Syfilisen brer ut sig allt mer och allt snabbare i Danmark, läser jag i tidningen. Folk gitter inte använda kådis nu när de tror att HIV är borta från kartan. Det har gått så långt att alla gravida kvinnor nu automatiskt testas för syffe. Men vad vet jag, det kanske man gjorde förr också?
Våren är kall, lynnig och slö. Som en kommunaltjänsteman. Jag blir förvirrad.
Svenska tidningar ersätter rapporteringen av en seriemördare i rätten med en annan. Jag läser nog hellre en bok.
En av mina fönsterrutor har spruckit utifrån. Jag undrar vad som har hänt. Blåser det verkligen så mycket?
Det är en slags stiltje nu. En slags väntan, avvaktan.
Jag vet inte vad jag väntar på. Katastrofen. Äventyret. Överraskningen. Straffet eller belöningen.
På ett sätt är det skönt.
Fast tråkigt också.

