Dagens bästa!

På väg hem genom det kalla decemberregnet. Det är inte en människa i sikte. Ska precis korsa gatan och gå in genom min port när det händer. En häger! En stor jäkla häger landar tre meter ifrån mig och ställer sig och glor. Är det så här det känns när man blir frälst?!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

När cirkeln slutes

En gång när hon hemvandrade från exilen i Australien köpte hon med sig en flaska Jack Daniels. Dels var hon ung, dels inbillade hon sig att det skulle impa på grabbarna i Skåne. Det sista funkade och det förstnämnda rådde tiden bot på. Bourbon var liksom ungdomen något man växte ifrån. Istället föll hon i den skotska whiskyfamnen, den där trygga, stabila famnen som står pall i alla väder. Den där som man får hår på bröstet av. Bland annat.

Men en dag vaknade hon upp och tänkte: usch, vad jag är gammal och inrutad. Jag gör aldrig något nytt och annorlunda, trampar bara på i gamla invanda spår. Nej, om man skulle ta och göra något helt nytt idag? Så istället för vita hyacinter köpte hon röda! Istället för en flaska julwhisky köpte hon… just det… bourbon! Kentucky straight bourbon… På flaskan stod det vacker poesi om kryddiga vanilj- och knäcktoner… om kolade ekfat och kristallklart vatten som silats genom kalksten i tusentals år… Så hon slog till.

Väl hemma googlade hon mer poesi… om hur just det här märket minsann var valuta för pengarna… hur tjusigt det lät när isbitarna klirrade i glaset och hur bourbon minsann var på frammarsch nu. Jamen, då så. Hon dängde ned hyacinterna i en blomlåda och ställde på matsalsbordet med lite mossa runtomkring. Hon tog fram det lilla glaset med guldrand, lade i två isbitar och lät ett par centilitrar strila över alltsammans.

Nå, bäst att lukta på poesin först. Det luktade… öh, bensin? Lite vasst, kanske som nagellacksborttagningsmedel (långt ord, ett ord man passar på att skriva innan man smakat). Något besviken sniffade hon igen, långsammare, eftertänksamt. Luktade det inte lite marsipan också? Jo, och kanske en aningens blöt mossa? Och så något nötaktigt… Var det så här bourbon skulle lukta? Inte tusan visste hon; Jack Daniels låg begravt långt inne i hjärnvindlingarna och var inget hon varken kunde eller ville plocka fram i brådrasket.

Så tog hon mod till sig och smakade.
Åh nej!
Det smakade… hon letade efter ordet medan hon damp ned i soffan. Det smakade arbetarklass!

Lämna en kommentar

Filed under Whisky, cigarrer

Det bästa på jorden

Vad är det bästa på jorden?
Havets vågor som rullar som de vill.
De vilda fåglarna som flyger som de vill.
De skrattande vännerna över en middag.
De fladdrande ljuslågorna.
Gitarr med twang.
Knastret från tänd ved.
Och så det självklara… ouppnåeliga…?
En gråhårig karl med trygga nävar och stilla blick.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Alla mina gryn… och ni andra också!

Här har varit tyst länge nu. Det blev lite si och så med hälsan, både hos mig och med datorn. Därav min tystnad.
Dessvärre (dessbättre?) kommer det att vara tyst ett tag framöver också. Datorn är visserligen fri från snuskvirus men jag själv är inte riktigt återställd ännu. Dessutom har jag ett kommande skrivjobb som lär ta mycket tid, så jag kan bara säga: på återhörande!

Ta en kaka så länge.

18 kommentarer

Filed under Uncategorized

Gnäll, gny och dansk skinnbanjo

Läser att svenskarna har lånat 3 000 miljarder spänn! Det är ju så bisarrt att det inte går att ta in. Över 80 % av pengarna har gått till bolån, enligt statistiska centralbyrån och Bankföreningen. Herrejävlar!!! Varför denna kåthet efter bostadsrätter och villor? ”Då betalar man ju hyra till sig själv” brukar jag höra folk säga. Jävla idioti, du betalar inte till dig själv, du skuldsätter dig för tid och evighet. Du äger inte ett skit, du är skuldsatt upp över öronen. Bygg hyresrätter, för fanken, hyresrätter som folk har råd att bo i. Tak över skallen ska vara en rättighet i ett modernt samhälle, inte en skuldfälla för livet.

Nå, utanför köksfönstret har ett gäng getingar slagit sig till ro. Det vill också ha tak över huvudet. Öppnar jag fönstret för att vädra kan vi ha närkontakt, jag och getingarna. Bzzz bzzz.
Det regnar. De vill komma in i värmen, slå sig ned i soffan, få sig en kopp kaffe. Ja, ja, vardagsliv.

Ryggen har fuckat upp igen. Jag vill ha en ny. Eller åtminstone ett rejält förråd med morfinsprutor i skafferiet. Ambulerar mellan yogamattan och laptopen. Suckar mycket. Drama queen de luxe. Vardagsliv, som sagt. Mitt vardagsliv.

Så fann jag ändå något som muntrade opp litegranna. Kåtkotletten Mads Mikkelsen i kommande filmkomedien ”Mænd og høns”. Skriven av samme kille som gjorde Blinkande lyktor, Adams äpplen och De gröna slaktarna (fina rullar, serru). Nästa år bänkar jag mig i biosalongen så klart. Vem vill inte se Kåtkotletten dressed up som värsta porrskådisen från 70-talet. Dessutom harmynt. Kolla gärna trailern där han sitter på muggen och spelar banjo. Eller som han påstår: ”Jag är på date”.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized