måste ta till vara på dem.
de där som hittar konservöppnaren som går direkt till hjärtat är riktiga vän-ämnen. Spännande som tusan!
Litet klargörande bara…Hundertwasser satt och sålde på Kungsgatan…Tyvärr ledde vårt snack inte vidare…Har du förresten sett hans hus i Wien som också är museum?
Znogge: Häftigt! Med din släkting alltså.
Asapasa o Morry: Ni har rätt såklart.
Skatan: Du, jag hann aldrig. Tyvärr. Men nu har jag en anledning att åka tillbaka, tänker jag.
Spännande! Vad var det på tavlan?
Instämmer med någon av de ovanstående: bild på tavlan, tack?