Utmanad igen och igen
mars 22, 2008Först Mymlan som utmanat mig angående en bok eller fler som satt igång hjärnan på mig. Jag tänker först att ”det ska väl inte bli så svårt” men ju mer jag funderar desto svårare blir uppgiften. Alla böcker får en ju att tänka ett eller annat. Vissa sätter djupare spår än andra. Samtidigt kan en bok som var oerhört omvälvande för några år sedan idag kännas… mindre viktig. Och hur fasen väljer jag ut en eller några få böcker ur allt jag läst genom åren?
Efter nån dags funderande inser jag att jag tar det hela på för stort allvar. Men efter att i skallen ha rasslat igenom författare och boktitlar återkommer jag hela tiden till en man; Martin Buber och hans verk. Buber skriver om möten mellan människor. Så mycket mer har jag inte att säga. Han säger det så bra själv. Läs gärna – eller låt bli. Men Buber håller jag högt.
Fann en smidig presentation på nätet att klicka sig igenom för den som blir nyfiken: http://courses.washington.edu/spcmu/buber/index.htm
Sedan var det Rigg som ville veta vilken plats ur film- eller bokvärlden som jag skulle kunna tänka mig att resa till. Darn! Här borde det väl gå snabbt att finna ut något… men återigen rasslar jag iväg i tanken och blir alltmer villrådig. (Ibland borde jag inte tänka så förbaskat utan bara dra till med något!) Instinktivt känner jag dragning åt att gå tillbaka i tiden, så jag drar till med Frankrike och 1700-talet, boken ”Parfymen” av Patrick Süskind (eller för all del filmen med samma namn). Morden till trots, jag skulle vilja varit med i Grasse under skapandet av de fantastiska dofter som Grenouille komponerade… Sedan hade det inte varit fel att ha upplevt det tidiga 1900-talet i Paris, så jag drämmer till med konstnärspastischen Modigliani också, regisserad av Mick Davis. Avslutningsvis så hade jag gärna valsat runt med nån av Sture Dahlströms fiktiva jag i vilken bok av honom som helst! Say no more… 
Okay, Rigg och Mymlan, nöjda? Jag har frångått mina principer att negligera detta med utmaningar på bloggar, och svarat så gott jag kunnat.
Jag utmanar inte vidare, den som känner sig manad får gärna ta upp stafettpinnen.
Det kanske du inte vet, men på vinden har jag en nästan färdigbyggd maskin som figurerar i Sture Dahlströms ”Gökmannen”. Nu fattas det bara någon som är villig att agera statister som i boken.
Film? Jag skulle vilja flyta i land på ön Robinson Crouse hängde på timmarna efter att han lämnat.
Martin Buber ska jag kolla upp. Människor som möts, finns det något bättre?
Jag avskyr utmaningar, och antar så så som möjligt. Men okej, får dom mig att tänka till, då kan till och med jag haka på… så tänka är bra, det är jag alldeles säker på.
Det är i alla fall där min kulturella nivå ligger för närvarande. Jag tenderar göra så när jag har små barn i mitt liv, sen kommer jag till sans och inser att jag har en annan sida som gärna läser det som nästan ingen annan läser… Så, jag återkommer om en sex-sju år när intellektet hittat hem. Det enda jag kan komma på nu är Jane Eyres gröna nejder och oskuldsfulla sinnelag.
Jag blir alltid lika imponerad av hur kulturell du är… ”åh duuuu, jag vill ju va som duuuu… ” ja, Djungelboken… såg den igår, den har många visdomsord den också
Jag vet vad du tycker om utmaningar, har utmanat dig några gånger tidigare utan framgång. På något sätt kände jag ändå att denna tidsresa i fantasin skulle passa dig. Snyggt jobbat!
Jag är otroligt nöjd. Och jag brukar ju inte utmana dig för jag har på känn att det inte är din grej, men just denna tyckte jag ändå passade dig. (och jag tycker Riggs också var klockren för dig…)
Jag känner igen detdär med att ”det ska väl inte bli så svårt” och så börjar man tänka… och tänker för mycket…
Robert: Har du byggt maskinen själv?
Kolla upp Buber, du. Tunna böcker som rymmer oerhört mycket.
MG: Djungelboken är en hit, det har vi konstaterat förr härinne.
Rigg och Mymlan: Är ni nöjda är jag nöjd. Kram på er.
Just nu läser jag facklitteratur med anledning av ett parallellspår jag startat i tillvaron, ganske rejält skiljd från mitt dagliga brödförvärvande. Men jag ville syna mig själv och se om jag har uthållighet här innan jag skriver om det.
Sen … Parfymen, vilken tät och häftig film. Vacker och motbjudande på samma gång. Slutet var väl så där, men jag inbillar mig att boken gav det en bättre skildring.
Bläddrar rätt mycket i Fastighetskalendern också eftersom jag jagar bostad
Kram tillbaks…
Bax: Boken är betydligt bättre och fylligare än filmen, som tagit sig rätt rejäla friheter med den ursprungliga texten. Som ju brukar bli fallet när man gör film av litteratur. *suckar lite*
martin buber!!! My God! Honom har jag inte hört någon tala om på år och dag! LB, du är en härlig människa du! Det framkommer hela tiden!
Mårran: Nej, det är inte många som snackar Buber idag.
Men du är tydligen initierad. 
Heja.
[...] “Parfymen av Patrick Süskind ……..Morden till trots, jag skulle vilja varit med i Grasse under [...]