Lata karlar…

Jösses, här kommer man in på bloggen bara för att upptäcka att varken Farbror Gösta eller Kusin Olivers far Enar har gjort ett smack. Lata karlar. Men dörren till deras skrivarlya är fortfarande stängd och jag kan höra deras skrattsalvor därinifrån så jag antar att de jobbar på. Eller också sysslar det med helt andra saker. Nationalbaletten kom förbi en sväng igårkväll och jag hörde aldrig att de lämnade kåken… Det är i och för sig kul att de två herrarna tycks ha funnit varandra. Det har ju inte tidigare varit så förtjusta i varandras sällskap.

Själv upplevde jag en trevlig gårdag afton. Jag tror Tom Waits, calvados och bordsdans var inblandat på något sätt. Idag har jag en väldig huvudvärk och tungan har av någon outgrundlig anledning blivit dubbelt så tjock, men efter ett par kaffekoppar och en rejäl promenad med ulmerdoggarna så ska väl ordningen återställas.

Det är sömnigt värre på bloggarna i rymden. Har alla säckat ihop av regn och semester?

 Igår fann jag en snäll arabisk farbror som försedde mig med ett nytt rökverk. Cigarillos, long panatellas. Det var lite som att stoppa en strumpsticka i munnen och tända på. Sitta och vifta med en nära 20 centimeter brun tunn pinne liksom… Hade jag haft munstycke till den hade den nått ner till tyska gränsen. Den smakade mer cigarett än cigarr, tyvärr, men får stilpoäng för utseendet.

Vad sker nu? Dörren till skrivarlyan slås upp. Vad tusan, är det inte fröken Ingeborg som kommer ut därifrån? Hon har knappt några kläder på sig… Ingeborg? Ingeborg, hallå?