Gnäll, gny och dansk skinnbanjo

Läser att svenskarna har lånat 3 000 miljarder spänn! Det är ju så bisarrt att det inte går att ta in. Över 80 % av pengarna har gått till bolån, enligt statistiska centralbyrån och Bankföreningen. Herrejävlar!!! Varför denna kåthet efter bostadsrätter och villor? ”Då betalar man ju hyra till sig själv” brukar jag höra folk säga. Jävla idioti, du betalar inte till dig själv, du skuldsätter dig för tid och evighet. Du äger inte ett skit, du är skuldsatt upp över öronen. Bygg hyresrätter, för fanken, hyresrätter som folk har råd att bo i. Tak över skallen ska vara en rättighet i ett modernt samhälle, inte en skuldfälla för livet.

Nå, utanför köksfönstret har ett gäng getingar slagit sig till ro. Det vill också ha tak över huvudet. Öppnar jag fönstret för att vädra kan vi ha närkontakt, jag och getingarna. Bzzz bzzz.
Det regnar. De vill komma in i värmen, slå sig ned i soffan, få sig en kopp kaffe. Ja, ja, vardagsliv.

Ryggen har fuckat upp igen. Jag vill ha en ny. Eller åtminstone ett rejält förråd med morfinsprutor i skafferiet. Ambulerar mellan yogamattan och laptopen. Suckar mycket. Drama queen de luxe. Vardagsliv, som sagt. Mitt vardagsliv.

Så fann jag ändå något som muntrade opp litegranna. Kåtkotletten Mads Mikkelsen i kommande filmkomedien ”Mænd og høns”. Skriven av samme kille som gjorde Blinkande lyktor, Adams äpplen och De gröna slaktarna (fina rullar, serru). Nästa år bänkar jag mig i biosalongen så klart. Vem vill inte se Kåtkotletten dressed up som värsta porrskådisen från 70-talet. Dessutom harmynt. Kolla gärna trailern där han sitter på muggen och spelar banjo. Eller som han påstår: ”Jag är på date”.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Fy fan för det här med kärlek

Det har gått några månader. Tillräckligt lång tid för att man nästan, nästan ska börja invagga sig i en känsla av lugn. Det är över. Det kommer dagar som inte är fyllda av smärta eller sorg. Flera dagar på varandra. Man har överlevt ännu en förlisning. Havet är stort.

Och så… när man precis börjat andas normalt och nästan kunnat börja le på riktigt mot andra… så kommer det tillbaka. Några elaka rader når en. Några bilder. Någon som inte vet vad som välter på ända i och med detta.

Jag var inte beredd. Och det gör så ont.
Det borde inte göra ont längre.
Men det gör det.
Det mosar mig fullständigt.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

En gång var jag ung, oförmögen, slätbakad och kysk

praha

Jag saknar Prag så fort det blir höst. Jag saknar för all del Prag även när det blir vår. Det är nog min favoritstad i Europa. Nästa år skulle jag vilja ta mina nära och kära och åka dit några dagar. Jag drömmer om att vi hyr in oss någonstans, i några lägenheter, och hänger lite tillsammans när vi känner och har lust.
Promenader, barhäng, lite musik och konst… Så vill jag fira min nästa födelsedag. Med de goaste människorna i den goaste staden. Soft, kravlöst och med välkända armar att kroka tag i när vi går hem genom natten.
Gårdagens födelsedag upptogs mest av en rygg som bråkade.
Det är hårt att bli gammal.
Snart är det dags för formalinburken.

praha 2

7 kommentarer

Filed under Prag

Ta hand om mig

lindrigt sinnessjuka damer

Ny månad. Samma gamla desperation.

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

Lite Morphine för att klara ännu en dag

”Why can’t it be like the old days, when the man wore tight hats and society worshiped a woman’s big fat ass… I say it again why can’t it be like the old days..?”

Lämna en kommentar

Filed under Musik