
När kröken släcker på verandan…
april 16, 2007Aha! En förklaring som jag köper. Äntligen! Förklaringen till varför fyllon argumenterar och upprepar sig som gamla grammonfonskivor som hängt upp sig.
Det här är ett längre stycke från Länkarnas sida, skippa det om du inte är intresserad. För mig var detta nyheter dock! Och vettiga sådana…
En av de funktioner som skadas av alkohol är förmågan att tänka i nya dimensioner. När det händer flyttas behandlingen av inkommande information allt mer från hjärnlobens inuitiva del till det område i storhjärnan som sköter det logiska tänkandet. Studier har visat att IQ inte påverkas nämnvärt förrän relativt sent i missbrukskarriären. Språkcentrat som ligger ändå längre bak i hjärnan påverkas inte heller lika snabbt som pannlobens mera finkänsliga program.
När pannloben släcks ned kompenseras detta av att språket, argumentationen kommer att få allt större vikt. Det är dock sällan några nya tankar som man har att förmedla. Det blir mest en ständig upprepning av samma tankegångar. Den som på allvar försöker sätta sig ned och tala med alkoholisten vill självklart förmedla sin medkänsla med missbrukaren och sina idéer om en väg ut ur missbruket. Alkoholisten förstår rent intellektuellt orden men halkar lätt in i sin egen rundgång mellan hjärnans intellektuella del och argumentationskonsten. Han har svårt att tänka i nya banor.
Alkoholisten och den som vill hjälpa honom talar helt förbi varandra. Den ene försöker förmedla sin pannlobs spontana reaktion inför en som behöver hjälp, han försöker förmedla medkänsla. Den andra har svårt att ta emot ett budskap från en annan människas pannlob.
Mer kan man läsa på www.lankarna.nu
För mycket alkohol och ljuset släcks på verandan alltså. Där finns ingen hemma…
Vet inte varför jag kommer att tänka på Tom Waits låt där han sjunger “Won’t you tell me, brave captain, why are the wicked so strong, how can the angels get to sleep when the devil leaves his porch light on.” ...men det gör jag.
Det har varit en lång och sorgsen dag idag. Hoppas morgondagen för något ljus med sig…
Du, det där var ju intressant och väldigt sant förmodligen! Det är ju ingen lätt sits att argumentera utifrån de förutsättningarna. Tärande att ha ett sådant här dilemma i sin omgivning, frustrationen att inte nå fram. Frustrationen över att se nån förstöra sig.
Yep! Men jag reser mig på tre och hoppas de övriga i vänskapskretsen gör detsamma. Kram på dig!
Lycka till! Svårt det där när man inte kan prata så att man förstår varandra… känner igen mig mycket i det just nu! Men, som sagt, det är bara att resa sig på tre… Kram på dig Lillablå, och ge inte upp! /MP