Med brallan full av irländskt

Idag tillkännagavs vem som fick årets nobelpris i litteratur. Doris Lessing. Det är bra. Jag blir glad. Det känns bra. Doris är född 1919. Hon skriver fortfarande. Det får mig att känna mig riktigt glad. Snart 90 bast and still going strong. Så ska det vara!

Men jag tänkte skriva om en annan författargärning. James Joyce och hans bok Ulysses (eller Odysseus på svenska). Den där tjocka boken som alla gärna skulle vilja skryta med att de har läst men som få orkar sig igenom. Den som kom ut redan 1922. Då fyllde James år. Han fyllde 40 och samma dag ringde det på hans dörr, den 2/2 år -22 och hans förläggare och vän, Sylvia Beach, stod utanför med det allra allra första tryckta exemplaret.

- Ha den äran, Joyce! sa hon säkert.

Säkert är iallafall att James blev glad. Det hade nämligen inte varit en lätt match att skriva Ulysses. Han hade hållit på i åratal. Han var fattig som en kyrkråtta. Han och hans fru Nora hade bott i Italien i flera år, fått ungar att försörja, men nu tagit sig till Paris och levde ur hand i mun. Sylvia Beach var en ung amerikanska som också dragit till Paris och öppnat bokhandel för amerikaner i exil; Shakespeare & Co. Den bokhandeln finns kvar än idag. Den fungerar fortfarande som bokhandel för amerikaner i exil.

Men tillbaks till Ulysses. Under en längre tid hade James, som höll på att bli blind, plitat och plitat på sitt mastodontverk och sålt boken kapitelvis till prenumeranter runt om i världen. Det fanns nämligen ingen som ville trycka boken, den ansågs vara alltför osedlig. (Det var därför Sylvia ryckte in, trots att hon inte visste ett smack om förläggarverksamhet). Men prenumeranter fanns det och dessa väntade med spänning på den färdigtryckta boken.

Men när den kom ut så beslagstogs den i tullen, både i Storbritannien och USA. Där ordnade man gigantisk korvgrillningsbrasa av Ulysses och alla som köpt boken i förväg fick stå där med lång näsa. Nu var goda råd dyra!

James Joyce familj gick på knäna. Sylvia Beach hela verksamhet gick på knäna (hon hade i flera år försökt försörja både sig själv och hela Joyces familj på sin lilla inkomst).

Men en ung Ernest Hemingway klev in i bokhandeln Shakespeare & Co och visste lösningen. Raskt kontaktade han en vän i Chicago, som i litteraturens namn flyttade bakom kanadensiska gränsen, till Toronto, där han hyrde en magasinbyggnad och ordnade dit ett lass av boken Ulysses. För se kanadensiska tullen gav blanka fan i Joyce och hans bok så där var det fritt fram att importera. Men nu kom det svåra och omständliga: att frakta boken över gränsen in i USA.

Denne namnlöse man och hjälte fick helt sonika, en gång om dagen, stoppa ett exemplar av Joyce i brallan och lösa färjebiljett över floden och in på amerikansk mark. Det fanns hundratals böcker att leverera så det blev många flodfärder. Minns också att detta var under förbudstiden och folk smugglade sprit för allt vad tygen höll. Gränspolisen var alltså alert och det fordrades stort mod att varje dag korsa gränsen. Utan bagage som kunde genomsökas. Låt vara att man “bara” smugglade litteratur, men det var brottsbelagt. Ulysses var svartlistad i USA.

Till slut fick mannen hjälp av ytterligare en kompanjon och strategin blev djärvare; en bok över röven och en bok framtill i brallan. Fyra böcker om dagen! Man undrar om de inte förbannade Joyce i tankarna för att han skrivit en sån veritabel tung lunta. De ådrog sig också myndigheternas misstänksamhet men lyckades få över hela boklasset! I sanning en kulturgärning!

Idag lever vi i en värld då “ordet är fritt”, vem som helst har rätt att ta till orda och göra sin röst hörd i det offentliga rummet. Men jag funderar ibland över vad slags bok som skulle kunna bli  totalförbjuden idag. Kan det ske? Vad skulle isåfall vara orsaken? Det tål att tänkas på.

James Joyce fick aldrig nobelpriset. Men Ernest Hemingway fick det. Han lär, enligt Sylvia Beach, ha varit en hyvens ung grabb, då i Paris på 20-talet när hon lärde känna honom. Det var till Sylvia han gick med sina första noveller och bad henne läsa.

Om Doris Lessing vet jag inte så mycket ännu. Jag har inte läst alla hennes böcker och de jag läst, läste jag för många år sedan. Men nu har hon fått nobelpriset. En seg kärring, vad jag förstått, och en ärlig och modig sådan. Det känns bra. Jo, idag känns det bra.