Bara jag inte vaknar upp och märker att det är för sent…

Ingenting är ju värt något om man inte skriver.

Jag vet ju det, men konstaterar det ändå med nån slags uppgiven förvåning varje gång.

Tröttsamt.

Däckade för ett tag sedan. Kroppen lade av. För mycket stress.

Nu går jag till en liten thailändska som klättrar över mig med sin kropp, hon stönar och skrattar åt mig och ibland mår jag så illa att jag nästan tuppar av.
Men hon får hållas. Hon lossar kättingarna runt min kropp. Snart sätter jag segel. Hoppas jag.
Men först ska blåmärkena läka.

Jag försöker beväpna mig med tålamod. Det går inget vidare. Tålamod och passivitet är inte detsamma. Det ena har jag inget av, det andra för mycket.

Jag sover ibland, djupt och länge, med månen i ansiktet varje kväll om molnen inte är i vägen. Jag nickar åt henne innan jag blundar och försvinner in i det svarta.

Men vissa nätter sover jag inte alls. Det får mig att gråta av trötthet dagen därpå. Detta eviga jävla ekorrhjul. Jag vet knappt var jag varit de sista två månaderna. Jag går på händerna. Jag är en mörk cirkus. Jag har noll koll.

Jazzen har tillfälligt lämnat mitt blodomlopp, för första gången på flera år. Jag har fyllt mig med andra grejer. Vet inte om det är bra men det är annorlunda. Fast hjulet är detsamma. Jag ränner runt som samma gamla labbråtta.

Det har kommit en vår, med blå blommor i parken och kallt regn. Det är bra. Tror jag.

Och så restskatten.
De skitiga fönstren.
Disken.
De obesvarade mejlen.
Den oskrivna bloggen.
De tröttsamma måstena som hopar sig i hörnen.
Mitt trots.
Min passiva längtan.
Och värkande kropp.

Bara jag inte vaknar upp och märker att det redan är oktober.

7 kommentarer

Under Uncategorized

Dra ned brallorna och lev livet!

Okay, så nerverna skälver och kroppen är sliten när man lägger 60 timmar i veckan på ett jobb man inte längre orkar gilla… Men så drar solen helt plötsligt ned gylfen och blottar ett och annat… man kommer hem från jobbet och dränker sinnena i fet 60-talssoul… och långt nånstans därinne rycker det i svansen och man inser att man lever trots allt…

Hej på er.

Jag är inte död.

Men visa da’r tror jag det.

Men det är alltså lögn.

Jag lever.

Blå bloggen likaså.

Kanske på övertid, enligt somliga.

Kanske i slow motion.

Men det är liv i ‘na.

Ännu.

Dra ned brallorna!

Lev livet!

13 kommentarer

Under Uncategorized

Ibland när Waits stämma når mig

Men ibland… när Tom Waits stämma når mig… ibland… förflyttas jag raketsnabbt till Prags medeltida gränder… de stenbelagda gatorna som knullar mina fotsulor på det mest vulgära sätt… tröttar ut min svenska lilla kropp och tar mig vidare på äventyr jag inte bett om… ibland når mig Toms röst och jag följer med som en liten lappvante… ned på Balkan och vidare in i de mörka gränderna om sena nätterna… och rumpan är tung och varm av billig sprit och evig längtan… och munnen torr av alltför sena sånger… och imorgon gömmer sig månen och romerna i parkens löv… medan jag sover min medelsvensson-sömn… bara för att väckas av spårvagnarna till Andel… tvärs över bron och Voltava… Och jag önskar jag kunde hålla min lillebror i handen på riktigt… ta honom med in i äventyret och de vansinniga dragspelen och fyllesångerna, de vingliga danserna över bron … alltmedan fullmånen hänger tung som en kärring-röv över Prag, gul och gammal… och vi är två små fisar, vänner in i fulsnygga evigheten… och på torget i Gamla Stan dansar amerikanskorna med sitt blå hår och vargarna ylar och Kafka är full som ett ägg… Typ.

12 kommentarer

Under Prag, Tom Waits

Tivoli

Finns nån slags livsglädje som lätt går överstyr och blir destruktiv.
Så typiskt mig om våren.
Aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.
Ge mig ett knulltivoli.

2 kommentarer

Under Uncategorized

Hard working bitch

Varje morgon jag kommer upp är det spindelväv i köksfönstret, det hänger trådar från gardinen och ned i pelargonerna. Har aldrig sett henne. Den jäveln jobbar nattskift.

6 kommentarer

Under Uncategorized

Jaha, och?

Jag drömmer om nätterna. Jag har fem hundar. Huset vi bor i är gigantiskt. Matsalsbordet använder vi till att åka kana på. När vi är fulla. Jag och hundarna. Och alla de där glada männen som tycks bo där i korridorerna. Jag tror… jag tror det är fest?

3 kommentarer

Under Uncategorized

Ssssssss

För mycket rastlöshet kan riva upp fula fåror i en människa.
Blottlägga lite för mycket.
Hårdhänt ömsning det här.
Stålhård orm.
Otämjd satan.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized