
Mitt kök – en låt av Tom Waits?
april 10, 2007Äntrar mitt stökiga kök och stannar upp. Ser mig om i röran och då slår det mig: Mitt kök ser ut som en låt av Tom Waits. I vasken: en blå vas med tre vissna rosor som ska kastas. Bredvid: en tömd whiskyflaska. I fönstret: en gulfläckig padda hänger på tork.
En smått poetisk bild. Jag låter bli att städa idag också.
Paddan, ja. Jag har ju precis kommit hem till stan efter en tids vistelse på kära ön. Där finner jag ibland överkörda paddor. De blir platta och grå och krymper efter ett slag. Ligger som spretande mumifierade små monster, deras små klor griper i tomma intet, deras bakfötter har stelnat i en förskräckt tango. Jag kan inte motstå dem utan plockar upp den från öns vägar och släpar in dem till stan, där de sedan hamnar bakom glas och ram. Men först måste de torka ordenligt. I mitt fönster hänger därför en något halvfärdig variant och luktar unk och blä. Dess lilla mage är fortfarande lätt fuktig och svampig. Men det ordnar sig nog. Whiskyn var förresten mycket god. En skvätt varm Islaywhisky som välkomnade mig hem efter flera dagar i blåst vid havet. Men nu är flaskan tom och står i vasken. Jag kan höra Tom Waits sjunga en låt han inte ännu skrivit…
Drabbades av huvudbry när jag var på väg mot ön och passerade en affär som sålde ut humidorer till halva priset. Behöver jag en humidor? Ja, kanske. De få cigarrer som letar sig hem till mig bör ha någonstans att sova, sköna små bäddar i exakt temperatur. Men jag borde ju å andra sidan inte röka. Och en humidorjävel är dyr trots reapriset.
Detta med cigarrerna kommer sig nog bara av att jag upptäckte att jag var född samma dag som Graucho Marx. Inte för att jag varit någon älskare av hans filmer men ändå… det fordrar liksom något extra. Och en enstaka cigarr då och då är ju himmelskt, framför allt till en smutt maltwhisky. Men så upptäckte jag att jag dessutom var född samma dag som Kiki från Montparnasse, och i enlighet med ovanstående därför borde posera naken med brett arsel i form av en kontrabas!!! (Ni vet, Ray Mans berömda foto). Dit har jag inte nått ännu. Så jag nöjer mig med cigarrer då och då. Om Graucho någon gång poserade naken vet jag inte. Men om så var fallet hade han säkert cigarren i käften.![]()
Det hade han säkert… cigarren i käften. Här var det pang på rödbetan … när lilla blå klev in i bloggvärlden. Och inga kommentarer…. Det måste väl nästan ha varit det enda inlägget utan kommentarer? Kram från en Skata som gör lite störtdykningar ner i bloggvärlden då och då…. och läser gammalt som nytt.